Efter branden i Linda och Andreas drömprojekt: "Det är här vi vill bo"

Linda Johansson och Andreas Samuelsson hittade sitt drömhus i Gunnarskog och började att renovera. Efter två år höll drömmen på att gå i kras när huset brann ned. Men familjen kämpade på och nu bor de i ett nytt hus byggt i lösvirke på samma tomt.

– Vi kände från början att det var här vi ville bo och nu gör vi det, säger Linda och Andreas.

Den gamla gården från början av 1900-talet i utkanten av Gunnarskog har en charmig gårdsmiljö med sju byggnader, det var det första Linda och Andreas upptäckte när de fick möjligheten att komma dit för att se på fastigheten.

– Det var så mysigt med alla husen på gården, det föll vi för direkt. Vi gick omkring och tittade och jag skulle precis gå in i boningshuset när Andreas kom ut från skogskanten, där han varit och tittat. Han ropade att ”oj, oj vad mycket jobb detta blir, det är nog ingen idé att vi köper här”. ”Oj”, hann jag tänka, är det så illa ville jag först inte gå in, för om jag då tyckt om vad jag såg, hade det blivit en besvikelse, säger Linda.

De gav sig några minuters betänketid utanför huset, som stått orört i cirka trettio år. Till sist enades de om att öppna dörren.

Det tog inte lång stund förrän de var sålda på det de fick se.

– Det var kärlek direkt när vi klev innanför ytterdörren, det vi såg var nedgånget och gammalt. Men det var faktiskt en trappa upp till övervåningen, flera kakelugnar, bra rumsytor, stora fönster, blå panel i köket och 2.60 i takhöjd. Det tillsammans med att vi tyckte om utemiljön gjorde att vi köpte gården. Det var på sin tid en stor bondgård, har vi fått veta i efterhand, säger Linda och Andreas.

De började renovera och hade hållit på till och från i två år när det som inte får hända blev verklighet. Huset brann ned.

– Det är klart att luften gick ur oss, vi hade kommit så långt. Hela grundtanken försvann för oss, vi hade bland annat gjutit golv, fixat ny skorsten, lagt nytt skiffertak, gjort en ny trappa upp till övervåningen och vi var nöjda med att vi hade fått så bra hjälp av våra hantverkare. Eftersom vi tagit ur alla fönster och dörrar, för att de skulle renoveras, så blev det ett snabbt förlopp. Hela huset var borta på fyrtio minuter, säger Andreas och Linda.

Men paret släppte inte tanken på att de hade valt ut just den här platsen att bosätta sig på.

– Det fick av förklarliga skäl gå en tid, innan vi kunde gå vidare. Men vi hade bestämt oss för att vi ville bo här, så det var att sätta i gång och titta på hur vi ville att huset skulle planeras, säger Andreas.

Linda ritade en planlösning liknande den som varit i det gamla huset.

– Vi ville att huset skulle se ut som förut och ha samma boyta på drygt 190 kvadratmeter. När vi nu skulle börja från början kunde vi tänka vilka praktiska lösningar som skulle passa oss bäst för vår familj. Vi vill gärna ha ett stort kök och öppna ytor i vardagsrummet och kunde få med det på ritningen. Vi ville också ha tre sovrum på ovanvåningen.

De tänkte att de så småningom också skulle ha byggt till en glasveranda på söderväggen. Nu blev en sådan inritad från början.

Efter några turer till arkitekt blev ritningen godkänd och planeringen för att börja bygga tog fart. Man ville följa tanken på att återanvända det material som fanns kvar efter branden.

– Vi ville gärna ha den gamla känslan kvar, så det är originalfönstren som sitter i nu och gör mycket till husets karaktär. Vi fick göra ett undantag för verandautbyggnaden, där vi köpt nya fönster i äldre stil och till ytterdörrarna. De gamla innerdörrarna använder vi både mellan kök och vardagsrum samt till sovrummen på ovanvåningen.

Huset är byggt i lösvirke och den faluröda färgen byttes ut till en ljusgul färgnyans på panelen med gröna knutar och röd dubbeldörr.

– Vi hade sett på gamla bilder att huset varit ljust från början och då kände vi att det vore roligt om huset kunde likna originalet så långt som möjligt, säger Linda.

Efter en byggtid på cirka ett år, kunde familjen flytta in.

– Det var skönt, det sista året kändes som en lång process med många beslut att ta, uttrycker Linda som lagt ned mycket tid på inredningen.

Det förstår de som besöker familjen.

Varje detalj sitter där den ska.

Köket, är placerat där det var tidigare, men väggen till pigkammaren är borttagen för att få mer rymd. Väggpanelen går i en mörkare blå nyans, som det ursprungliga köket. Längs ena väggen har gamla tegelstenar använts för att bygga upp grunden till där kökets häll, vedspis och öppna spis är placerad. Det rymliga skafferiet har fått ett fönster och en klocka som plingar när dörren öppnas.

– Vi tänder i öppna spisen här i köket varje morgon, det ger en sådan skön stämning och bra start på dagen.

En varm färgsättning går som en röd tråd i inredningen.

– Vi vill ha en hemtrevlig atmosfär och har månat om att det gamla får möta det nya och smälta samman med varandra så gott det går.

Det märks till exempel i groventrén där ett gammalt par ytterdörrpar har fått ny funktion som städskåpsdörrar. Sedan hänger fastighetens gamla redskap på hallväggen och i vardagsrummet står en snickarbänk som naturligt smälter in. En tavla, en spinnrock och en telefon som tidigare hört till huset, finns också som detaljer.

För att efterlikna ett äldre hus, har trägolven lagts med olika dimensioner.

– Det ville vi ha för att få den rätta känslan, vi har blandat de olika bredderna i olika rum, säger Andreas.

Familjen har bott in sig, trivs på gården och besökare tror att boningshuset alltid har stått där.

– Det får vi höra ofta, det värmer i hjärtat. Vi hade verkligen inte kommit hit som vi är i dag om vi inte hade haft så bra människor runt oss med stöttning och hjälp. Vi är tacksamma för att vår dröm kunde bli verklighet, säger Linda och Andreas.