Varje söndag bänkar sig över en halv miljon tittare framför SVT:s långkörare ”Landet runt” som Henrik Kruusval har lett i 13 år. Det är inte utan vördnad han leder ett av kanalens äldsta program.
Ett inskickat inslag i ”Landet runt” visade hur en tittare lyckats klura ut hur man spelade programmets signaturmelodi på betalappen Swish. Henrik Kruusval skrattar när han återberättar det, men är samtidigt allvarlig.
– Det är ett exempel på vad som är så fint med programmet. Vi uppmuntrar verkligen tittarna att skicka in saker och vi har satt ribban ganska lågt, vi ställer inga höga kvalitetskrav. Snittåldern på tittarna är runt 60–70 år och de måste ju tas på samma allvar som de yngre trots att de inte har den tekniska kunskapen.
Henrik Kruusval medger också att det kan vara ensamt i studion eftersom tv-formatet inte inbegriper gäster, men med mängden filmer och brev som kommer in blir jobbet roligare och det skapar dessutom ett starkt band till tittarna.
Fyller ett behov
Programmet har funnits sedan 1987, och Henrik Kruusval säger att det är med viss vördnad som han leder det.
– Det fyller verkligen ett behov hos människor. Nyheter är per definition något som står ut från det normala – och oftast negativt. Då tror jag att den summering som vi gör i ”Landet runt” kanske ger en mer korrekt bild av hur veckan faktiskt sett ut. Vi tar upp vardagliga saker och även lite trams, samtidigt som vi inte väjer för tuffa ämnen.
Långa deadlines har aldrig varit något för programledaren och han är tacksam att han måste vara klar med veckans program redan på fredagen klockan 13.
– Jag blir så absorberad av långa projekt, så det här sättet att jobba passar mig perfekt.
Henrik Kruusvals mamma, Catarina Kruusval, är konstnär och barnboksförfattare.
– Den ådran har jag tyvärr inte ärvt, säger han först, men tystnar en stund och fortsätter:
– Det kreativa i mitt jobb påminner såklart om hennes. Att få ösa ur sin egen fantasi och att ingen talar om för en hur man ska göra.
En lös plan
Att se till att vara tekniskt skicklig ger bättre förutsättningar att vara kreativ, menar Henrik Kruusval.
– Nu för tiden har jag bara en lös plan över hur ett reportage ska se ut. Det gör såklart att jag kommer hem med ett jättematerial men att gå igenom det är som att öppna en skattkista att skapa fritt ur. Jag har lärt mig tekniken och är rapp i redigeringen. Det är ett härligt sätt att jobba på, i stället för att ha en för detaljerad skiss med färdigt manus, som kanske inte infrias.
Redan som barn tampades han med liknande dilemman.
– Mitt första betyg i teckning var en tvåa. Mamma undrade förstås vad det var frågan om. Visst, jag var inte lika duktig som hon men fullt så dålig var jag inte.
Henrik Kruusval
Fyller: 50 år den 10 november.
Gör: Journalist, programledare för SVT:s ”Landet runt” sedan 2010.
Bor: I Göteborg.
Familj: Sambon Karin och tre barn som är 21, 18 och 15 år.
Om att fylla 50: ”Jag tänker inte så mycket på det. Det är inte ångestladdat, snarare lite stökigt med praktiska grejer, som att man måste skaffa läsglasögon.”
Så firar han födelsedagen: ”Jag har redan hunnit fira med mina barndomskompisar som också fyller 50, vi reste till Malaga ihop. Nu väntar ännu en resa med familjen.”
Favoritsyssla hemma: ”Att laga mat, jag tycker om det kreativa i det. Jag är också förtjust i att dammsuga, och andra saker som kräver ganska liten insats men ger stort resultat.”
Läser just nu: ”Mitt läsbehov har täckts in av att jag har läst för barnen, Harry Potter-böckerna har jag till exempel läst tre gånger. Nu när de är stora har jag inte kommit i gång med mitt eget läsande igen. Men morsan rekommenderade ’Hundmanuskripten’ av Jon Fosse så den önskar jag mig i födelsedagspresent.”
Det visade sig att han bara hade målat en enda bild under hela terminen, eftersom han hade funderat i timmar på vad han skulle göra.
– Med åren har jag lärt mig att det är meningslöst att vänta på den perfekta idén. Den kommer max en gång per år. Det är bättre att ta en halvbra idé och genomföra den.
Padel och tennis
När Henrik Kruusval inte jobbar spelar han gärna padel och tennis. En sak han uppskattar med idrotten är att det går att umgås utan att prata.
– Det kanske är en arbetsskada, men jag tycker det är så svårt när det blir tyst i sociala sammanhang och då blir det att jag börjar intervjua människor. Jag spelade mycket fotboll som ung och tycker det är lite tryggt att göra saker ihop med andra.
Formen beskriver han som bättre i dag än när han var 45 år, mycket för att han nu tar kroppens signaler på allvar.
– När man var 20 år och fick en skada så var man ju hel igen efter tre dagar, nu tar det minst ett halvår. Jag har en axel som krånglar och gör rehab-övningar för den, jag tänker att det är lika bra att göra dem tills jag fyller hundra.