Vad skulle du göra om ditt jobb försvann på grund av ett besparingsbeslut?
Eldsjälen Heikki Skålberg i Degerfors gick i förtida pension och fortsatte med samma arbete.
Heikki Skålberg föddes 1954 i Inkeroinen, mellan Kotka och Kouvola, i södra Finland. Han växte upp i Heinola, lite längre norrut. Hans mamma blev ensamstående med två barn, träffade en svensk resemontör på dans och ömsesidigt tycke uppstod. 1964 blev det flytt till Degerfors och Heikki fick bonuspappans efternamn.
I Degerfors är det lätt att bli fotbollsbiten och unge Heikki var inget undantag. Han började följa ortens stolta herrlag.
Spel i något av Degerfors IF:s pojklag blev det dock aldrig.
– Jag har bara spelat i skolan och i korpen. Som ung var jag intresserad, men kanske inte tillräckligt bra. Sån´t känner man ju på sig själv.
”Inte så busiga”
På 1970-talet tillhörde Heiiki den ökända supporterdel som kallades Kir-gänget.
– Både lokala tidningar och kvällspressen skrev om oss. Vi var väl inte de mest nyktra i publiken och ibland gjorde någon en planstormning, men det mesta tycker jag beskrevs på ett överdrivet sätt. Vi var inte så busiga, tycker Heikki Skålberg.
Under en match mot Sleipner i Norrköping hamnade Kir-gänget och många andra supportrar på Idrottsparkens innerplan.
– Vi var så många supportrar så det kändes som om nästan hela Degerfors var där. Till slut blev det sådan trängsel att reklamskyltarna brast och många ramlade in mot planen. Men det var absolut inte någon massiv planstormning.
Fick praktikplats
Efter 40 år i möbelbranschen blev Heikki Skålberg uppsagd på grund av arbetsbrist. Via arbetsförmedlingen fick han då en praktikplats på Degerfors fotbollsmuseum. Museet invigdes 1993 och låg i nio år vid Degerfors herrgård, på vägen mot Karlskoga. Därefter blev det flytt till Stora Valla där museet delar hus med Degerfors IF:s kansli.
Skålberg stortrivdes på museet, men när han jobbat där ett par år tog arbetsförmedlingens pengar slut och även det kommunala bidraget till tjänsten drogs in.
Då löste Heikki Skålberg den tuffa situationen på egen hand. Han gick som 62-åring i pension och fortsatte jobba ungefär som tidigare. Men alltså helt utan lön.
– Det var ett ganska självklart beslut. Jag hade ingen lust att hoppa på något nytt jobb. Såg det istället som en möjlighet till att få jobba vidare med det jag gillade så mycket.
Förmodligen blev Heikkis ovanliga beslut även räddningen för fotbollsmuseet.
– Det får vi aldrig reda på, men det kan nog ha varit så. Hittills har jag i vart fall inte träffat någon som vill ta över samma jobb och arbeta gratis.
”Bara” intendent
Efter att inledningsvis ha varit en kommunal angelägenhet med stöttning av Degerfors IF och sponsorer drivs numera fotbollsmuseet av en museiförening. Degerfors kommun betalar dock lokalhyran, el, vatten och lite annat.
Heikki Skålberg har varit såväl intendent som museiföreningens ordförande. Inflyttade Fredrik Rakar blev avlastare som ny museiordförande och numera är Rakar även ordförande i Degerfors IF.
Museiföreningen har drygt 200 medlemmar. Några av dem kallas ”Järngänget” och stöttar Skålberg med diverse sysslor i museet. Ola Toivonens pappa Yrjö, som varit både spelare och ordförande i Degerfors IF, är verksamhetsbas och ansvarar bland annat för museets populära fredagsfrukostar.
Det är på matchdagarna som museet har flest besökare, men det är fredagarna med frukost, fika och frågesport som lockar flest medlemmar.
– Jag kallar dem ”Innersta kretsen” och vi brukar vara 25-30 personer. Vi startar på morgonen och håller ibland öppet till sen eftermiddag. Det händer att en del hinner komma hit och gå tre gånger på en enda fredag.
Ingen politik
Samlingarna brukar inledas med fotbollssnack, men det är även mycket annat som ventileras. Dock finns en linje i golvmattan och innanför den får det för fredens skull inte förekomma några politiska diskussioner.
Medlemskapet i museiföreningen kostar bara 100 kronor. För denna summa får man medlemskort, fri entré och dito fika i tolv månader. Medlemsavgifterna täcker dock inte Yrjö Toivonens frukostar, som ofta kan ha en finländsk smakinriktning vad gäller korvar och senap. Lösningen är en burk där frikostbesökarna lägger en valfri avgift.
