Hoppa till huvudinnehållet

Gardell i Karlstad: ”Jag har verkligen inte gett upp kärleken”

Publicerad:
Reporter Carl Edlom
Carl Edlom
carl.edlom@nwt.se
Hans pappa föddes i värmländska Koppom och dog vid 59, nu fyller Jonas Gardell 60 och känner en befrielse. Nyligen släppte han boken ”Fjollornas fest” och i slutet av månaden gör han showen ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” under tre kvällar i Karlstad.
Hans pappa föddes i värmländska Koppom och dog vid 59, nu fyller Jonas Gardell 60 och känner en befrielse. Nyligen släppte han boken ”Fjollornas fest” och i slutet av månaden gör han showen ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” under tre kvällar i Karlstad. Foto: Stellan Herner/Anders Wiklund TT

Karlstadsaktuella Jonas Gardell går in i en ny fas i livet och tror att den nya showen blir hans sista.

NWT möter Jonas Gardell som berättar öppenhjärtigt om livet efter Mark, Sven-Ingvars och hur det är att bli äldre än sin värmländska pappa.

I rappa ordalag berättar Jonas Gardell att det är 30 år sedan han som första svenska komiker gjorde en humorshow på en privatteater, han var även den första i sitt gebit att byta stimmiga krogscener mot konserthus och arenor. Åren har gått, ett stort antal shower senare är världen en annan samtidigt som den i mycket är sig lik.

Nu vill han summera. Samla intrycken från resan i offentlighetens blåslampa, stämma av läget med sin publik och berätta.

– Den här föreställningen blir ett sätt att komma tillbaka och sammanfatta, börjar Jonas Gardell med mjuk röst.

– Vem är jag nu, var är ni? Hur mår vi? Det finns många i publiken som var med redan för 30 år sedan.

Komikerkollegan Johan Glans har regisserat ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” och han hör till skaran som följt Jonas Gardell genom åren.

– Johan berättade att han tog sig upp till Stockholm för att se min första show, Mia Skäringer har berättat en liknande historia. Men det är inte bara kollegor som hängt med, utan även publiken.

Jonas Gardell ur showen ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” på Intiman i Stockholm. Snart ger han föreställningen i Karlstad.
Jonas Gardell ur showen ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” på Intiman i Stockholm. Snart ger han föreställningen i Karlstad. Foto: Stellan Herner

Namnet på showen är en tydlig programförklaring.

– Föreställningen blir fin – nu är vi här, 30 år senare, vi växte upp, vi gifte oss och skilde oss. Vi har blivit tilltufsade av livet, men livet är fortfarande ganska kul. Om man bara accepterar att åldrandet inte har något som helst med värdighet att göra, då kan man ha riktigt roligt.

Han ger ifrån sig ett kort skratt och fortsätter i en positiv ton.

– Och jag är nog där! Det känns så nu när jag snart fyller 60. Jag går liksom in i bonusdelen av livet.

Livet med silverkant?

– Njae, det vill jag inte kalla det, det låter så jävla pensionärsaktigt! Mer bara att jag inte tycker folk har rätt att begära så mycket av mig längre. Allt snack om vad som ska hända sedan hela tiden – ”Vad ska du göra härnäst!?”. Va fan, jag har just släppt en bok och gör en show, skärp dig! Jag vet inte vad jag ska göra härnäst.

Efter att ha levt i offentligheten under hela sin karriär, vill nu Jonas Gardell leva mer privat.
Efter att ha levt i offentligheten under hela sin karriär, vill nu Jonas Gardell leva mer privat. Foto: Anders Wiklund/TT

I höst är Jonas Gardell även aktuell med boken ”Fjollornas fest”.

– Tidigare har jag låtit ana att det kommer en till bok, en ny föreställning. För så har det alltid varit, fortsätter han efter några snabba andetag.

– Men den här gången är det nog så att jag inte tror det kommer någon ny show.

Du sätter foten på bromsen, snarare än som tidigare på gasen?

– Ja. Jag har turnerat varje år i 40 år. Jag brejkade redan när jag var 21. Nu gör gubbstrutten ett sista varv.

– Eller förresten! Nej, jag är ingen gubbstrutt, men jag har andra drömmar än bara det här. Vid 50 har man fortfarande en idé om att vara mitt i någonting. Vid 60 inser man att man är inne i livets augusti. Det är inte vemodigt, det gör att man blir medveten om att man måste prioritera för att hinna med det man vill.

