Det pågår ett party på Värmlands museum och du är i högsta grad inbjuden.
– Jag vill fira det dåliga, säger konstnären Amanda Karlsson.
Hon har lyft in Sundstatjärn i utställningshallen och gör nu om gymnasieårens vilda tjärnfester till en fantasieggande fabelfest.
– Det är en igelfest. Det är en utställning som behandlar dåligt beteende och oönskade egenskaper, säger Amanda Karlsson.
Hon säger igelfest som att detta är ett självklart begrepp, som skumparty eller Eldfesten, men det är inte så enkelt att det är ett gäng iglar som festar runt utställningshallens mörka tjärn. Det är människor utklädda till iglar som är på partyt och bland de ansiktslösa skulpturerna ser ut några ut att ha riktigt roligt, medan andra verkar på gång mot något mera skumt.
Vilda gymnasiefester
Inspirationen kommer från tjärnfesterna som den Karlstadsbördiga Amanda Karlsson själv var med på när hon gick på Sundstagymnasiet.
– Vi samlades runt tjärnen och betedde oss illa. Vi drack och gjorde dumma saker, sammanfattar hon.
Släpper fram det dolda
Genom att lyfta fram festen i en installation sätter hon det dåliga i fokus.
– Jag uppfattar det som att de här oönskade egenskaperna och allt det dåliga fortfarande finns kvar i mig. Det är väldigt dolt och tyglat nu, men jag har det fortfarande i mig. Jag tänker också att det inte bara är i min kropp utan i samhällskroppen. Utvecklingen i samhället har blivit att man döljer det mer, säger hon.
Hur gjorde du för att dölja det?
– Växte upp, tror jag. Vare sig man vill eller inte försvinner det, men ibland kanske man vill få tillbaka det lite? Syftet med installationen är att jag vill göra det synligt igen, för det här är saker vi inte kan göra oss av med, varken i samhället eller våra egna kroppar. Varför inte fira att det finns och gör oss så himla mänskliga. Det ska vara en lustfylld utställning!
Hårdare samhället
Gnistan som födde hennes igelfest började med en känsla av dålighet.
– Jag började med den för ett par år sedan då jag kände mig väldigt dålig, men inte att jag mådde dåligt, utan att jag inte fick ihop logistiken i vardagen. Jag var både för lat och för stressad och det bara gick inte. Samtidigt kom det yttre krav från samhället och jag tyckte att samhället blev mindre mänskligt.
Samtidigt kom det bud om bantade kulturbudgetar och indragna stipendier.
– Det var då jag började jobba kring Igelfesten. Man gräver ju där man står. Jag var frustrerad och eftersom jag är konstnär gör jag konst om det. Jag ville göra en plats där allt det här dåliga får ta plats. Jag vill fira det här dåliga och då blir det så klart en fest, säger hon.
”Men vad behövs då”
Under arbetets gång har kultur och ekonomi blivit en än hetare politisk fråga.
– Det blev jätteaktuellt. Man tvivlar ju alltid på nyttoaspekten i det man gör och alla mjuka värden. Man kämpar så hårt som konstnär och så får man höra att det inte behövs. Men vad behövs då, suckar hon.
Som konstnär känner hon sig inte alls som någon igel som suger ut samhällskroppen, men ibland skymtar en sådan syn på konsten och kulturen fram i samhällsdebatten.
– Det blev blodiglar på festen för den tydliga symbolbilden med iglarna, att de suger ut och tar och ger ingenting tillbaka. Man kallar ju vissa människor för iglar på samhället och sen började jag fundera på vilken period i livet jag varit objektivt som sämst, säger hon och ger svaret:
– Det var under min skolgång, under gymnasiet. Man kostar samhället pengar, är också väldigt självcentrerad och är mest en börda, det var i alla fall så jag kände då.
Ny syn på iglarna
Hon berättar att det faktiskt fanns iglar i Sundstatjärn och avslöjar också att arbetet med utställningen gett henne en ny syn också på dessa sugstarka djur.
– Jag har börjat tycka om iglar. Jag har så mycket sparade bilder på iglar nu i min dator. De är faktiskt ganska fina. Och det är ju inte deras fel att de behöver värddjur. Jag börjar få empati för dem!
Värmlandsåret slutförs
Utställningen på Värmlands museum är Amanda Karlssons tredje i Värmland i år. Hon började på Kristinehamns konstmuseum med en stipendiatutställning och fortsatte med utställningen Vargfabriken i Vattentornet i Säffle hela sommaren.
Nu är det igelfest i Karlstad ända in i januari.
– Det är ett härligt år. Ett underbart år! ler Amanda Karlsson.
På fredagen är det vernissage, med konstnärssamtal och besök på Igelfesten.
Hur blir vernissagekvällen när det är igelfest och det dåliga ska hyllas?
– Vi får se hur det går! säger Karin Åberg Waern, utställningschef.