Hoppa till huvudinnehållet

Inger och Lasse Åberg har varit gifta sen 1965: ”Vi sitter i varsitt hörn”

Publicerad:
Reporter Lena Richardson
Lena Richardson
lena.richardson@nwt.se
Inger Åberg ställer ut på Hammarö art gallery med vernissage på lördag. Samtidigt förlängs Lasse Åbergs utställning på samma galleri, men hans grafik och teckningar får maka lite på sig.
Inger Åberg ställer ut på Hammarö art gallery med vernissage på lördag. Samtidigt förlängs Lasse Åbergs utställning på samma galleri, men hans grafik och teckningar får maka lite på sig. Foto: Privat

Lasse Åbergs vernissage på Hammarö blev en succé på gränsen till kaos.

Nu förlängs utställningen och utökas med ytterligare en färgstark Åberg: textilkonstnären Inger Åberg.

– Vi var barn när vi träffades! säger hon – och 58 år senare fortsätter de sitt gemensamma, kreativa liv.

Lasse Åbergs utställning på Hammarö art gallery blev stor succé, både besöksmässigt och försäljningsmässigt.

– Kära nån – på riktigt, att det skulle komma mycket folk trodde vi ju, men att det skulle komma mycket folk trodde vi inte. Det var kö ända ut till ytterdörren. Det var kö utanför när vi öppnade vid tolv och det var kö fortfarande vid halv fyra, berättar Carolina Lewén, en av galleristerna.

– Uppskattningsvis var det säkert 1500 människor som kom på de fyra timmarna. Det var succé tror jag man kan säga!

”Vi var aningslösa barn”

Egentligen skulle utställningen ha avslutats i söndags, men med succén i ryggen har den förlängts till den 5 november.

Lasse och Inger Åberg har varit gifta sedan 1965. De träffades när de båda gick på Konstfack.
Lasse och Inger Åberg har varit gifta sedan 1965. De träffades när de båda gick på Konstfack. Foto: Heiko Junge

Samtidigt utökas den, så att det nu är två gånger Åberg som visas.

Lasse Åbergs grafik och teckningar får samsas med Inger Åbergs broderade bilder och vävar. Hon är textilkonstnär och har kamperat ihop med Lasse ända sedan de möttes på Konstfack.

– Vi var barn när vi träffades! Jag var 19 och Lasse är några år äldre så han var 25. Vi var inte fullvuxna, utan aningslösa barn, hävdar hon.

Flickspåret: textil

Konstfack blev dörren både till relationen och till konstnärslivet.

– Jag ville göra bilder och tyckte att jag var väldigt bra på att måla när jag var liten. Jag sökte till Konstfack och på den tiden var det så att om man var flicka och sökte Konstfack så sökte man till textil, så det gjorde jag, säger Inger Åberg.

Inger Åberg brukar väva på vintern och sy på sommaren. Här är en broderad sommaridyll med udd.
Inger Åberg brukar väva på vintern och sy på sommaren. Här är en broderad sommaridyll med udd.

Hon trivs bra i sin textila värld, trots att skolårens upplevelser pekade i annan riktning.

– När jag var liten var syslöjd absolut det värsta ämnet i skolan. Nu tycker jag precis tvärtom.

Målar med garn

Med andra ord är hon inte ledsen över att det inte blev måleri hon utforskade istället.

– Jag är riktigt bra på färg, men inte på att måla - det vågar jag inte! slår hon fast.

– Men det är ju typ samma sak jag gör, man gör en bild men i olika tekniker. Jag syr och väver.

Sömnaden är broderier som växer fram till bilder som är både färg- och formstarka och ofta har en komisk udd.

– Jag har väldigt roligt när jag gör det. Det är en lek alltihopa. Och motiven, jag kan hitta på uttryck som är vanliga och så klackar jag till dem, beskriver hon.

Inger Åberg broderar bilder, gärna på begagnade textilier, som väl nötta handdukar.
Inger Åberg broderar bilder, gärna på begagnade textilier, som väl nötta handdukar.

Hennes broderade figurer växer ofta fram på återvunnen textil, som dukar och handdukar.

– Strukturen på textil är jävligt viktig. Jag använder ofta gamla handdukar, textil som varit med och jobbat tidigare, gärna med hål i, berättar hon.

I samma anda arbetar hon med vävning i ullgarn.

– Jag spinner garnet själv så det inte ska se så jävla platt ut. Köpgarn blir så slätt. Om man själv spinner dåligt garn blir det roligare!

Ullen hämtar hon på Gotland, där hon och Lasse har sommarhus.

– Det känns skönt i fingrarna när man spinner.

”Väldigt egotrippad”

Hon har hållit igång länge och har sett hur konstvärldens intresse för textilkonst gått lite upp och ner genom åren. Just nu verkar det vara på uppgång.

– Ändå tycker jag att vi är lite trampade på, säger hon. Men egentligen vet jag inte. Jag är nog väldigt egotrippad. Jag sitter här på landet och gör mina saker och så skiter jag i resten!

Lasse Åberg på Åbergs museum i Bålsta, framför ett vävt konstverk som Inger Åberg skapat.
Lasse Åberg på Åbergs museum i Bålsta, framför ett vävt konstverk som Inger Åberg skapat. Foto: OLA TORKELSSON

Att lyssna är bra i många sammanhang, men en konstnär ska inte lyssna för mycket på vad andra tycker.

– Absolut inte, för då kan det bli konstigt, om man börjar tänka på vad folk vill ha och så där. Man måste tänka på vad man själv vill, säger hon.

Och hur är det att vara gift med en annan konstnär, som dessutom är en person som många svenskar tycker att de känner?

– Vi har bott ihop så himla länge så jag kan inte veta, säger hon och konstaterar att de använder sig av helt olika material i sina respektive konstnärskap.

De sitter inte sida vid sida och skapar precis heller:

– Vi har ett hus som är som en trekant och där sitter vi i varsitt hörn.

Och så ses ni till lunch och pratar om vad ni gjort sen?

– Ungefär! Fast framför allt säger vi ”vad fan ska vi äta nu”.

Så hur skulle du säga att det artat sig för de där aningslösa barnen?

– Jo, det känns som att vi lyckats! Både med bilderna och tillsammans. Det är skönt och bekvämt. Det blir så självklart, säger hon.

De gifte sig redan 1965 och har två barn och även barnbarn.

Finns det nåt knep för att det ska hålla - eller får man helt enkelt hoppas att det blir rätt?

– Det finns inga knep. Det handlar väl om att drabbas av rätt-et!

Lasse Åberg på Hammarö: ”Studsar mellan skärvorna”
”När jag var liten var syslöjd absolut det värsta ämnet i skolan. Nu tycker jag precis tvärtom”, säger Inger Åberg. Kanske var hon för fritänkade för slöjden? ”Ja, eller så ändrar man sig.” (Verket är beskuret.)
”När jag var liten var syslöjd absolut det värsta ämnet i skolan. Nu tycker jag precis tvärtom”, säger Inger Åberg. Kanske var hon för fritänkade för slöjden? ”Ja, eller så ändrar man sig.” (Verket är beskuret.)

Artikeltaggar

HammaröHammarö Art GalleryInger ÅbergKonstKonstfackKändisarLasse ÅbergNöje/KulturTextilUtställningarVernissager

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.