Stjärnskottet från Hammarö – idolen blev nära vän: ”Jag är aldrig ensam”

Det värmländska stjärnskottet Ebba Åsman spelar med både pop- och hiphopartister samt turnerar världen runt med egen musik.

NWT når henne på en flygplats i Paris inför hennes konsert i Karlstad. Det blir prat om att aldrig vara ensam, lita på sina idéer och fjortislyssna på Nisse Landgren.

Hon är på Charles de Gaulle i Paris när hon svarar med ett sprak i telefonen. Under torsdagskvällen ska hon spela på en klubb i staden, men innan dess väntar besök på några vingårdar utanför stadskärnan.

Livet på resande fot är vardag för Ebba Åsman, 25. Hon är musiker, låtskrivare, konstnär och producent från Lövnäs, Hammarö. I år har det blivit flera resdagar än vilodagar hemma i soffan – Asien- och Europaturnéer med det egna bandet har varvats med konserter tillsammans med bland andra Molly Hammar. I somras mötte hon för andra gången publikhavet på Lollapalooza-festivalen i Stockholm.

– Mitt instrument är som en förlängning av kroppen, av min inre röst och identitet, börjar Ebba Åsman.

– Jag har spelat sedan jag var sju år och alltid haft en stark kärlek till mitt instrument.

Där artister som Wille Nelson och Bonnie Raitt gett sina favoritinstrument namnen ”Trigger” respektive ”Brownie” kallar Ebba Åsman sitt verktyg för ”Trombie”. När hon först började spela var instrumentet större än henne själv – för en sjuåring kan en trombon tyckas bökig.

– Jomen absolut, säger hon och ger ifrån sig en drill till skratt.

– Det är inte det lättaste instrumentet. Men jag ville verkligen spela något som ingen annan spelade. Konstigt kanske. Jag ville hitta min egen grej. Det var ju ingen som spelade trombon! Jag fick ljud i instrumentet direkt, vilket inte är självklart, så jag fick en connection.

När hon pratar om sitt instrument blir rösten varm.

– I dag ser jag ”Trombie” – det bara blev att jag började kalla instrumentet för det – som en väldigt god gammal vän. Som varit med mig i allt som har hänt i livet. Jag har spelat varje dag i 18 år, det känns väldigt fint. Med instrumentet känner jag mig hemma och grundad, speciellt när jag är ute och reser. Jag är aldrig ensam.

Besatt av Nisse Landgren

När hennes jämnåriga älskade Coldplay och Beyouncé fjortislyssnade Ebba Åsman på idolen Nisse Landgren. Hon blev som besatt av honom, berättar hon. Tonårsrummet affischerades med bilder på trombonisten från Degerfors.

– Han har betytt mycket. När jag var tolv fick jag spela med honom i domkyrkan i Karlstad. Jättenervöst! Sedan dess har han varit en mentor och en nära vän.

Efter uppväxten i Värmland flyttade Ebba Åsman till Stockholm för att studera musik på Södra latin, sedan följde ett antal musikutbildningar. Hon skivdebuterade i eget namn 2019 med ”Zoom Out”.

– Jag hoppade till slut av musikhögskolan i Rotterdam för det kändes fel. Allt handlade om att spela rätt toner på rätt ställe, det kändes så mekaniskt. Jag började landa i min egen musik och få egna åsikter.

Det är tre år sedan hon lämnade det akademiska bakom sig, hennes inställning till musiken manifesterade hon på årets album med den talande titeln ”Be Free”.

– Jag ville komma tillbaka till glädjen och känslan av frihet jag kände i musiken. Kärnan. Så jag började lyssna inåt och gå min egen väg. Jag började lita på mina egna idéer.

I hennes musik är det svårt att avgöra när hennes sångröst tystnar och hennes trombonspel tar vid. De lappar över varandra i låtar som hämtar syre både från hiphop och r’n’b och lugnare klubbmusik. Jazzen ligger som en skör slöja över låtarna som ofta har en lågintensiv storstadspuls. Här finns ingen rädsla över att doppa tårna i för många olika stilar, det är gränslöst och nyfiket.

– Jag får samma slags idéer när jag sjunger som när jag spelar. Just nu är jag i en skrivperiod och musiken som kommer ur mig nu har mer sång, även med text. I början av nästa år ska jag sätta mig i en stuga i skogen och skriva klart. Jag är ganska känslig som person, tar in väldigt mycket. Mina texter färgas av det, de blir ett sätt att sortera och reda ut mina känslor.

På ”Be Free” samarbetade hon bland annat med den Berlinbaserade hiphop-producenten Florian ”Flofilz” Meier.

– Den musik jag gör blir en produkt av det jag lyssnar på. Jag vill hela tiden vidga mina idéer, ta in nya saker. Hitta vägar över genregränser.

Hon nämner äldre favoriter som Roy Hargrove, Erykah Badu och D’Angelo och mer moderna som Alfa Mist och Yussef Dayes.

– Det är artister som känns fria i det de gör.

När Ebba Åsman spelar med artister som Molly Hammar eller hiphop-artisten Broder John har hon en fri roll. Inga noter, inga låsta arrangemang.

– Mollys lillasyster är min bästa vän, så vi har känt varandra länge. När jag och Molly spelar tillsammans klickar det, det händer något. Hon har full tillit till mig och min grej. Jag improviserar, gör det jag tycker passar. Det finns utrymme för musiken att hända. Det är samma sak när jag spelar med Broder John. Det handlar om att få musiken att leva.

”Känner mig levande”

Livet som turnerande musiker passar henne utmärkt. Hon trivs i rörelse med ett ständigt flöde av nya platser och människor.

– Det är ett speciellt liv. Jag kommer till platser jag aldrig hade hittat till i vanliga fall. Det bästa med det är magin som händer på scen. När man lär känna sina medmusiker musikaliskt och vi kan följa varandra.

Var i världen tycker du att man bäst förstår din musik?

– Hittills har södra Europa varit bäst. Där har mottaget var väldigt fint. Det är fullt när jag kommer och spelar. Det finns en annan vibration där – det finns en puls för min typ av musik.

Har du något som håller dig kvar i Värmland?

– Nej, mina föräldrar har flyttat där ifrån. Det är Stockholm som är hemma nu. Fast jag kan känna mig rotlös, önskar att vi kunde ha en stuga i Värmland. Jag älskar ju att vara där – Värmland är en stor del av mig och mitt liv. Som jag vill hålla kvar.

Bra då att du som rotlös trivs så bra i ständig rörelse. Du blir en sjöman som Bob Dylan, någon som aldrig vill gå i land?

– Haha, ja! Det är så vansinnigt kul på vägarna. Det kan vara slitsamt, om man inte verkligen älskar det man gör så funkar det inte. Jag känner mig levande när jag är på turné.

Snart väntar en konsert med idolen Nisse Landgren, tillsammans med Radiojazzgruppen ska de spela på Fasching i Stockholm. Men först en konsert med det egna bandet i Karlstad, i regi av Carlstad Jazz, på Scandic Winn den 12 november.