Hoppa till huvudinnehållet

Linda, 32, tvångsvårdades för sin anorexi – vägde 38 kilo: ”Bjud mig på middag”

Publicerad:
Reporter Helena Karlsson
Helena Karlsson
helena.karlsson@nwt.se
Reporter Amanda Forslund
Amanda Forslund
amanda.forslund@nwt.se
Linda har haft ätstörda tankar sedan tonåren och idag kämpar hon med anorexi.
Linda har haft ätstörda tankar sedan tonåren och idag kämpar hon med anorexi. Foto: Helena Karlsson

Linda har kämpat med ätstörda tankar sedan hon var tonåring.

I dag försöker Linda hitta motivation att vända på livet.

– Jag mår bäst när jag gör saker som är kravlösa och utan prestige, när jag inte behöver prestera och känna press.

Hur gör du för att må bra? Den psykiska ohälsan ökar i samhället. Nu vänder NWT på perspektivet. I vår nya artikelserie ”Det mentala pusslet” sätter vi fokus på vår psykiska hälsa. Vad kan vi göra själva för att må bättre – och när, var och hur kan vi få hjälp?

Hemma i villan i Forshaga kommun sitter Linda, 32 år, uppkrupen i soffan med benen uppdragna under en stor stickad tröja. Det är snöstorm utanför fönstret och trägolvet är kallt under fötterna.

– Det är väldigt skamligt att erkänna att man har ätstörningar som vuxen. Jag tror att det är jättemånga som inte söker hjälp. Det behöver inte ens vara att man är underviktig, utan man kan vara ätstörd ändå, säger hon.

Linda befinner sig just nu i en svacka och det handlar snarare om att klara dagen än om att bli frisk. För att hitta tillfällig lättnad och stunder när hon mår bättre ägnar sig Linda åt aktiviteter som hon uppfattar som kravlösa.

– Det är klyschigt, men jag mår bra av att vara ute och plocka svamp och cykla. Då krävs inget av mig utan jag bara är. Jag får vara blank i huvudet och bara tänka på det jag gör.

Att umgås med familj är också något Linda mår bra av. Det är även ett bra tillfälle att träna på att äta.

– Bjud med mig på middag. Till exempel är jag inte supertrygg med att äta pizza, men jag älskar det sociala i det. Jag skulle aldrig kunna ta initiativet till att gå ut och äta pizza, men blir jag medbjuden så följer jag med och försöker äta. Det är skitjobbigt och jätteläskigt, men det är precis det jag behöver.

Upptakten

Linda blev diagnostiserad med anorexi i november 2020. Hon jobbade då som ekonomiassistent och sökte hjälp för stress på vårdcentralen. Under besöket uppmärksammade läkaren att Linda var underviktig.

Vad är anorexi?

Anorexi är en form av ätstörning som innebär att du äter så lite att du svälter dig själv. Sjukdomen börjar oftast med att du går ned mycket i vikt under kort tid. Du kan få anorexi oavsett kön och ålder, men det är vanligast att bli sjuk i tonåren.

Det är vanligt att du som har anorexi inte delar omgivningens oro för din vikt. Istället blir du fokuserad på att minska i vikt och ha kontroll över din kropp. Detta kan kännas livsviktigt.

Källa: 1177.se

Hon började med ätstörningsvård, men tre månader senare vägde hon bara 38 kilo. Läkaren tog då ett hastigt beslut om att tvångsinlägga Linda.

I två veckor var Linda inlåst på avdelning 46, psykiatrin på Centralsjukhuset i Karlstad, där det finns reserverade platser för patienter med allvarliga ätstörningar.

– Det var ett helvete. För mig är det ett jättetrauma. De har ingen ätstörningskompetens på avdelningen. Det sa de till och med själva. Jag tycker att jag blev sjukare av den vården. De satte mig i tankar jag inte hade haft innan.

För att må bra brukar Linda plocka svamp eller cykla. Då fokuserar hon på nuet och hon känner inte att hon behöver prestera.
För att må bra brukar Linda plocka svamp eller cykla. Då fokuserar hon på nuet och hon känner inte att hon behöver prestera. Foto: Helena Karlsson

På avdelningen låg allt fokus på att Linda skulle gå upp i vikt och hon fick följa ett matschema som gjorde henne ännu mer fixerad på vad hon åt.

– De kunde berätta att jag skulle äta ett mellanmål på 100 kalorier. Jag hade aldrig tänkt på kalorier innan. Fokuset på kalorier sitter i mig än idag.

Under inskrivningen ville Linda ha samtalshjälp, men för att få det var hon tvungen att gå upp i vikt.

