På Petras loppis i Gåsborn har nu julen dukats fram.
Och för den som söker gammaldags eller kanske lite annorlunda julpynt är just loppis rätt plats att leta på.
– Jag har över 500 tomtar hemma, så 501 kan väl inte göra så mycket!
Julälskaren Carina Johansson tindrade med ögonen när hon och den inte lika jultokiga väninnan Anette Pettersson kom på besök.
Solen gnistrar i de få snöflingor som kvällen innan pudrats över byn.
I bakgrunden skrålar klassiska julsånger och överallt – så långt ögat når, står tomtar, granar, ljuslyktor och diverse pynt som hör den annalkande högtiden till. Här ges en rejäl injektion som kittlar igång jullängtan omedelbart.
– Det är det som är meningen, säger Petra Olsson och ler.
Det är hon som driver loppisen, men hon har även god hjälp av sin fästman Daniel Kihlman.
– Jul är ju det bästa som finns! I år har vi mycket mer än i fjol, jag tror vi har packat upp ungefär 20 kartonger. Sakerna är sådant som vänner och bekanta har skänkt, berättar Petra.
En annan som kan skriva under på att jul är något alldeles, alldeles underbart är Carina Johansson från Lesjöfors som denna lördag besöker loppisen.
– Jag vill ju ha riktigt gammalt julpynt med girlanger i taket och sånt där. Julgardinerna jag har är 33 år gamla – och det bara måste vara de, annars är det inte jul! slår hon bestämt fast.
”Har att göra till midsommar”
Väninnan Anette Pettersson från Fredriksberg gillar också jul, men inte lika mycket som Carina.
– Jul är kul, i kanske tre dagar. Sedan ska det bort! Fort fram och fort ut, skrattar hon.
– Jag som brukar ha ända fram till midsommar att göra med att plocka bort tomtar, säger Carina menande och berättar att hon länge samlat på just tomtar och att hon har över 500 stycken.
– Så egentligen får jag inte köpa hem fler, men vi får väl se hur det går med det i dag... Det jag egentligen är ute efter är en gjutjärnsgryta, duplo och så vill barnbarnet ha en tomte som dansar.
Alla pengar som samlas in genom loppisen skänker Petra och Daniel till sina fadderbarn. Det oroliga världsläge som råder har dock gjort att de tappat kontakten med flera av barnen och deras familjer.
– Vi har haft fadderbarn i flera av de länder som nu på ett eller annat sätt drabbats av krig. Och vad som hänt med dem vet vi inte – vi vet inte om de är på flykt eller om de rent av är döda. Allt är så fruktansvärt, säger Daniel och berättar att när deras hjälp inte längre når fram dit, skänker de pengarna till en by i Afrika istället.
– Ni är helt suveräna som gör det, säger Carina som är en mycket trogen kund.
Till sist, kanske någon undrar hur det gick för Carina, blev det några tomtar som fick följa med hem? (Hennes man kan sluta läsa nu)
– Det blev en, eller kanske fyra... Jag får försöka smyga in dem i huset!