Från Paris till Karlstad: Magnus visar vägen till en starkare Mozart-upplevelse

Magnus Fryklund, 33 är från Karlstad, men har numera Paris som bas.

Nu gör han ett gästspel i barndomsstaden för att tillsammans med Wermland orkester spela ett av Mozarts mest kända verk: det som brukar kallas Elvira Madigan.

– Den kanske är känd, men den tål att utforskas ännu mer! säger han.

På torsdagskvällen är det dags för tredje konserten i Wermland operas stora konsertserie.

Då är det Magnus Fryklund som dirigerar orkestern, som var en viktig faktor när han en gång leddes in i den klassiska musiken som ung Karlstadsbo.

”Jättefestligt”

– Det här är den första professionella orkestern jag hörde, det är den första orkestern i den första operan jag hörde, alla stora operatitlar har jag hört för första gången här, när jag var mellan 10 och 20. Min basrepertoar har jag hört med den här orkestern, så det är jättefestligt att få komma och leda dem och vara solist också!

Han ska alltså dirigera under kvällen, men i Mozarts Pianokonsert nr 21 är han solist.

Är det kul eller besvärligt att dubbeljobba?

– Både och! Det är vansinnigt svårt och vansinnigt kul!

Pianokonserten är en av Mozarts mest kända och brukar ofta få namnet Elvira Madigan, eftersom Bo Widerberg använde ett tema ur den till en film om denna lindansös.

Dissar smeknamnet

För Magnus Fryklunds del får konserten dock gärna behålla sitt originalnamn.

– Bo Widerbergs film är säkert fantastisk, men Mozarts andra sats är något av det mest storslagna av kulturella yttringar som någonsin har ägt rum på denna jord. Folk tror att de känner till den, men de känner ju bara till den andra satsen som ett bakgrundssoundtrack. De känner igen första melodin och det är ju som att säga att man vet hur Hemsöborna går, bara för att man vet att han kommer med en svångrem med ett Höganäskrus om halsen. Så ja, den kanske är känd, men den tål att utforskas ännu mer!

Och vad är det som gör den så storslagen?

– Mozarts musik går nästan inte att förklara. Det är som Victor Hugo sa, att musiken börjar där orden slutar. Musiken har en uttryckskraft som går över det verbala. Men det är en pianokonsert, så det är som en symfoni med ett instrument som har en huvudroll, men ensemblen är minst lika viktig. Samspelet och dialogen och motspelet mellan pianot och orkestern är väldigt effektivt.

”Mozart lärde oss flyga”

Han framhåller också hur Mozart är ”besatt av balans och kontrast”.

– Det geniala med andra satsen är också att den kommer när den kommer: den kommer efter en ceremoniell förstasats och så kommer det där som alla känner igen... När stråkarna börjar, är det nästan som att man börjar sväva. Det var någon som sa att Mozart lärde oss flyga. Den satsen har något andligt, spirituellt över sig. Om den första satsen är mer kropp, är den andra mer ande och själ. Och så kommer det en annan spiritualitet i den sista satsen; den är mycket lek och mycket bus.

Vänlig orkester

Magnus Fryklund bor i Paris och är verksam i Frankrike och Skandinavien. I år har han arbetat både med Malmö opera och Göteborgssymfonikerna och ska komma tillbaka till båda, men nu ser han fram emot torsdagskvällen.

– Det känns jättekul! säger han.

Han har inte jobbat ihop med operans orkester förut, men i sena tonåren var han repetitör på operan, bland annat för musikalen The Wedding singer.

– Och jag har varit här på många somrar och suttit och spelat när jag varit hemma i Karlstad och behövt någonstans att öva.

Och vad säger du om orkestern du möter nu?

– Du har det där värmländska lynnet som jag känner igen själv. Det finns en glädje och en vänlighet, en väldig värme!