Hoppa till huvudinnehållet

Inger Enkvist: Alla barn är inte lika

Publicerad:
Vi har nu en växande skara elever som vägrar gå till skolan, så kallade hemmasittare. De är inte sällan rädda för andra elever, skriver Inger Enkvist.
Vi har nu en växande skara elever som vägrar gå till skolan, så kallade hemmasittare. De är inte sällan rädda för andra elever, skriver Inger Enkvist. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Stressande är också bristen på klara regler för uppförandet både på lektioner och under raster och lunch, skriver Inger Enkvist.

Hur skulle du må om du varje dag gick iväg till ett arbete där du inte vet om du gör ett bra arbete, om du motsvarar förväntningarna, och där det är stök och bråk? Det är den verklighet många svenska skolelever möter, och det syns i deras psykiska hälsa.

Folkhälsomyndigheten publicerade 2021 en rapport om skolrelaterade faktorer som kan ha bidragit till ökningen av psykisk ohälsa hos barn och unga. Man nämnde brister i skolans funktion, försämrade skolprestationer, en utbredd skolstress och en medvetenhet om arbetsmarknadens ökade krav.

Barn och unga rapporterar generellt att de har en god hälsa men andelen unga med två psykosomatiska symtom mer än en gång i veckan har ökat: från 15 procent till 35 procent för 15-åriga pojkar under tidsperioden 1985-2018, och från 29 procent till 62 procent för 15-åriga flickor. Exempel på psykosomatiska besvär är ”känt mig nere”, ”känt mig nervös” och ”haft ont i magen”.

Skoldebatten kan ofta tyckas stå och stampa. Samma sak sägs om och om igen. Den 22 augusti genomförde Friskolornas riksförbund ett seminarium på temat ”Hur mår eleverna?” där nya perspektiv togs fram. Att stök och hög ljudnivå påverkar den fysiska hälsan har nämnts länge, men det tydliga budskapet från det här seminariet var att dagens läroplan och arbetsmetoder påverkar elevers mentala hälsa och ger både lägre kunskap och lägre psykisk hälsa.

Josef Milerad, barn- och skolläkare, talade om dagens postmoderna läroplaner, där elever själva ska hitta material och avgöra vad som är sant och att detta är stressande för såväl elever som har goda som de som har sämre resultat. Stressande är också bristen på klara regler för uppförandet både på lektioner och under raster och lunch.

Vi har nu en växande skara elever som vägrar gå till skolan, så kallade hemmasittare. De är inte sällan rädda för andra elever. Hur skolan organiseras har alltså en direkt påverkan på ungas hälsa.

Johan Söderlund, psykiater, upprepade samma budskap med utgångspunkt från sin erfarenhet. Alla elever behöver en förutsägbar och lugn miljö men detta är allra viktigast för elever med koncentrationsproblem. Oroliga klassrum kan påskynda utvecklandet av ADHD, och elever med ADHD och andra neuropsykiatriska problem behöver få veta tydligt vad som förväntas av dem.

Inte alla klarar exempelvis arbetssätt som förutsätter att elever kan leda sitt eget arbete. Det är negativt för alla att bagatellisera dåligt uppförande och kalla det för stök. Under frågestunden ställes frågan: När man vet det här, varför görs inte andra regler? Söderlunds svar var att hindren är ideologiska.

I Sverige utgår man från att alla är lika och att med ”individualisering”, ”anpassning” och ”stöd” inom klassens ram ska alla kunna gå i samma klass och studera efter samma läroplan. Den främsta ”åtgärden” är samtal. Budskapet från de här två inläggen är emellertid att detta inte är tillräckligt och att Sverige behöver se över både läroplan och gruppindelning. Kan det ökande antalet unga med psykiska problem göra att politikerna äntligen vågar bryta ideologiska tabun? (SNB)

Inger Enkvist

Professor emerita i spanska vid Lunds universitet

Artikeltaggar

adhdBarnFolkhälsomyndighetenFriskolornas riksförbundInger EnkvistLärarePsykisk ohälsaSkolorStressVård och omsorg