Tyvärr är många kommunpampar lata, och begär mer statsbidrag i kris. Men det går att spara och tänka smartare – och låta medborgarna behålla sina egna pengar, skriver Carolin Dahlman.
Socialdemokratiska kommunalråd i Värmland bad nyligen regeringen om mer pengar för att klara krisen. De ville att också Sunne skulle skriva under, men kommunalrådet Henrik Frykberger (M) vägrade.
”Det är ju ditt ansvar som kommunalråd. S tycker att nån annan ska lösa problemet, men det är att göra det enkelt för sig. Statsbidragen är ju skattepengar det också; mina invånare betalar också punktskatter och moms. Och staten saknar heller inte utgiftsområden nu”, sade han till mig i telefon.
Nästa år räknar Sunne till och med att sänka skatten med 5 öre. ”Vi har som mål att nå Värmlands lägsta skattesats, helst redan 2026, kommenterade Frykberger i NWT.
Jag frågade honom hur det är möjligt att sänka skatten i en tid när SKR pratar om enorma underskott och desperat vädjar om räddning från staten. Han svarade med att det går om man vill, och för honom är det viktigt. ”Våra kommuninvånare har det tufft ekonomiskt och då är det vår uppgift att hjälpa dem. De ska kunna lägga pengarna på mat och el i stället för skatt”.
Frykberger vill fokusera på kärnuppgifterna, och säger därför tvärnej till att köpa en padelhall eller skidanläggning, trots tryck från alla i oppositionen. Prioriteringen är självklar. ”Vi kan tänka oss att hjälpa dem på traven, men att driva kommersiella skidanläggningar är inte en kommunal kärnuppgift. Offentlig verksamhet som drivs av skattemedel ska inte ägna sig åt sånt”.
I röda Kil och Forshaga höjs däremot skatten nästa år. Kils kommunalråd Anders Johansson (S) skyllde i NWT på att kommunen inte fått förväntade statsbidrag. Även Per Lawén (S), kommunstyrelsens ordförande i Forshaga, hade hoppats att regeringen skulle ha kompenserat kommunen – som bland annat lånat pengar till en simhall och nu inte har råd att betala räntorna...
Attityden från moderaten i Sunne är en frisk fläkt i jämförelse. ”Jag tackar inte nej till pengar, men vill inte gå med tiggarbrev. Där går gränsen”, sade han till mig.
Nej, bättre då att se över sina utgifter och låta invånarna behålla sina pengar. Men Frykberger vägrar att ta åt sig hela äran, utan lyfter upp sin förvaltning som tar de politiska målen på allvar och har organiserat verksamheten på ett smidigare sätt. Skattesänkningen på 5 öre handlar alltså inte om att dra ner på lärare i skolan, utan om att jobba smartare. Det är en viktig aspekt.
Skattebetalarnas förening har räknat ut att Sveriges kommuner har 30 miljarder kronor per år i så kallade ”oförklarliga kostnader” för förskola, gymnasium och äldreomsorg. Det vill säga, skattepengarna används inte alltid förnuftigt.
Vänsterns lösning att ”satsa mer” faller därmed platt. Att ösa mer i verksamheter som missköts vinner knappast barn, gamla eller skattebetalare på. Vänstersidan plus SD i Sunne ville inte sänka skatten när beslutet fattades i juni. Oppositionsrådet Linda Johansson (S) sade till VF att det gör ”föga lite för den enskilde”.
Men Frykberger kontrade med: ”Det må vara lite, men det är ändå en historisk händelse och ett trendbrott. Det är en viktig signal till både hushåll och företag, att här tar vi ekonomin på allvar och arbetar aktivt för att bedriva en effektiv och resurssnål kommunal verksamhet med fokus på skola, omsorg och näringsliv”.
Klassisk högerideologi alltså, men Frykberger ser sig som både ideologisk och pragmatisk. Han är lantbrukare och ”står med fötterna i matjorden”. Makt är inte målet; hans fru har gett honom tillstånd att ägna sig åt politiken så länge han gör skillnad. Skattebetalarna i Sunne tackar för ambitionen.
Carolin Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör