Hoppa till huvudinnehållet

Äventyren hjälper barnen att nå stora frågor: ”Vi har en så sjuk syn på döden”

Publicerad:
Reporter Lena Richardson
Lena Richardson
lena.richardson@nwt.se
Stig och morfar har roligt på sin magiska ö. Pia Arnedotter och Hugo Catolino i Figurteaterkompaniet spelar en berättelse med många bottnar.
Stig och morfar har roligt på sin magiska ö. Pia Arnedotter och Hugo Catolino i Figurteaterkompaniet spelar en berättelse med många bottnar. Foto: Lena Richardson

– Stig älskar morfar och morfar älskar Stig. Så kommer det alltid att vara.

Men vart tog morfar vägen? När Figurteaterkompaniet spelar en myllrande berättelse för barn finns plats för både fantasifull lek och livets stora frågor.

NWT hälsade på när teatern gästade Kronoparkens bibliotek och kom hem med både en teaterupplevelse och en rad boktips.

En stor grupp barn från fritids myllrar in på biblioteket. Det är höstlov och nu är det teaterdags. ”Morfars magiska ö” ska besökas och snart får den unga publiken följa med när Stig och hans morfar bygger en båt och drar iväg mot ön.

Där visar det sig finnas både ett litet hus, en apa och ett glatt gäng myror och även en sköldpadda dyker upp.

Men när hemresan närmar sig, då åker morfar inte med. Stig får dra upp ankaret och ensam stäva hemåt.

”En magisk berättelse”

Föreställningen baseras på en bok av Benji Davies. Hugo Catolino och Pia Arnedotter, som driver Figurteaterkompaniet tillsammans, förvaltar den mångbottnade berättelsen med varsamma händer.

– Vi fick tipset om den här boken av en bibliotekarie, vi skaffade den och jag minns att jag tänkte att det var en magisk berättelse, säger Hugo.

Figurteaterkompaniet har skapat föreställningen Morfars magiska ö och föreställningen på Kronoparken var nypremiär. Den kan ses igen den 9 december på Arenan i Karlstad.
Figurteaterkompaniet har skapat föreställningen Morfars magiska ö och föreställningen på Kronoparken var nypremiär. Den kan ses igen den 9 december på Arenan i Karlstad. Foto: Lena Richardson

Det är det – men det är också en bok om döden. Det sägs inte rakt ut: barnen kan se ett lekfullt äventyr, men ibland har även riktigt ung publik kommit fram till att morfar nog är död.

Och barnen blir inte rädda. Tvärtom vill många prata om hur det är att sakna någon.

– Förut när vi spelat den, var det många som sa att ”min morfar lever inte längre”, säger Pia.

Hjälper till

Morfars magiska ö är ett exempel på hur kultur kan hjälpa människor att ta sig an svåra frågor. Det gäller stora som små, tycker Hugo Catolino.

– Jag personligen tycker det. Som när man läser litteratur som handlar om saker man gått igenom. Det är ett sätt att bearbeta det. Det hjälper till. Ibland har man sorg som man inte bearbetat, men den finns där. När man konfronterar den med konst och olika uttryck kommer tankarna fram och det är ett sätt att ta ett samtal med den sorg man har, säger han.

”I andra kulturer ser man den som har dött. Det kommer inte så nära här. Då är det någon som bara försvinner”, säger Pia Arnedotter. ”Hos oss är kistan öppen hela natten”, säger Hugo Catolino, som är från Argentina från början.
”I andra kulturer ser man den som har dött. Det kommer inte så nära här. Då är det någon som bara försvinner”, säger Pia Arnedotter. ”Hos oss är kistan öppen hela natten”, säger Hugo Catolino, som är från Argentina från början. Foto: Lena Richardson

Ann Skagerling, bibliotekarie på Kronoparkens bibliotek, tror också på kulturens kraft i sammanhanget, men inte bara för svåra samtal:

Väcker tankar

– Man kan hitta samtal överhuvud taget. Det väcker tankar. Det är väldigt mycket idag som är så förenklat. Det här väcker fantasin och det är så viktigt. Man kan använda sig av kulturen för att fånga upp samtal om allt möjligt, säger hon.

Hon berättar om ett projekt där små barn möter böcker tillsammans med vuxna på ett aktivt sätt.

– Där pratar man inte om att läsa för barn utan med barn. Det är så fascinerande. Man pratar om bilderna och har ett samtal. Vuxna som gör det pratar betydligt mer med sina barn även när man inte läser. Det är också viktigt, säger hon.

Tabu och oro

Samtidigt kan det finnas ett motstånd bland vuxna att prata med barn om just döden. En bok som verkar mörk, åker lätt tillbaka in i bokhyllan.

Ann Skagerling är bibliotekarie på Kronoparkens bibliotek. Ulf Nilssons sista bok, Kära hälsningar från döden, har fått flytta in i en särskild hylla på biblioteket.
Ann Skagerling är bibliotekarie på Kronoparkens bibliotek. Ulf Nilssons sista bok, Kära hälsningar från döden, har fått flytta in i en särskild hylla på biblioteket. Foto: Lena Richardson

– Vi har en så sjuk syn på döden. Det är så tabu på något vis, säger Ann Skagerling.

– Kanske vill man inte väcka oro? föreslår Hugo Catolino.

Det finns dock många barnböcker som handlar om döden, till exempel ”Kära hälsningar från döden” av Ulf Nilsson och Stina Wirsén, som kom ut tidigare i år. På Kronoparken står den inte i barnbokshyllan.

– Det finns en diskussion på biblioteken om hur man ska göra med sådana här böcker. Vi har valt att ha en hylla där vi sätter sådana böcker så att man ska vara lite förberedd, säger Ann Skagerling.

Efterfrågas också

Hon är dock tydlig med att det finns en efterfrågan också på dessa böcker, till exempel när en morfar eller farmor gått bort.

– Det kommer ju vuxna som hamnat i den här situationen och frågar efter de här böckerna, säger hon.

Och barnens frågor om döden kan ju komma också nu i helgen, när vi påminns om dem vi mist.

– Jag upplever att allhelgona blivit något som allt fler uppmärksammar. Man går och tänder ljus i kyrkan, säger Ann Skagerling.

”Jag är döden”

Både bibliotekarien och skådespelarna har flera boktips i genren.

– Jag har en favorit. Den heter Mitt svarta liv. I den är det en begravning och det är barn med och de börjar leka, det är så fint om hur livet ändå fortgår, säger Ann.

– Det finns en bok av en norsk författare, Elisabeth Helland Larsen, som heter Jag är döden. Den är väldigt bra, säger Pia Arnedotter.

På vuxnas viktiga hylla finns flera böcker i ämnen som är viktiga att prata om.
På vuxnas viktiga hylla finns flera böcker i ämnen som är viktiga att prata om. Foto: Lena Richardson

– Och hos Astrid Lindgren, där finns döden med hela tiden, med riddar Kato och Nangijala, säger Hugo Catolino.

Till klassikerna måste också Ulf Nilssons Adjö, Herr Muffin räknas.

Barnens tolkning

De höstlovslediga barnen verkade mycket nöjda med sin teaterupplevelse. De sitter still, skrattar och lever sig in i berättelsen. Efteråt frågar Pia och Hugo dem vad de tror om morfar, varför stannar han kvar på ön?

– Han vill vara med sina vänner, säger nästan alla.

– Han vill vara med mormor, tror någon.

Ett är säkert; det som Pia Arnedotter berättar alldeles i början av föreställningen:

– Stig älskar morfar. Morfar älskar Stig. Och så kommer det alltid att vara.

Pia Arnedotter och Hugo Catolino räds inte de stora frågorna och har spelat för barn, även riktigt små barn, i många år med sin teater.
Pia Arnedotter och Hugo Catolino räds inte de stora frågorna och har spelat för barn, även riktigt små barn, i många år med sin teater. Foto: Lena Richardson

BOKTIPS

Fem bra böcker om döden

Jag är döden av Elisabeth Helland Larsen och Marine Schneider, för 3-6 år. En poetisk bilderbok om döden.

Mitt svarta liv. En bilderbok om döden av Amanda Eriksson, för 3-6-åringar.

Morfars magiska ö, av Benji Davies, för 3-6 år. En finstämd berättelse om Stig och hans morfar. Lekfull och humoristisk med sång och musik samt ett stänk av allvar.

Adjö, herr Muffin. Ulf Nilsson skrev och Anna-Clara Tidholm har gjort bilderna i en älskade bilderboksklassiker, om ett kärt marsvin som blir sjukt och dör. Det är vemodigt, mycket sorgligt, men också fint. För 3-6 år.

Kära hälsningar från döden av Ulf Nilsson och Stina Wirsén. Författaren Ulf Nilsson är död, men som en sista hälsning kommer en till formatet liten, men till innehållet stor bok där läsaren får hjälp att se på döden på ett nytt sätt. För 6-9 år.

Artikeltaggar

BerättelserBibliotekBöckerFigurteaterkompanietFöreställningarHugo CatolinoKarlstadKronoparkenKronoparkens bibliotekLitteraturMänskligtNöje/KulturTeater

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.