Mark var med i alla mina framtidsvisioner. Så vad det blir av allt, det vet jag inte

Jonas Gardell ser sig som lyckligt lottad när han ser tillbaka på sin scenkarriär.

– Det är fantastiskt att publiken hängt med så här länge. Att de har upplevt mig som relevant under alla år. Men nu kan jag känna... att jag är lite mindre intresserad. Många av de drömmar jag har kvar, och saker jag vill göra i livet, krockar med det eviga turnerandet.

Nämn något du vill göra.

– (Lång paus) Jag tänker att min bonusdel ska vara mer privat. Jag har varit så oerhört offentlig. Så en sak som jag ska unna mig är att inte svara på den här typen av frågor. Det är en stor del av nästa fas för mig, att jag svarar ”Ja, det du!”.

Han ler igen och hintar om det kan komma flera pjäser.

– Jag har en fantasi om att skriva pjäser, det var många år sedan. Det blir av eller kanske inte. Men resten är oskrivet för mig.

Tar jag i för mycket om jag beskriver den nya showen som ett bokslut?

– Ett bokslut är det inte. Föreställningen är väldigt närvarande, hela jag är väldigt mycket här och nu. Dåtiden har varit och framtiden har jag inte en susning om.

Far och farfar från Koppom

Under karriären har Jonas Gardell vunnit både Guldbagge och Tage Danielsson-priset och har även tilldelats Frödingstipendiet. Bland en hel del annat. Han har arbetat med scenkonst, film och tv i olika sammanhang och romandebuterade 1985. Värmländska Koppom har skymtat förbi i hans produktion, bland annat i romansviten och tv-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Jonas Gardells pappa Bertil föddes där och hans pappa i sin tur, Torsten, var provinsialläkare i Koppom.

– Farsan dog när han var 59. Jag var nyss fyllda 23. Det där har jag alltid haft som ett spöke framför mig. Jag har förstått att många som förlorat föräldrar tidigt kan ha det så. Nu fyller jag 60 och har passerat honom. Jag är äldre än honom. Vilket är en sorts befrielse. Nu börjar en ny tid i livet. Men jag har skilt mig, Mark var med i alla mina framtidsvisioner. Så vad det blir av allt, det vet jag inte. Jag kan inte photoshoppa in någon ny i mina planer. Så jag har inga bilder av framtiden. Så när du frågar om hur det ska bli, känner jag att jag kanske ska leva i att jag inte vet.

– Intuitivt märker jag att jag tackar nej till en massa saker. Till sociala medier, till tv-program. När folk frågar varför, så vet jag inte.

Berättar om misshandel och missbruk: Mathias Holmgren söker svar i sin uppväxt

Kan målet vara just att inte veta? Att få leva med den känslan.

– Så kan det vara. Jag har ju aldrig haft det så och jag har alltid delat allt med alla, jag och Mark har alltid varit så offentliga. Föreställningen är som sagt inget bokslut, men jag tänker att den är lite ”tack och hej hörrni”. Branschen utvecklas hela tiden och jag vet inte om jag orkar anpassa mig, det ska turneras med poddar och så vidare. Jag kan känna att det blir skönt att kliva av och säga ”Tack, det här var kul”.

Nu är jag mer intresserad av att vara en liten fjollig strutt på scenen

Du gör ett fåtal datum i landet utöver Stockholm och Göteborg. Det är bara i Karlstad du gör fler än en, du gör tre?

– Ja, det var nog tänkt att det skulle bli en och så skulle det bli fler om det blev utsålt. Det skedde en miss någonstans. Nu får vi se hur det går! När jag var ung kunde jag åka milen mellan Stockholm och Karlstad, köra en föreställning och sedan åka hem på kvällen. Men där är jag inte längre. Även om Karlstad är speciellt för mig, inte minst på grund av min vurm för Sven-Ingvars.

Under dina Karlstadsbesök brukar du väl alltid bo i Sven-Ingvarsrummet på Stadshotellet?

– Ja, om det är ledigt. På den tiden som Sven-Erik levde kom han alltid upp och hälsade på. Jag fick ju skriva en sångtext till bandet, ”Allt blir bra”.

Låten ligger med på albumet ”Byns enda blondin” från 1994.

