Hoppa till huvudinnehållet

Udo Dirkschneider är en klassisk och älskvärd frontman

Publicerad:
Den tidigare Accept-sångaren Udo Dirkschneider gästade Nöjesfabriken i Karlstad under lördagen.
Den tidigare Accept-sångaren Udo Dirkschneider gästade Nöjesfabriken i Karlstad under lördagen. Foto: Tommy Andersson

Detta är en recensionstext och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Under lördagskvällen intog tyske Udo Dirkschneider och hans mannar scenen på Nöjesfabriken i Karlstad. NWT recensent ser en åldrande hårdrockslegendar men imponeras mest av basistens stjärnkvalitéer.

U.D.O.

Var: Nöjesfabriken, Karlstad

Publik: 666

Det är fem år sedan U.D.O. och vår käre Udo Dirkschneider senast förärade Karlstad med ett besök och då under ”Steelfactory”-turnén. Mycket är sig likt även om vi alla har blivit äldre och kvintetten hunnit stapla ytterligare två fullängdare på diskografinhögen som nu räknas till hela 18 studioalbum.

Dock är det en väsentlig förändring sedan sist. Basisten Tilen Hudrap har har försvunnit och ersatts av Accept-legendaren Peter Baltes som visar sig vara en viktig ”game changer” för att snacka sportspråk. Å det är klart man ska använda sportlingo när det senaste albumet heter ”Touchdown”, döpt efter Baltes stora intresse för amerikansk fotboll.

Udo: "Tänker inte ändra mig för att passa in"

Att både omslagsdesign och den tillhörande visuella formgivningen är bedrövlig känns som en stående problematik i tyskarnas karriär. Hela ”Touchdown”-paketeringen inklusive kvällens scendekor hamnar högt upp på min lista av knepiga designval. Tur då att plattan är en stabilt ösig heavy metal-platta som bidrar med fyra låtar till kvällens set med hittigt lättlyssnade ”Forever free” som den mest minnesvärda.

Udo Dirkschneider på Nöjesfabriken.
Udo Dirkschneider på Nöjesfabriken. Foto: Tommy Andersson

Vid förra besöket utmärkte sig låtarna som spelades under encoren och det är exakt samma låtar som höjer sig över resten denna gång. ”Holy”, ”Man and machine”, ”Animal house” och ”They want war” får alla en guldstjärna i marginalen i min anteckningsbok. Dock fattar jag inte alls varför man ska avsluta kvällen med en tolkning av Queens ”We will rock you” när de har de har så många egna vassa alster att välja från.

Förvisso gör de en mycket bra version, men jag skulle mycket hellre höra ännu en dänga från exempelvis något av de två 80-talsalbumen. Å just det, det var det där med Peter Baltes och ”game changer”-spaningen. Udo må vara en klassisk och älskvärd frontman, men oj vilken skillnad Baltes gör. Basistens rutin, karisma och scennärvaro är slående och höjer underhållningsvärdet flera nivåer. Jag kan inte annat än älska människor som på riktigt viger sina liv åt hårdrocken – inspirerande.

Men jag vill även ge ett plus till Sven Dirkschneider på trumpallen. Udos son är ett evigt leende och tillför även han skön energi till framträdandet samt sång när farsans egna resurser inte riktigt håller. De båda gitarristerna Andrey Smirnov och Dee Dammers gör vad de ska och möts centralt på scen varje gång det vankas solon, men saknar helt den stjärnstatus som Baltes så effektivt bidrar med.

Konserten avslutas med Queens ”We Will Rock You”.
Konserten avslutas med Queens ”We Will Rock You”. Foto: Tommy Andersson

Det är ynnest att vi får hårdrocksgig av denna, om än något åldrade, kaliber till Karlstad och det är härligt att se att det är så pass fin uppslutning även om den nästan lika åldrande församlingen som mest gillar läget medelst en knuten näve i luften och en skrålad refräng. Det är göbbigt (jo, även en och annan kvinna), men gött och undertecknad smälter in förträffligt.

! När jag ser vokalisten Udo Dirkschneider och basisten Pete Baltes tillsammans på scen suktar jag än mer efter en återförening av exempelvis Accepts ”Metal heart”-uppställningen.

? Det förvånar mig att folk fortfarande väntar på att få höra Accept-låtar när Udo redan 2015 fastslog att han endast skulle spela eget material under U.D.O:s flagg. Eller som Udo själv sa när vi snackade 2018: ”Om du vill höra Accept, var snäll och gå på Accept.”

Artikeltaggar

HårdrockKarlstadKonserterKändisarMusikNöje/KulturNöjesfabrikenPeter BaltesRecensionRockSångUdo Dirkschneider