– Hittills har burken aldrig blivit tom, berättar Heikki Skålberg.
Museet är öppet på fredagar och matchdagar. Under sommarhalvåret även torsdagar samt en av helgdagarna, även om Degerfors inte spelar hemma. Runt jul och nyår är det vinterstängt cirka en månad.
– Men det brukar bara ta någon vecka innan det ringer folk och undrar när vi ska öppna igen. Museet har absolut även en mycket stor social funktion.
Första Guldbollen
De första åren innehöll museet ”bara” föremål från Degerfors IF och en del annan bruksfotboll. Men i samband med att en samlare i Göteborg erbjöd museet att köpa en hel del av Gunnar Grens prissamling breddades utbudet och namnet ändrades till Fotbollsmuseet i Degerfors. Juvelen bland mängder av sevärdheter är den allra första Guldbollen, utmärkelsen till Sveriges bäste spelare, från 1946. En annan raritet är ”Nacka” Skoglunds exklusiva rock som han köpte under sin tid i Inter i Milano.
– Rocken fick vi som gåva efter att den hängt hos ”Larsa” Johansson i Hammarby. Numera har vi inte råd att köpa in saker, utan allt skänks från i första hand samlare och dödsbon. Det sker nästan varje vecka.
Museet består av en entrédel med reception, fem utställningsrum, en fikaavdelning och ett bibliotek. De flesta utställningsavdelningarna är fasta, men andra byts ut och ändrar teman. För tillfället jobbar ”Järngänget” med en ny Ralf Edström-avdelning.
– Vi har också två förråd för nyinkommet som ska gås igenom och för objekt som väntar på att få utställningsplatser.
Årets stipendiat
Nyligen tilldelades Heikki Skålberg Värmlands idrottshistoriska sällskaps stipendium för extraordinära idrottshistoriska insatser.
– Jag blev helt överraskad och samtidigt väldigt rörd och tacksam. Så roligt att uppmärksammas för det jobb man lägger ned.
På diplomet finns motiveringen ”Den störste eldsjälen på Sveriges bästa och mest trivsamma idrottsmuseum”.
Stipendiesumman på 5 000 kronor kommer kanske att användas för en resa till något annat idrottsmuseum. Helsingborg eller Göteborg är besöksmål som Heikki Skålberg har aktuella.
Mycket i hans liv kretsar kring museet, fotboll och Degerfors IF. Men just resor är ett annat stort intresse. Nästan varje vecka blir det en biltur. Ofta följer en son med, ibland även ex-frun.
– Det är kul att göra något annat och se nya platser. Jag har besökt alla Sveriges landskap och varit inne i alla domkyrkor, utom de i Visby och Luleå, som jag bara sett från utsidan. Jag är intresserad av historia, geografi, kulturbyggnader och andra sevärdheter. Loppisar och nya matställen lockar också.
Ofta på Åland
Hans favoritdestination ligger dock inte i Sverige.
– Åland är fantastiskt och dit reser jag flera gånger om året. Många säger att de åker till Åland, men så festar de bara och går inte ens av färjan. Jag har med bilen och åker runt några dagar.
Han anser att fotbollen är det klart mest identitetsskapande som Degerfors har.
– En del påstår att järnverket är minst lika känt, men så är det inte alls enligt mina erfarenheter. Vart jag än kommer och berättar att jag bor i Degerfors så blir det fotbollsprat. Exempelvis körde jag en gång efter Norrlandskusten och stannade till vid en vik. Där satt en gubbe och undrade vart jag kom ifrån. ”Vad gör Ulf Ottosson i dag?” blev norrlänningens spontana svarsreplik.
Aldrig på matcherna
Till Heikki Skålbergs egenheter hör att han faktiskt inte ser matcherna inne på Stora Valla.
– Det är inte så att jag blir för nervös, utan det är snarare så att jag tycker det är lite för jobbigt att stå under en hel match. Jo, jag vet förstås att det även finns sittplatser, men efter att haft öppet på museet flera timmar är det rätt skönt att följa matchen hemma på tv i lugn och ro.
Efter tre säsonger i landets högstaliga åkte Degerfors i år ur.
– Visst var det tråkigt att vi fick lämna allsvenskan, men Degerfors IF kommer även att spela elitfotboll 2024. Superettan är absolut en intressant och bra serie med många ex-allsvenska klubbar.