"Som barn på förskolan"

Karlstadsliv
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Djurskyddet Karlstad är en ideell förening som finns till för att ge hemlösa och vanvårdade katter ett värdigt liv. På djurhemmet i Norra Grava bor just nu drygt 60 katter och ytterligare 20 är bosatta i tillfälliga jourhem.
– Under sommaren har det, som vanligt, kommit in många fall, på grund av det nya fenomenet som kallas för ”semesterkatter”, säger Ann Scott, ordförande för föreningen.

Sommarkatter, alltså katter som skaffas i syftet att endast ha under sommaren när man är ledig, har tidigare varit ett stort problem men de senaste åren verkar det ha ersatts av semesterkatter. Ann förklarar.

– Det är många ägare som åker ifrån sina katter under semestern och förväntar sig att de ska klara sig själva, ibland med lättare uppsyn av någon granne eller vän. Det bryter dock mot djurskyddslagen och det finns en stor risk för att katten far illa utan att någon hinner märka det.

Djurskyddslagen säger att djur ska skyddas mot onödigt lidande och jordbruksverkets föreskrifter, som fungerar som ett komplement till djurskyddslagen, säger att en katt ska ha tillsyn minst två gånger om dagen samt tillgång till färskt vatten och mat av kvalitet.

– Jag tror inte det är så många kattvakter som följer just de föreskrifterna, säger Ann. En del kattvakter kanske bara ställer ut mat och vatten på en veranda eller dylikt utan att ens se till katten.

Folk vill göra hjältedåd

Ett annat problem som Djurskyddet Karlstad ofta möts av är att folk är för snabba med att plocka in katter som de tror är vilse.

– Bara för att man hittar en katt i ett område där det inte borde finnas utekatter, på grund av trafik och annat, betyder det inte att katten är utan ägare, säger Ann.

Hon menar att de här människorna verkar vara mer benägna att leta på sociala medier än att leta i området där katten befinner sig.

– Ofta när folk plockar med en katt hem till sig, för att lägga ut ett inlägg på sociala medier, så bor ägaren egentligen bara några hus bort. När inläggen har delats runt bland alla olika typer av människor hamnar katten ofta till slut hos oss, vilket bara tar resurser och tid från de katter som faktiskt är hemlösa på riktigt. Det här med att plocka in katter direkt, eller att man börjar mata katter, är en trend som måste sluta.

Det första man ska göra när man misstänker att en katt är vilse är att kolla efter ID-märkning i vänstra örat. Förhoppningsvis finns där en tatuering. Om det inte gör det blir nästa steg att eftersöka ägare i närområdet, om inte katten är akut sjuk. Då är det veterinären som gäller. Man kan även få hjälp med att scanna katten, ifall om den är chipmärkt i nacken.

– Innan man tar hem en katt, som troligtvis är någon annans om den är social, ska man knacka dörr och leta ordentligt. Sätta upp lappar och fråga runt. Annars finns det en väldigt stor risk för att man inte alls hjälper till, utan bara kidnappar någon annans djur, säger Ann. Och om katten börjar få mat någon annanstans, kanske den lär sig att gå hemifrån.

Mycket tragedi

Katterna som bor på djurhemmet kommer ofta från ägare som från början har varit djurvänner men som tappat kontrollen längs vägen.

– Många tänker inte på hur viktigt det är med kastrering och väljer sedan att slå ihjäl kattungar för att det inte ska bli för många katter på samma område. Det hjälper dock inte. Det är dessutom grymt mot både kattungarna och kattmamman, säger Ann.

Ibland händer det också att ägaren avlider vilket lämnar en snabbt växande kattkoloni där katterna magrar och blir sjukare och sjukare ju längre tid som går.

– Magproblem, öronproblem, dödfödda kattungar, bråck och missbildningar. Listan kan göras lång. Det är så mycket tragedi.

Personalen på Djurskyddet Karlstad jobbar ständigt med att ta in nya katter i nöd, men på grund av att trycket är så stort behöver man ha en sorts kölista med tydliga prioriteringar.

– Dräktiga honkatter, ungar och skadade katter kommer in först. Eller hemlösa katter som riskerar att skjutas när som helst om inte vi åker ut och omhändertar dem.

Tuff ekonomi

Under dagarna, när ordinarie personal är på plats, är alla boxar öppna så att katterna kan gå runt och hälsa på varandra hur de vill.

– Det kanske låter helt otroligt att de inte slåss och har konflikter, men det är ungefär som barn på förskolan. De finner sig i gruppen trots olika viljor och personligheter, säger Ann.

Just nu finns det totalt fyra anställda på Djurskyddet i Karlstad. Två på heltid och två deltid.

– Sedan har vi ett 50-tal volontärer som hjälper till då och då, framför allt på helgerna. Vi får inga statliga bidrag överhuvudtaget så ekonomin är tuff. Vi måste dock ha fast personal för att få den här verksamheten att gå runt. Det är så mycket mer än att leka och gosa med katter, vilket allmänheten ibland inte förstår. Den största delen av jobbet går ut på att fånga in, medicinera och jobba bort förvildade beteenden hos katterna som gått hemlösa länge.

Varje år trycks en kalender upp som sedan säljs för att få in en inkomst. I övrigt går verksamheten endast runt på gåvor från privatpersoner och företag som vill hjälpa till.

– Ibland får vi, tur i oturen, också arv från personer som testamenterat sitt dödsbo till oss. Det hjälper otroligt mycket. Vi har trots allt drygt 275 000 kronor om året bara för veterinärkostnader, och sedan tillkommer kostnader för mediciner, lokal, personal, kattmat, kattsand, med mera.

Drömmen just nu är att bygga ett större och bättre katthem, så styrelsen hoppas på att ekonomin räcker ända dit.

Viktigt med matchning

Om man vill adoptera en katt från Djurskyddet Karlstad ska man börja med att fylla i en intresseanmälan. I den kan man skriva om det finns en specifik katt som man är intresserad av.

– Det är dock inte säkert att just den katten är den bästa matchningen. Vi vill alltid se till att kattens behov matchar den blivande ägaren och hemmet den erbjuder, säger Ann.

Bor man i lägenhet kan man till exempel inte adoptera en katt som mår bäst av att vara ute i det fria, liksom en barnfamilj inte kan ta hem en rädd katt som ännu inte anpassat sig till mycket rörelse och ljud.

En annan sak som är viktig att tänka på, innan en adoption kan bli av, är att man är säker på vad man ger sig in i.

– Katter blir upp till 15-20 år och är man inte beredd på att ta hand om ett djur under en så pass lång tid ska man nog inte adoptera, säger Ann.

Djurskyddet Karlstad har ett krav på minst tre besök innan man får ta med en katt hem.

– Vi måste tänka mest på vad som är bäst för katterna. Det får inte bli ett spontanbeslut, utan det ska vara ett för-alltid-hem man erbjuder, säger Ann.

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.