Replik: Det spelar absolut roll vem som äger företagen

Långsiktigt kapital ser vi däremot i traditionella familjeföretag. I samma segment hittar vi också personalägda företag, kooperativa företag och andra så kallade sociala företag, skriver Leif Tyrén.

Svar till Kathrine Löfberg och Annelie Karlsson (NWT 19/9).

Det spelar roll vem som äger företagen är rubriceringen på Kathrine Löfbergs och Annelie Karlssons debattartikel den 19 september. Långsiktigheten gör att familjeföretag klarar sig bättre än andra företag i lågkonjunkturer och andra kriser visar forskningen skriver de bland annat.

Sverige är ett av de länder i världen med mest utländskt kapital i de inhemska bolagen. Såväl det utländska som det inhemska kapitalet kommer i hög grad från så kallade institutionella investerare (pensionsfonder och så vidare), riskkapitalister och börsaktivister.

På flertalet aktiemarknader i världen står dessa för 70-80 procent av kapitalet, ett så kallat flyktigt kapital. Ibland beskrivs dessa företag i termen av ägarlösa företag, med det menas att ägarna har begränsad kännedom om företaget, om dess verksamhet, vart de är lokaliserade, hur de anställda mår och än mindre bryr de sig om det omgivande lokalsamhället. Maximal avkastning på satsat kapital är drivkraften. (Nachemson-Ekwall)

Långsiktigt kapital ser vi däremot i traditionella familjeföretag. I samma segment hittar vi också personalägda företag, kooperativa företag och andra så kallade sociala företag. Traditionella kooperativa företags affärslogik baseras på medlemsnytta och vinster återinvesteras i verksamheten och/eller utdelas (återbäring) till dess medlemmar.

Personalägda kooperativa företag är vanligt förekommande i andra länder till exempel i USA. Employee Stock Ownership Plan (ESOP) har möjliggjort att det finns mer än 7 000 personalägda företag med ungefär 10 miljoner anställda delägare. Ronald Reagan menade redan på sin tid att nästa naturliga steg i ett kapitalistiskt land måste vara att anställda äger de företag man är anställd på. Härvidlag är demokrater som republikaner enade.

I Frankrike var det president Hollande som i finanskrisens spår (2008-10) införde åtgärdspaket Transfer to Coop för ökat personalägande. Redan efter ett par år gav åtgärderna stor effekt. 2012 fanns 2 165 personalägda företag med nästan 45 000 anställda/delägare. Storbritannien (John Lewis Partnership har cirka 74 000 anställda delägare), Italien, Kanada med flera är andra länder vilka skapat politiska incitament med ambition om fler personalägda företag.

De börsnoterade företagens filosofi, det vill säga avkastning på satsat kapital, betyder sötebrödsdagar för aktieägare när konjunkturen pekar uppåt, men när konjunkturen är den omvända finns knappt något sparat. Personalägda företag, konsument- och producentkooperativa företag, sociala företag och familjeföretag har vanligen en annan affärslogik där vinsten många gånger är medlet för att nå målet.

Företag som med sin affärslogik fungerar som konjunkturstabilisatorer i de regioner de verkar. I en värld som upplevs allt otryggare med klimathot, pandemier och krig spelar det allt större roll vem som äger våra företag.

Leif Tyrén