Hoppa till huvudinnehållet

P G Larsson om 1940-talets Nordvärmland

Publicerad:
Reporter Torleif Styffe
Torleif Styffe
redaktion@nwt.se
Lokalredaktör P G Larsson, Transtrand.
Lokalredaktör P G Larsson, Transtrand. Foto: Torleif Styffe

Jag har haft nöjet att få ta del av några gamla klippalbum med innehåll som rör norra Värmland. Klippen är i huvudsak hämtade från NWT, och det innebär att de allra flesta artiklarna har författats av P G Larsson i Transtrand. Samtidigt med arbetet som skolvaktmästare skötte han bevakningen för NWT 1944–71, och hans inlägg var många och grundliga, ofta försedda med bilder från fotograf Arne Bergquist. P G var politiskt engagerad, främst i socialförvaltningen, och var också den som satte igång torpinventeringen i Dalby. Hans nedtecknade minnen finns med i samlingsskriften Dalbybor berättar (Kulturkoppras förlag). Hans levnadsår var 1896–1990.

Här följer några utvalda nyheter från 1940-talet, förmedlade av samme Per Gustaf.

NWT 30 november 1946: Från Erland Amundssons snickerifabrik i Likenäs rapporterar P G Larsson att fabriken som för närvarande sysselsätter 10 man har börjat bygga monteringsfärdiga skogskojor. Det mesta virket måste köpas från Dalarna och Fryksdalen, och här framför P G en tidig önskan om ett större sågverk i bygden (vilket skulle besannas men som kom att dröja 26 år, då Ransbysågen invigdes).

NWT 1946: Drömmen om järnväg lever vidare och förslaget kommer upp då och då i olika sammanhang i de kommunala diskussionerna.

NWT 26 april 1947: Här kommer dramatiska nyheter. En isdamm hotar att rasera hängbron vid Näckån. Faran för katastrof är överhängande. Isbarriären sträcker sig flera kilometer. Stora områden är översvämmade och vägen norrut från Sysslebäck avskuren. Även för Klarabro ser det hotfullt ut, och en ny isdamm håller på att riva med sig bron vid Långflon.

Situationen var så uppseendeväckande att tidningen Se sände helikopter med reporter och stjärnfotograf Lennart Nilsson till platsen. Det hela slutade lindrigare än befarat och broarna klarade sig.

NWT 7 maj 1947: Frågan om kommunsammanslagningar har blivit het och har diskuterats på ett möte i Likenäs. Närvarande var bland andra landshövdingen med flera representanter för länsstyrelsen. Dessutom representanter från kommunalnämnder och fullmäktige från Nyskoga, Norra Ny, Dalby samt Södra och Norra Finnskoga.

Dalby och Norra Ny har bedömts tillräckligt stora för att stå på egna ben, men förslaget från länsstyrelsen gick ändå ut på att slå samman Norra Finnskoga med Dalby, dessutom föreföll en sammanslagning av Nyskoga och Södra Finnskoga naturlig med tanke på kommunikationerna.

Nyskogas representant menade att man föredrog återgång till sin moderkommun Norra Ny, medan man från Norra Nys sida föredrog att deras kommun stod själv utan samgående. Från Södra Finnskoga sades att man föredrog att fortsätta som egen kommun, men att man böjde sig för lagar som tillkommit. Norra Finnskogas folk ville också behålla sin gamla kommungräns, men skulle sammanslagning ske skulle det bli med Dalby. Kommuncentrum för Nyskoga och Södra Finnskoga skulle bli Bograngen och för Norra Finnskoga och Dalby skulle Sysslebäck ligga bäst till.

Landshövdingen sammanfattade diskussionen så att länsstyrelsens förslag accepterades av majoriteten. Sedan blev det ju ändå som det blev.

NWT 1947: Ända sedan 1927 har Klara Strandin varit säterkulla i Rya. Efter 19 somrar på sätern lägger hon av. Hon har trivts bra med säterlivet, men arbetsamt har det varit med ibland upp till 12 mjölkkor och 20 getter.