– Jag bara grät när jag var där. Det var det enda jag gjorde. Det är säkert effektivt att bara fokusera på att äta, men jag är inte mottaglig när jag måste sitta där och bli tvingad till att äta. Jag kände bara ”de bestämmer inte över mig”.

Anhörig till ätstörd – här är Lindas bästa tips

• Våga fråga hur personen mår. Men allra helst inte med huvudet på sned och med tårar i ögonen. Ställ frågan på samma sätt som du frågar vem som helst.

• Fråga om personen har en bra eller dålig period. Fråga inte om personen äter och gnäll inte bara över hur smal personen är.

• Behandla personen som vem som helst, fast visa ett genuint intresse för hur personen mår. Ta reda på vad som ligger bakom ätstörningen.

• Fråga om personen vill följa med på middag. Det kan vara svårt att ta initiativet att äta som sjuk, men får man frågan är det ett bra sätt att träna på att äta.

Efter tvångsinläggningen tappade Linda förtroendet för ätstörningsvården i Värmland. Linda tycker att de saknar ett intresse för henne, vem hon är och hur sjukdomen tar sig uttryck hos henne.

– Jag fick känslan av att jag var dum i huvudet och att de inte lyssnade på mig alls. De har ett ensidigt fokus på hur ätstörningar är för barn och ungdomar, vården är inte anpassad efter vuxna. För vuxna handlar det om prestationer och relationer, inte om smalhets-hets och utseendefixering.

Det är svårt för Linda att säga exakt när hon blev sjuk.

– Jag är en orolig själ och har varit det hela livet. Precis som alla tonåringar var jag aldrig nöjd med mig själv. Jag har haft ätstörda tankar hela tiden, men jag tror att det eskalerade när jag var i en halvbra relation.

Flera skålar med godis finns utställda hemma hos Linda. Hon fokuserar på att småäta och efter flera år av svält får hon ont i magen om hon försöker äta en portion mat.
Flera skålar med godis finns utställda hemma hos Linda. Hon fokuserar på att småäta och efter flera år av svält får hon ont i magen om hon försöker äta en portion mat. Foto: Helena Karlsson

I sex år var Linda i en relation där hon saknade trygghet. Det gjorde att Linda kände att hon var tvungen att konstant prestera och vara sitt bästa jag.

– Jag tror det var startskottet till att jag blev väldigt kontrollerande med maten. Jag skyller inte på honom, men det var då jag började bli underviktig på riktigt.

Bakslag

De senaste fyra åren har Linda gått hos en läkare på vårdcentralen. Hon träffar även kurator, en fysioterapeut som hjälper henne med kroppsuppfattningen och hon går på akupunktur.

– Jag tror att det är bra för mig för jag tror att man måste behandla allt runtomkring, inte bara ätstörningen.

Linda kämpar med att hitta motivationen för att bli frisk. För två och halvt år sedan dog Lindas pappa och det blev ett bakslag i hennes tillfrisknande.

– Jag var mer hängiven att bli frisk innan han dog. Det låter tragiskt och nattsvart, men jag behöver någon eller något att bli frisk för. Jag orkar inte bli frisk för mig själv. Jag orkar inte bry mig...Men jag vet såklart att det är bättre på andra sidan utan alla tankar.

För att må bättre tror Linda att hon behöver lära sig att hantera sina känslor.

– Jag vill hitta en balans där jag kan acceptera mina känslor och äta utan att vara orolig för kroppsliga förändringar. Jag skulle bli nöjd om jag kunde hantera dåliga tankar och dåliga perioder.

Linda önskar att det var lättare att prata med folk om sin sjukdom. Hon upplever att folk är väldigt rädda för att prata om anorexi.
Linda önskar att det var lättare att prata med folk om sin sjukdom. Hon upplever att folk är väldigt rädda för att prata om anorexi. Foto: Helena Karlsson

Tabu

Sedan Linda blev sjuk har hon märkt att folk är rädda för att prata om hennes sjukdom och hon har känt sig isolerad.

– Säger jag anorexi får folk panik.

Hon önskar att folk runt omkring inte tassade på tå runt omkring henne.

– Jag är ganska lättsam och skämtsam. Jag tycker det är jobbigt när folk blir så allvarliga och rädda kring ätstörningar. Ingen törs prata om det och det gör att jag känner mig sjukare. Jag ser hellre att man är öppen.

Läs också

Artikeltaggar

AnorexiDet mentala pussletForshaga kommunKarlstadMänskligtPsykisk ohälsaSamhälleSjukdomStressVård och omsorgVärmlands länÄtstörningar

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.