Gud och Big Bang

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Kan man tro på vetenskap och religion samtidigt?”

”Hur ser du på evolutionen och skapelseberättelsen?”

”Kreationisterna i USA vill ha in sin lära i det amerikanska skolsystemet. Vill Svenska kyrkan att kristendomen ska läras ut istället för religionskunskap?”

”Hur tänker kristna om att det står att jorden skapades på sju dagar när naturvetenskapen menar att det tog miljontals år?”

Som biskop har jag prioriterat att möta gymnasieelever runt om i stiftet. Under rubriken ”Vad tror du på, biskopen?” får eleverna ställa precis vilka frågor de vill. Ovanstående frågor är tagna från de frågestunderna. Och jag överdriver inte: jag skulle kunna fylla hela krönikan med exempel på frågor som handlar om just detta: hur ska vi se på relationen mellan religion och vetenskap? Det har aldrig hänt att frågan inte kommit upp.

Frågorna förutsätter ofta att jag som kristen faktiskt tror att jorden skulle vara skapad på sju dagar, och vara 5 779 år gammal. Men så har jag aldrig trott. Så trodde inte heller Luther på 1500-talet och så trodde inte den kristne teologen Origenes på 200-talet. Ja, Origenes kallade faktiskt folk som tolkade skapelseberättelsen bokstavligt för ”galna”. För kristna har, i alla tider, förstått att skapelseberättelsen i Bibelns första bok kan tolkas symboliskt. Inte heller Darwin, som ju också han var teolog och kristen, tolkade texten bokstavligt. Faktum är att många av de stora naturvetenskapliga forskarna genom tiderna inte haft några problem att kombinera kristen tro och aktuell vetenskap. Det gällde såväl Nicholas Cusanus som Galileo Galilei som Charles Darwin. Det gällde också Georges Lemaitre, den katolske präst som lanserade Big Bang-teorin redan 1927. Faktum var att termen Big Bang ursprungligen myntades för att på ett nedsättande sätt beskriva teorin. Big Bang-teorin påminde ju alldeles för mycket om Bibelns skapelseberättelse, och dess ”Och Gud sade: Varde ljus. Och det vart ljus”. Det var helt enkelt tacksamt att kalla Lemaitres teori för Den Stora Smällen-teorin. Big Bang. Att han dessutom alltid gick omkring i prästskjorta gjorde det hela desto roligare. När Lemaitre matematiskt lyckades bevisa att Big Bang-teorin stämde blev det lite mindre roligt, och skratten fastnade i halsen. Numera är Big Bang-teorin allmänt accepterad.

Men frågan kvarstår: hur ska vi se på relationen mellan religion och vetenskap, mellan Gud och Big Bang? För mig är naturvetenskapen fascinerande av det enkla skälet att den visar oss hur fantastiskt det är att vi över huvud taget existerar. Universums oändlighet och det ofattbara faktum att vi finns till blir tydligt för den som sätter sig in hjälpligt i de fysiska teorierna kring universum och dess uppkomst. Hade de matematiska naturlagar som ligger till grund för vårt universum bara varit något lite annorlunda, hade alltihop bara blivit pannkaka. Fysikern Paul Davies uttrycker det väl: ”vi står inskrivna i naturlagarna på ett djupt och, efter vad jag tror, meningsfullt sätt … det faktum att naturvetenskapen fungerar och fungerar så bra [pekar] på något djupt meningsfullt i den kosmiska ordningen.”

Religionen visar också den på denna skönhet och meningsfullhet, bara med ett annat språk. Gud och Big Bang passar med andra ord bra ihop. För att säga det med Georges Lemaitre: ”Det finns ingen motsättning mellan religion och vetenskap”.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.