I sällskap av Marie Bergman, Janne Schaffer och Christian Kjellvander medverkar Per Wiker från Karlstad i SVT:s film ”Då går jag ner i min källare - filmen om Pierre Isacsson”.
Det är ett gripande levnadsöde, Pierre Isacsson hade stora framgångar på 70-talet och omkom i Estonia-katastrofen när han planerade en comeback.
När Pierre Isacssons liv och gärning blir föremål för dokumentären ”Då går jag ner i min källare - filmen om Pierre Isacsson” svarar Per Wiker från Karlstad för expertisen. Wiker, som är musikkritiker i NWT, har länge närt ett stort intresse kring artisten och låtskrivaren Isacsson och skrev både en bok och startade en Facebooksida samt en Youtube-kanal om musikern för tiotalet år sedan.
– Det är svårt att sätta ord på vad som fångat mig, börjar Per Wiker.
– Han har en alldeles egen ton och ett eget uttryck. Något som gör att hans röst skiner igenom. Den har en värme, det är verkligen en röst utöver det vanliga. Tyvärr har den varit alldeles bortglömd under många år.
Pierre Isacsson blev medlem i populära Family Four i början av 70-talet, en grupp som vann Melodifestivalen två år i rad. Kvartetten spelade en blandning av schlager, visa och pop och i bandet fanns även Marie Bergman som även hon medverkar i dokumentären. Efter Family Four inledde Pierre Isacsson en solokarriär och fick en massiv hit med ”Då går jag ner i min källare”, en låt där han fick visa upp sitt djupa sångregister.
– Den där låten kom han att hata, fortsätter Per Wiker.
Även om han många gånger försökte, tog sig Pierre Isacsson aldrig sig riktigt ut ur den skugga som hitlåten förde med sig.
– Han skrev egna låtar och försökte gå vidare. Personligen gillar jag hans blandning av allvar och lättsamhet som är väldigt tilltalande.
Det blev fyra soloskivor, men under 80-talet tappade han den musikaliska riktningen och hade även personliga problem.
– Den som lyssnade på radio mellan 1970 till 1978 har hört hans röst. Men många kanske inte visste vem rösten tillhörde.
”Öppna dörren till hans musik”
En stor del av filmen om Pierre Isacsson ägnas åt sonen Ludvig, som berättar om familjelivet och pappans planer på en musikalisk comeback. Planerna fick ett tragiskt slut när Pierre Isacsson omkom i Estonia-katastrofen i september 1994. Han bytte arbetsskift som kryssningsvärd på färjan med vännen och artistkollegan Alf Robertson och jobbade ombord den där fatala septembernatten.
– I början av 90-talet hade Pierre Isacsson börjat skriva låtar igen, berättar Per Wiker.
De nya sångerna uttryckte tankar om ensamhet och längtan och saknade drag av pop och dansband som präglat en stor del av Isacssons musik tidigare. Innan sin bortgång spelade han in enkla demoversioner av låtarna som sonen Ludvig för några år sedan färdigställde och gav ut på albumet ”Innan slutet”.
– Jag hoppas att den här dokumentären kan öppna dörren till hans musik. Han förtjänar det. Sedan i våras finns även hans första skivor på strömningstjänsterna och intresset börjar bubbla. Jag hoppas han kan få en renässans på något sätt. Många har berättat att de blivit berörda av filmen, många har inte ens vetat om att han har gått bort.
”Då går jag ner i min källare - filmen om Pierre Isacsson” är gjord av Melker Becker och visas nu på SVT-play.