– Nu har jag börjat lära känna Oscar. Kanske att jag ska göra något kring bandet – gå i Sven-Ingvars fotspår eller liknande, det skulle vara roligt.

I Jonas Gardells - kanske sista show - ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” blandas skratt, musik och allvar.
I Jonas Gardells - kanske sista show - ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” blandas skratt, musik och allvar. Foto: Stellan Herner

”Någon jävla rockstjärna!”

Snart fyllda 60 och med en känsla av att antalet scenkvällar är räknade, tycker Jonas Gardell att det är roligare att gå ut och möta publiken än under de första åren.

– Jag tycker även att jag är bättre nu. I början var jag en blandning mellan komiker och någon jävla rockstjärna! Nu är jag mer intresserad av att vara en liten fjollig strutt på scenen. I en scen i showen försöker jag med glitter och guld att se ut som en gudinna, men jag inser att jag ser mer ut som en mullig bibliotekarie i 60-årsåldern från en svensk småstad. Och jag kan tycka att det finns något fint i det.

I föreställningen skiftar Jonas Gardell snabbt temperament och tramsflams blandas med allvar. Det blir även en hel del musik.

– Jag hade bestämt att jag ska sjunga ”Aldrig ska jag sluta älska dig” för det var länge sedan jag gjorde det. Men så skilde jag mig och då visste jag inte längre vem jag skulle sjunga den till.

Ovissheten blev kortvarig.

– Snart insåg jag att den kan sjungas till alla som har gift sig till låten, som har begravt sina döda till den eller på andra sätt har en relation till den. Och om inte det blir för töntigt ska jag be publiken ta fram sina mobiler och vifta med dem som ficklampor under allsångsrefrängen i slutet. Jag hör ju själv hur töntigt det låter, men det blir ett sätt att säga ”Jag är där för dig, du är här för mig”.

”Aldrig ska jag sluta älska dig” skrevs ursprungligen till  filmen ”Livet är en schlager” från 2000, där den sjöngs av Helena Bergströms rollfigur.
”Aldrig ska jag sluta älska dig” skrevs ursprungligen till filmen ”Livet är en schlager” från 2000, där den sjöngs av Helena Bergströms rollfigur. Foto: Anders Wiklund/TT

Känner du dig desillusionerad vad gäller kärleken?

– Nej, inte det minsta! Jag har verkligen inte gett upp kärleken. Men jag har levt i en av landets mest offentliga relationer, det blev ett himla ståhej när vi skilde oss. I den mån jag har en relation – och vem vet, jag kanske har en redan, eller inte! – kommer jag att vara väldigt privat med det. Jag måste inte vara offentlig med det längre.

Du behöver inte vara allas darling längre, du kan vara bara din egen?

– Ja. Lite så. Så inte alls desillusionerad, bara nyfiken på det nya. Efter 40 år i rampljuset.

”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen” hade premiär i Stockholm, till Karlstad och Scalateatern kommer den 26, 27 och 28 oktober.

FAKTA: Jonas Gardell

Jonas Gardell är född i Stockholm den 3 november 1963. Pappa Bertil Gardell föddes i värmländska Koppom.

Han är komiker, författare och dramatiker. Hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet.

Produktion i urval: ”En komikers uppväxt”, ”Torka aldrig tårar utan handskar”, ”På besök i mellanmjölkens land”, ”De halvt dolda” och ”Trafikplats glädjen”.

Kuriosa: Har skrivit text till Sven-Ingvarslåten ”Allt blir bra”.

Lyssnar på:

– Upptäckte i somras en fransk artist som heter Lucky Love, en sorts modern Jaques Brel. Han är dessutom enarmad och grymt sexig. Bra kombo. Sjunger både på engelska och franska. Också en bra kombo. Lyssna på albumet ”Masculinity”.

Läser:

– Lyssnar om en klassisk inläsning av ”Röde Orm” av Frans G Bengtsson. Jag gör det ungefär vartannat år och älskar det.

Tittar på:

– Ser om klassiker med en kompis som en grej hösten -23. Vi började med ”Gudfadern”.

Artikeltaggar

Bertil GardellFöreställningarHelena BergströmHistoriaHumorJohan GlansJonas GardellKarlstadKomikerKoppomKändisarLitteraturLunds universitetMia SkäringerMusikMänskligtNöje/KulturOscar MagnussonScalateaternShowerStockholmSven-Erik MagnussonSven-IngvarsTeaterTV

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.