Grön Press påstår i annonser att regeringen vill tysta dem. Seriösa medier borde hålla sig till sanningen – särskilt om de vill ha mer pengar av oss skattebetalare.
Sverige får en ny typ av mediestöd vid årsskiftet. Mer pengar kommer att satsas på lokala nyhetsmedier, och mindre på nationella nischtidningar. Detta har fått små tidningar – som riskerar att förlora ymnigt stöd – att gå i taket. I en annonskampanj på tidningen Syres sajt läser jag att ”De vill tysta oss” intill en bild av Tidöpartiernas partiledare.
Anklagelsen är tramsigt överdriven. Den nya mediestödslagen tystar absolut ingen. Yttrandefriheten är intakt; alla får skriva, prata och publicera. Den enda skillnaden är att alla inte automatiskt får pengar från skattebetalarna. Det är stolligt att kalla det att tysta.
Nischade tidningar som Aktuellt i Politiken, Nu, Proletären, Bulletin och Flamman kommer att även fortsättningsvis ha rätt att söka pengar om de anses vara av särskild vikt för mångfalden. Under fem år får de också övergångsstöd för att stegvis kunna anpassa sin affärsmodell. Det går städat till. Ingen kommer inte att från en dag till en annan vara barskrapad.
Förändringen är dessutom inte alls orsakad av Ulf Kristersson, Johan Pehrson, Ebba Busch eller Jimmie Åkesson. Det var faktiskt miljöpartisten Amanda Lind som initierade en utredning 2021, när hon var kulturminister i en rödgrön regering. Utredaren Mats Svegfors fick i uppdrag att samla partierna i brett samförstånd så att mediestödets utformning inte blev en stridsfråga. Utredningen togs sedan emot av Jeanette Gustafsdotter (S) 2022. Hon var ”glad över att ha tagit emot en utredning som föreslår ett modernt, hållbart mediestöd där fokus ligger på demokratin och de lokala och regionala medierna”.
Värt att notera är att nischtidningarna var upprörda även då. Syres chefredaktör Lennart Fernström sågade redan då det nya mediestödet. Han röt: ”All mångfald kommer försvinna”. Annonskampanjer med texten ”Hon vill tysta oss” med en bild av Magdalena Andersson (S) sågs dock inte till vad jag vet.
Kristerssons regering la till slut fram en proposition i juni, men alla partier var med från början. I stort är de överens. Ändå gör Socialdemokraterna sitt bästa för att undvika ansvar och vinna poänger. S kulturpolitiska talesperson Lawen Redar invänder plötsligt mot minskat stöd för nischtidningar. Och S kallar nu sin egen skapelse för ”SD-regeringens förslag om ett nytt mediestöd”.
Man kritiserar demokrativillkorets utformning, och ”befarar att regeringen vikt sig för Sverigedemokraterna”. Redar (S) har klagat på att villkoret är ”urvattnat”, samt antytt att pengar nu skulle kunna gå till ”medier som verkar direkt i strid med grundläggande demokratiska värderingar”. Redar antydde att ändringen av demokrativillkoret gjordes ”med syfte att högerextrema alternativmedier ska kunna få ta del av stödet”.
Suck. I dessa tider vill vänstern skrämmas med SD-spöket, men detta är taget helt ur luften – för att förvilla väljarna.
Mediebranschen och facket har varit starkt emot Svegfors formulering. De var rädda för att detta skulle ökar riskerna för censur och självcensur. Journalistförbundet ansåg att den formulering kring demokrativillkor som S vill ha inskränker pressfriheten.
Regeringen har lyssnat till dessa röster. Ändringen har alltså inte alls att göra med SD:s inblandning, utan är påverkad av fackets och tidningarnas protester. Kristerssons regering har nu föreslagit ett restriktivt demokrativillkor, vilket innebär att medier kan nekas stöd om det visar sig att de bryter mot vissa grundläggande värderingar. Gott så.
Det nya mediestödets fokus på att stötta lokal nyhetsmedia är viktigt i en demokrati. Visst är åsiktsjournalistik betydelsefull, men det är bättre att staten prioriterar oberoende journalistiska granskningar av kommun- och regionpolitiker. Många svenska kommuner har i dag inte reportrar som granskar makten, och Statskontoret har varnat för att detta ökar risken för korruption.
Tidningar som fått miljoner för sin propaganda kommer naturligtvis att rasa över indragen peng. Men tystade är de långt ifrån.
Carolin Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör