Marie Niljung förlorade båda sina föräldrar – nu hjälper hon andra som mår dåligt

När Marie Niljung står på scen och tar emot utmärkelsen som Årets värmlänning är det 17 år sedan hennes pappa gick bort i suicid.

– Det blir speciellt, en blandning av glädje och sorg, som livet är.

När hon, tillsammans med Sticky beat, tog emot Svenska designpriset 2021 för appen Lumeno, var det på dagen 24 år sedan hennes mamma tog sitt liv.

Historien om hur hon förlorade sina föräldrar är den hon alltid börjar med under sina föreläsningar.

– Jag vill ägna mig åt att rusta människor för en god psykisk hälsa, att motverka psykisk ohälsa, säger Marie Niljung.

Det är sex år sedan hon lämnade ett fast HR-jobb i Arvika kommun för att ägna sig på heltid åt att på olika sätt förebygga suicid och öka den psykiska hälsan.

Hon var redan tidigare engagerad i organisationen Suicide Zero.

Nu blev hon föreläsare och utbildare i eget företag och syns i många sammanhang.

Blommigt och rosa

Men sina blommiga klänningar och rosa kavaj lyser hon upp omgivningen trots sitt dystra budskap.

– Jag står för hoppet. Man kan ha ett bra liv även om man har min bakgrund, säger Marie Niljung.

– Jag får så många leenden varje dag för att jag har de här kläderna.

Varje dag tar fyra personer sitt liv i Sverige. Lika många som för 20 år sedan.

– Det gör mig tokfrustrerad att den siffran inte sjunker, säger Marie Niljung.

”Våga lyssna”

Hon söker olika vägar att få ut sitt budskap och att våga fråga, våga lyssna och, om det behövs, våga agera.

– Det finns så många tabun kring suicid. Vi måste prata mer om livet och döden.

Ett sätt att nå unga har varit att utveckla appen Lumeno tillsammans med innovationsbyrån Sticky beat. Det är ett digitalt verktyg som ska ge kunskap att hantera livet, kontaktvägar till vänner, kontaktuppgifter vid risksituationer och praktiska verktyg för att hitta tillbaka till ljuset.

– Det är bara att mata på med hopp ”det blir bättre”. This too shall pass. Det hjälper faktiskt, jag vet det, säger Marie Niljung.

Många män

Hennes senaste uppdrag var att utbilda personalen på ett stort företag i Småland med 80 procent män anställda. Medelålders män är överrepresenterade bland dem som dör till följd av suicid.

– Man ser från början hur de sitter med armarna i kors och inte tycker det är nåt för dem. Men sen vände det, säger Marie Niljung.

Att nå männen var också en av ambitionerna med showen tillsammans med två musiker på Scalateatern i oktober. Den hade namnet ”Hellre arg än död - en föreställning för livet”, efter hennes bok som kom 2019. Och männen kom.

Hur funkade det med en show om psykisk ohälsa?

– Det blev bra. Nu ska vi göra en föreställning på hemmaplan i Kils Arena i februari och en föreställning till på Scala i maj. Drömmen vore ett fullsatt Cirkus i Stockholm.

Marie Niljung är uppvuxen i Kil och återvände dit efter att ha bott i, bland annat, Stockholm och Göteborg.

– Jag var lite frustrerad i början men när vinden låg rätt kunde jag höra utropen från stationen ”tåg mot Göteborg avgår...”. Då kändes det lite bättre. Vi brukar skoja om att det bästa med Kil är att det är så lätt att ta sig härifrån och hit, säger Marie och ler.

Hon är glad att få dela titeln med en annan Kilskvinna med liknande engagemang och uthållighet.

– Jag har jobbat en del med Fårfesten genom åren, som alla föräldrar som har barn i föreningar i Kil. Vårt jobb går faktiskt ihop lite, att hålla på med djur och hantverk är bra för hälsan, säger Marie Niljung.

Vad är Värmland för dig?

– Det är hemma. Men vi får passa oss för att tro att Värmland är världen. Vi kanske inte alltid är så inkluderande. Ska Värmland växa måste vi bli bättre på att bjuda in folk som flyttar hit.

– Det kan bli min nästa mission, ofrivillig ensamhet.

Hur länge kommer du att fortsätta med det du gör nu?

– Jag har utsett mig själv till att rusta människor mot psykisk ohälsa. Den dagen jag inte blir berörd själv när jag föreläser, då slutar jag.

Fotnot: Marie Niljung blev Årets Sola 2016 och Årets alumn på Karlstads universitet 2021.