I Medskogsberget nära gränsen till Dalarna finns kullan Signe Jönsson, Transtrand. Där har hon arbetat sedan hon var ung flicka. Ibland har hon efter morgonmjölkningen gått de 15 kilometrarna till bygden för att hjälpa sina bröder med hushållet för att gå tillbaka till kvällsmjölkningen.

NWT 18 juni 1947: Sammanträde på tingsstället i Likenäs med berörda parter om planerna på att bygga en väg mellan Likenäs och Liksjödammen, något som ledde till verklig handling.

NWT 1947: Redan 1947 larmar P G Larsson i artiklar om den påbörjade flykten från landsbygden, speciellt med syftning på de tre nordliga Klarälvskommunerna Norra Ny, Dalby och Norra Finnskoga. Inga tecken visar mot avmattning av fenomenet. P G hänvisar bland annat till ett föredrag som rektor Furuland höll två år tidigare, och där denne talade varmt för järnvägens välsignelse. En järnväg skulle stoppa utflyttningen liksom fallet varit på Dalasidan, menade han.

Ett stort problem är att det främst är de unga kvinnorna som lämnar bygden, och att därvid proportionen kommit ur balans. Dalbys kommunalnämnds ordförande Alfred Svanhult menade att bygden skulle tåla mer åderlåtning eftersom det ännu fanns mer arbetskraft än arbetstillfällen. Han hade redan tidigare åtgärdat det problemet genom att bussa arbetslösa ungdomar till städernas fabriker, främst Gustafsberg och Västerås.

NWT 1948: Dalbys kommunalfullmäktige hade ett extra möte, där frågan togs upp om Skyllbäcks skola skulle dras in och användas till kommunalhus. Eleverna skulle flyttas till Hole. Frågan bordlades, och det beslutades att sjundeklassarna från Brattmon skulle gå med sjuorna i Skyllbäcks skola.

NWT 1949: Dalby folkskolstyrelse planerar en centralisering av kommunens skolväsende. Ett förslag är utbyggnad av Transtrands skola med möjlighet för tillbyggnad, när centralisering i kommunens södra del blir aktuell. Skolan är kommunens äldsta och sämsta. Förslag till sammanläggning enligt följande plan: i norra delen Brattmon, Skyllbäck och Hole samt i södra delen Långav, Transtrand och Backa.

NWT 1949: Byborna i Värnäs skänker en sjuspetsig brudkrona i förgyllt silver till Norra Ny kyrka. Kronan har överlämnats i samband med en biskopsvisitation.

***

En kort historik om apoteket i Dalby framfördes i NWT 1949:

Den 22 nov 1861 kom k. m:ts bifall att öppna ett apotek i Dalby socken. Genom kungligt brev av den 14 augusti 1863 erhöll … apotekaren Herman Edvard Lundborg personligt privilegium på Dalby apotek, och detta kunde i dessa dagar öppnas för allmänheten. Till en början inrymdes detta i sockenstugan, belägen på hemmanet Södra Persby mark, men flyttades 1866 till det av Övre Älvdalens häradsbor uppförda apoteket i närheten av kyrkan. Detta hus tillbyggdes 1913 med expeditionsrum och analysrum samt laboratorium. Under året 1942 uppfördes ett apotekshus för en kostnad av omkring 100 000 kr.

Den första apotekaren i Dalby som skötte sitt apotek med ”omsorg, ordning och nit” innehade apoteket till sin död 1875 och efterträddes av Conrad Leonard Viberg. Denne innehade apoteket till 1905, men var på grund av sjuklighet tjänstledig från 1897, då apoteket förestods av apotekare G V Lundin.

Mellan åren 1906–10 innehades apoteket av Axel Emil Hultman, död sistnämnda år, då Valfrid Lindblom tillträdde. Denne erhöll transport till Borås 1924 och Carl Ernst Hjalmar Binning erhöll privilegierna och hade apoteket till 1935. Mellan åren 1935–43 hade Johan Gustaf Hjalmar Ehrby apoteket, och sistnämnda år tillträdde Olof Erik Kristian Andrén, vilken 28 maj samma år erhöll privilegier på apoteket i Dalby.

Artikeltaggar

ApotekBeslutDalbyHistoriaJärnvägNorra FinnskogaNorra Ny distriktNyskogaRansbysågenSkolorSödra Finnskoga socken

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.