96,5 i räddningsprocent efter fyra starter i högstaligan.
SHL:s bäste målvakt just nu heter Carl Lindbom.
– Det känns lite overkligt, säger 20-åringen efter att ha hållit nollan mot Leksand.
Hur blir man lika chill som Lindbom?Det är svårt att föreställa sig att Carl Lindbom gör sin första säsong som SHL-målvakt. Det är också svårt att ta in att han bara är 20 år gammal.
När han kommer ut för att möta media efter att ha stängt igen kassen mot Leksand i 5-0-segern, har han samma lugn i sin framtoning som under matchen.
Är du lika lugn som du ser ut?
– Idag var jag det, skrattar han. Jag försöker vara så lugn som möjligt. Ibland är jag mer hetsig, ibland mindre.
Mot Leksand såg det ut som att Lindbom hade bestämt sig för att spika igen målburen.
– Om det kunde vara så lätt!, säger och och ler. Men det kändes bra idag, det kändes lugnt och var ändå hyfsat mycket att göra.
Är det någon räddning du är extra nöjd med ikväll?
– Max (Lagacé) sa till mig att en räddning jag gjorde efter ett läge mitt i slottet i andra perioden var bra. De hade pressat ett bra tag. Den tror jag var bra och viktig.
Max, ja. Den kanadensiske målvakten gläds med sin kollegas pangstart i ligan.
– Han är så snäll, säger Lindbom.
Har ni en bra relation?
– Ja. Han är verkligen jättebra, en skitbra målvakt och ännu bättre person.
”Overkligt”
Efter kvällens nolla har Lindbom starka 96,5 i räddningsprocent. Han toppar målvaktsligan i SHL såhär långt.
– Det känns lite overkligt, men man måste se över längre tid, säger han ödmjukt.
Vad skulle du säga är skillnaden att stå i mål i SHL mot allsvenskan?
– Tempot är högre, spelarna lite mer skillade, det är lite hårdare skott. Det går snabbare, och spelet är smartare.
Snabbare spel och hårdare skott verkar dock inte påverka Lindboms lugn. Han får frågan om sitt psyke, som ju onekligen verkar vara av den stabila sorten.
– Jag försöker bygga upp det med alla timmar av träning, att ta varje ny match som den kommer.
Matchlugnet är en kontrast från träningarna då målvakten kan gå loss och skrika och skjuta puckar hårt i sargen när han släpper in puckar.
Han skrattar till när vi tar upp det och förklarar:
– Jag tävlar mot mig själv hela tiden. Det är en av mina styrkor. Varje träning försöker jag verkligen vara så bra som möjligt och ta varje tillfälle jag får att bli bättre. Så jag tävlar, och blir lack på mig själv om jag känner mig långsam. Det hjälper mig. Vissa är tvärtom, och måste släppa saker men för mig så fungerar det. Och jag har alltid varit sån.
”Glimten i ögat”
Slutligen, efter FBK:s 5-0:a sjöng den segerrusiga klacken ”vi hatar Djurgår’n”. Och detta hörde givetvis den förre Djurgårdsmålvakten.
– Det var dubbla känslor. Skönt att de kan ha glimten i ögat, det var faktiskt kul - men jag hatar ju inte Djurgår’n kan jag säga, ler FBK-nollan.