Insatsstyrkan tog fel dörr: ”De dundrar in här och fängslar mig”

Dörren bröts upp, och maskerade poliser med vapen dundrade in i lägenheten i Väse och släpade ut Sara i handfängsel.

Det var fel. Polisens insatsstyrka tog fel dörr och fel person.

– Jag försökte ringa polisen, säger Sara. Jag trodde de var kriminella.

Hon vill inte att vi skriver hennes riktiga namn i artikeln, så vi kallar henne Sara. Det är jobbigt det som hänt, och hon vet att det går rykten om henne i Väse.

– Det blev helt tyst när jag kom in på pizzerian. Alla tror att jag är grovt kriminell.

Färgade håret

Sara är ganska ny i Väse. Hon bor i en lägenhet på Storgatan.

När polisen kom höll hon på att färga håret. Stod i bara trosorna i badrummet.

Det var den 23 september, lördag eftermiddag.

– Jag skulle på 20-årskalas. Min systerdotter fyllde år.

Hon skulle just skölja ur färgen när hon hörde ett ljud vid ytterdörren, som om någon tog i handtaget, och tänkte att det var väl en granne som råkade stöta emot den.

– Men så plingade det på dörren. Jag drog på mig byxorna och en t-shirt för att öppna.

Hon hade inte fått t-shirten över bröstet förrän det började dunka och slå på dörren.

Sara blev rädd.

– Nu blir jag rånad, tänkte jag. Jag tog mobilen, för att ringa polisen, men hann inte öppna skärmlåset. Dörren bröts upp och hela insatsstyrkan dundrade in här. Det var fem, sex maskerade poliser med sköldar framför sig. De hade vapen, k-pistar eller vad det kan heta.

Släpades ut

Grannar har berättat att poliserna skrek ”Polis” innan de gick in, men Sara hörde inte det, hon hörde bara hårda slag mot dörren.

– Tur att jag inte fick tag på stekpannan och drog till dem. Jag hann se mig om efter något att försvara mig med, men såg bara skohornet i hallen innan dörren flög upp.

Poliserna sa inget till Sara.

– De tog tag i mig direkt. Jag försökte gå med dem, men hann inte, nådde inte golvet. De släpade ut mig i trapphuset och satte handfängsel på mig; de låste händerna bakom ryggen. Det var ju tur att jag fått på mig kläderna så jag slapp stå där i bara trosorna inför grannar.

Skärrad

Hon fick frågor.

– Men jag var så skärrad så jag svarade ja på allt: Är du ensam? Ja! Har du folk här? Ja!

Efter en stund verkade det gå upp för polisen att det blivit fel.

– Jag såg en glimt i hans ögon. Sedan hämtade de en kvinnlig polis, hon hade uniform men var inte maskerad. De frågade efter mitt personnummer, men det dröjde innan jag kom ihåg det. Det var kaos.

Poliserna tog med Sara upp till hennes lägenhet igen. Färgen var kvar i håret.

– Akta hårfärgen, sa jag. Vilken konstig grej att säga och fokusera på; jag tänkte bara att jag inte ville ha färgstänk i lägenheten. Färgen blev kvar i håret i en och en halv timme för länge; håret blev väldigt mörkt.

Svimfärdig

När de kommit in genom den söndertrasade dörren, och in i vardagsrummet bad polisen Sara tända taklampan.

– När jag försökte tända insåg vi att jag fortfarande hade handfängsel. Kvinnan sa något om att det blivit fel. Hur går det med dig? sa hon. Vi måste lämna dig här nu.

Benen bar inte längre. Sara fick sätta sig ner.

– De bara gick utan att ha en aning om hur jag mådde. Benen skakade. Jag kunde ha svimmat. Jag kan tänka att det ändå var bra att det var hos mig de gick fel. Tänk om de brutit sig in hos någon av tanterna i huset eller hos grannen som har småbarn; de hade väl blivit traumatiserade för livet.

Polisstyrkan gick in i en annan lägenhet i huset.

– Men hon som bodde där flyttade ut vid 22-tiden kvällen innan.

Runt halv åtta på kvällen kom två uniformerade poliser, och pratade med Sara. Men någon riktig förklaring eller ursäkt tycker hon inte att hon fick.

– Sedan kände jag att jag måste informera grannarna. Jag gick runt och försökte förklara; Hej, jag är inte kriminell...

Blåmärken

Sara, skärrad och chockad, blev sittande själv i en lägenhet med trasig dörr.

– Jag hade blåmärken runt handlederna, och var stel i axlarna i flera dagar.

Något kalas blev det inte.

– Det är det värsta. Min systerdotter fyllde år, och släkt och vänner samlades. Det är inget som kommer igen. Och stämningen på festen blev inte vad den borde, alla släktingar var upprörda och jätteoroliga för min skull.

Hon säger att hon hade behövt komma ut, lämna lägenheten och träffa släkt och vänner. Eller åtminstone ta en promenad och samla tankarna.

– Men jag vågade inte gå ut när dörren var trasig och inte gick att låsa. Jag sov inte en blund på hela helgen.

Dörren kunde inte lagas ordentligt förrän det blev vardag. Sara, som jobbar natt, fick ringa jobbet och ta ut obetald semester.

– Jag förlorar 4 100 kronor på två nätter. Det motsvarar hela hyran.

Hon ska ha rätt till ersättning, och fick telefonnummer till en polis som kunde hjälpa henne med det.

– Men jag hänvisades till webben, och det är sannerligen inte lätt att fylla i formuläret där. Vad är kränkning och olagligt gripande värt i pengar? Jag har ingen aning. Jag fick också veta att det kan ta upp till åtta månader att få ut ersättningen.

Sara får fortfarande hjärtklappning ibland, när händelsen kommer upp.

– Det här är det sjukaste jag varit med om. Så otroligt klantigt av poliserna. Namnet står ju på dörren.

Polisen beklagar

Polisledningen svarar inte på NWT:s frågor om fallet. Vi får en skriftlig kommentar från Ulrika Sundström, chef Lokalpolisområde Karlstad, och Sonny Nilsson, biträdande chef Lokalpolisområde Karlstad:

”Vi kan bekräfta att Polisen genomförde en husrannsakan i ett utredningsärende. Ett beklagligt misstag skedde och fel dörr bröts upp.

I lägenheten fanns en person som belades med handfängsel.

Efter en stund uppdagades det att varken lägenheten eller personen hade något med ärendet att göra.

Vi beklagar verkligen det inträffade och har full förståelse för det obehag detta har orsakat.

Vi kommer att undersöka händelsen vidare i syfte att undvika liknande misstag i framtiden.

Vi kommer även ta en förnyad kontakt med de inblandade.”