Brorsson om att staka nio mil – och skidskytte i centrala Karlstad: ”Superspännande”

Mona Brorsson gör en frisk satsning efter sjuka fjolåret och står nu inför sitt livs längsta tävling. Hon ska staka nio mil i Klarälvsloppet på söndag.

– Det är en utmaning, men jag tycker det ska bli jättekul, säger hon.

Den 33-åriga värmländska skidskyttestjärnan debuterar i rullskidloppet på banvallen mellan Uddeholm och Karlstad. Stora delar av långloppsvärldstoppen finns med, dessutom landslagsåkare i vanlig längdskidåkning och skidskytte. I sistnämnda kategorin åker också Peppe Femling, Malte Stefansson och Johanna Skottheim.

I skidskytte gäller bara skate. Nu är det klassiskt, och utan bössa.

– Hoppas inte någon stirrar på min teknik, säger Brorsson och skrattar.

– Jag har alltid velat pröva långlopp. Det passar sällan in, men den här gången passar det bra med träningen.

Klassisk stil innebär i långloppssammanhang, precis som på snö, i stort sett enbart stakning. På en så flack bana som den här gäller inget annat i elitklassen.

Längdrekord

För Mona Brorsson blir det i alla fall längdrekord alla kategorier.

– Jag tror aldrig jag varit i närheten av nio mil, kanske sex–sju som längst på träning.

Och då var det troligen skate.

Annars åker skidskyttarna faktiskt en hel del klassiskt.

– Vi har det som avlastningsträning, men lägger inte så mycket fokus på teknik. Nu passar det också väldigt bra i tid. Vi gör en del stakning den här tiden på året i fysträningen.

Hon har inga stora förväntningar på placering.

– Jag kommer nog främst se det som ett väldigt bra träningspass. Men ambition är att gå med täten om det går. Jag vill se hur länge man orkar hänga i. Det är väldigt mycket överkroppsstyrka i skateåkning också.

Gillar planerna

Som NWT skrivit tidigare finns stora planer för utveckling av Klarälvsloppet. 2024 ska det bli sprintlopp på rullskidor och rullskidskytte på en tillfälligt uppbyggd arena i centrala Karlstad.

– Å, vad spännande, säger Mona Brorsson när hon får höra om planerna.

– Bra, då behöver jag inte köra nio mil nästa gång, skämtar hon.

Liknande förekommer i norska storevenemangen Blinkfestivalen och Toppidrettsveka.

– Jag ser ingen anledning till att det inte skulle kunna funka här också. Det skulle vara superkul om man kunde få till ett sånt evenemang i Sverige, för att sprida skidskyttet. Det är viktigt att man syns året runt.

Laserskytte kan vara ett sätt att få till det säkert inne i stan. Brorsson gillar den idén.

– Idrotten står inför en hel del utmaningar på den fronten, i och med blyförbud och såna saker. Sportskyttet har dispens från de reglerna i dagsläget, men jag tror att framtiden kanske är mer laser. Väldigt spännande.

För Mona Brorsson ligger förstås största fokus på kommande skidskyttesäsong på snö. Den förra förstördes av två sjukdomsperioder inför tävlingsstarten.

– Jag märker att jag jämför med hur det var i fjol och än så länge är jag absolut i fas. Det känns jättebra.

Med facit i hand känner hon sig klokare.

– Jag tänkte att jag kunde tävla mig i form och intalade mig att det kändes bättre än det var. Jag var för naiv. Skulle ha varit mer kylig. Jag hade ju tappat hela grunden.

I stället för att stressa fram en tävlingsstart skulle hon ha väntat med debuten och fortsatt träna.

– Men jag kände press också, att laget var så starkt, det var viktigt att komma ut och visa upp sig. Jag har lärt mig mycket av det och har en bättre plan, som är mer objektiv. Oavsett hur det känns ska jag följa ett visst schema med upptrappning, så man inte ramlar i fällan igen.

Trots skapliga världscupresultat i slutet av säsongen, bland annat 14:e i sprint och tia i masstart i Holmenkollen, kom aldrig formen.

Tia i VM

I rullskidskytte har Brorsson tagit SM-guld och kommit tia på VM i Slovakien.

– Jag är jättenöjd med hur det gått i sommar. Men kände att jag inte fick ut maximalt på VM. Jag hanterade inte riktigt värmen som jag ville och hade jättesvårt att prestera. Men formen var jättebra så jag kan lita på planen vi har med formtoppning.

Just nu gäller annars hårdträning fram till snöpremiären i Idre 25–26 oktober, tävlingspremiären på samma ställe 11–12 november och världscuppremiären hemma i Östersund 25 november–3 december.

– Uttagningen görs ganska sent för de sista platserna. De följer oss på träning också året runt, men någonstans är det på tävling det gäller, säger Mona Brorsson.