Hoppa till huvudinnehållet

Färgstark brygd i laddat häxdrama på Västanå

Publicerad:
Västanå musik och teater spelar i vinter ”I domarens skepnad”, ett laddat drama om häxprocesser i 1600-talets värmländska finnbygder.
Västanå musik och teater spelar i vinter ”I domarens skepnad”, ett laddat drama om häxprocesser i 1600-talets värmländska finnbygder. Foto: Lena Richardson

Detta är en recensionstext och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Under de europeiska häxprocesserna på 1500- och 1600-talen (i Sverige senare, 1670-talet) drev kyrkan omfattande rannsakningsprocesser och en mängd människor åtalades för samröre med djävulen och för gudsförnekelse.

Västanå teater bjuder på en stark inblick i en dylik process, baserat på en historia från Finland – men här förlagt till Torsbys finnmarker.

Ämnet har länge fascinerat: Hur kan förföljelser plötsligt börja grassera – och hur kan så många svepas med?

En klassiker i ämnet är Arthur Millers Häxjakten, om en uppmärksammad häxprocess i 1600-talets USA och där hundratals personer avrättas misstänkta för samröre med djävulen. Parallellerna till kommunistjakten i det kalla krigets USA är uppenbara. Millers drama från 1953 kan rentav ses som en allegori över McCarthy-tidens förföljelse av oliktänkande.

Opportunism och rädsla

Arthur Miller hade personliga erfarenheter av samtidens politiska inkvisitionsförfarande. Sedan många dåtida politiker efterlyst större samling kring ”traditionella amerikanska värden” hade kongressen inlett en galopperande klappjakt på frisinnade och intellektuella. Millers huvudperson, John Proctor, motsvarar doktor Stockman i En folkefiende: en sanningssökare i strid med ”den kompakte majoritet”.

”Berättelsen gestaltas på klassiskt Västanåmanér. En färgstark brygd av sammanvävd teater, musik och dans”, skriver Björn Erik Gustavsson.
”Berättelsen gestaltas på klassiskt Västanåmanér. En färgstark brygd av sammanvävd teater, musik och dans”, skriver Björn Erik Gustavsson. Foto: Lena Richardson

Millers Häxjakten gestaltar utmärkt väl hur opportunism och rädsla förvandlar människor till flockdjur, hur åsiktsförtryck alstrar totalitära strukturer. Världen spaltas upp i gott och ont, vi och dem… Och skeendet, våldsspiralen, rättfärdigas genom kollektiva föreställningar och självsuggestion...

Domaren står i centrum

Aktuella I domarens skepnad belyser skeendet mer relativiserat och utifrån ett enskilt fall. Och här står faktiskt domaren mer i centrum än ”häxan”. Domaren representerar var och en av oss: Ska vi tro eller inte tro på anklagelserna?

Domaren försöker hjälpa den häxanklagande kvinnan, men utfallet är inte självklart.
Domaren försöker hjälpa den häxanklagande kvinnan, men utfallet är inte självklart. Foto: Lena Richardson

Berättelsen gestaltas på klassiskt Västanåmanér. En färgstark brygd av sammanvävd teater, musik och dans. Trummor och orgel lägger dova, suggestiva grunder, nyckelharpan och gitarren virvlar folkloristiskt över avgrundsdjupen när en människas öde ska bestämmas utifrån rykten. Skeendet är snabbt och effektivt. Precis som när barn leker: Fatta en utsträckt hand – och personen ifråga är med ens kusken som för hästekipaget upp till finnbyn.

Ett imponerade rått utspel

Särskilt imponerar Hanna Kulles dissonantiska, ogarderade, närmast råa utspel i rollen som häxa – blottlagd utifrån ett inåtvänt myller av raseri. Hennes introspektiva, icke-kommunikativa väsen gör det svårare för domaren att fastställa skuldfrågan. Hon är onåbar, som i en psykos. Kanske just avsikten: Vilken verklighet är verklig? Den inre, upplevda, eller den yttre?

En ung domare (Daniel Lindman Agorander) kommer till bygden för att skipa rättvisa. Pressbild.
En ung domare (Daniel Lindman Agorander) kommer till bygden för att skipa rättvisa. Pressbild. Foto: JESPER BLOMGREN

Daniel Lindman Agorander gör sin domare till en bildad upplysningsman som inledningsvis misstror folkets vittnesmål om häxeri. I en vacker scen griper han ”häxans” hand som för att rädda en drunknande. Men förgäves – och till slut vet han inte vad han ska tro. ”Jag tvivlar på allt, även på mig själv.” Han vill bara snabbt därifrån, fruktar till och med att själv bli förhäxad. Och likt en Pilatus låter han folkets vilja segra.

Så förblir skeendet i dunkel – och domarens ord blir hängande: ”Tänk om vi inte kan skilja fantasi från verklighet?”

FÖRESTÄLLNINGSFAKTA

I domarens skepnad

Spelplats: Västanå Musik och teater, Loftet

Premiär: lördagen den 10 februari.

Regi: Leif Stinnerbom

Musik: Magnus Stinnerbom

Av: Susanne Marko och Leif Stinnerbom efter Santeri Ivalos novell ”Vid tinget”.

Scenografi: Mårten Nilsson

Skådespelare: Hanna Kulle, Daniel Lindman Agorander, Stina Olsson, Håkon Odden, Niklas Ejnar

Musik: Magnus Stinnerbom

Musiker: Anna Karlsson, Niklas Bertilsson, Albin Broberg

Spelperiod: Offentliga föreställningar 10 februari - 2 mars. Spelas för skolor 6-21 februari.

Häxkraften flammar på Västanå: ”Det är en thriller om liv eller död”

Artikeltaggar

Arthur MillerFinlandFöreställningarHanna KulleHistoriaLeif StinnerbomMagnus StinnerbomMusikNöje/KulturRecensionSunneTeaterVästanå teater