Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Sätt press på regeringsbildningen

UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Det är olyckligt att regeringsbildningen tar sådan tid. Det utdragna förfarandet med olika sonderingar av olika partiledare gör att det inte sätts tillräcklig press på partierna för att lösa det låsta politiska läget. Så var det heller aldrig tänkt att regeringsbildningen skulle fungera, men talmannen Andreas Norlén riskerar nu att skapa ett olyckligt prejudikat.

Talmannen Andreas Norlén (M) tar det för lugnt.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Varje besök hos talmannen har ofta felaktigt i media kallats för en talmansrunda, men strängt taget så pågår fortfarande den första rundan ännu efter mer än två veckor. En runda avslutas först när det går till votering i kammaren om en ny regeringsbildare, och där är vi som bekant inte ännu. Men vi borde vara. Den process som talmannen nu satt i gång riskerar att onödigt dra ut på tiden och det var aldrig avsikten i regeringsformen. Det påpekade bland andra statsvetaren Peter Santesson, som är chef för opinionsanalys på Demoskop, på sin Facebooksida i måndags.

I regeringsformen 6 kap, 4 paragrafen står det så här: "När en statsminister ska utses, kallar talmannen företrädare för varje partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice talmännen och lämnar sedan förslag till riksdagen. Riksdagen ska inom fyra dagar, utan beredning i utskott, pröva förslaget genom omröstning."

Där stipuleras förvisso inte några tidsgränser för de här samråden men i slutbetänkandet från grundlagsberedningen står det att "talmannen bör alltså så snart det är möjligt lämna sitt förslag till riksdagen" och att "en regeringskris bör bli så kort som möjligt... man får räkna med att talmannen och övriga som deltager medverkar till att förhandlingarna slutförs skyndsamt".

Att nu dra ut på processen i flera veckor (två veckor för Kristersson och nu två veckor för Löfven) är helt klart i strid med grundlagens intentioner. Det går visserligen att förstå varför man vill skynda långsamt, givet hur det parlamentariska läget ser ut, men det kan i sig göra att regeringsbildningen tar längre tid än den skulle behöva. Nu finns det ju ingen press på partierna att komma fram till en lösning. Hade en omröstning i riksdagen hägrat inom några dagar hade det säkerligen funnits större beredvillighet att dyrka upp de olika låsningarna.

Som det är nu kan till exempel Centern och Liberalerna fortsätta att förfäkta den absurda idén att Socialdemokraterna skulle släppa fram en alliansregering. Eller att man kan låstas om att Sverigedemokraterna inte finns. Läget är ju inte skarpt ännu. Det rimliga hade varit att Kristersson hade gått till omröstning i riksdagen och då hade flera partier fått bekänna färg, inklusive SD och även C och L som nu i helgen sade att de skulle röstat nej. Men hade de gjort det om det verkligen gällde?

I den femte paragrafen står det att talmannen kan lägga fram fyra förslag innan det triggar ett extra val, vilket också är till för att skapa press på partierna. Det var aldrig tänkt att alla fyra försök i sin tur skulle föregås av veckolånga, ja kanske månadslånga, "sonderingar". Av missriktad välvilja har talmannen Andreas Norlén nu öppnat för att dra regeringsbildandet i långbänk, och det kommer att skapa ett olyckligt prejudikat för framtiden.

Därför bör han så snart han som möjligt lägga ett skarpt förslag i riksdagen. På sikt borde regeringsformen ändras så att det införs nödvändiga tidsgränser. Dagens läge var det uppenbarligen ingen som förutsåg.