Direkt från Europaparlamentet
Jag hoppas den svenska regeringen driver för att EU ska tar hänsyn till att Sverige redan är bäst i klassen, skriver Charlie Weimers.
Om du bor i ett hus med energiklass A sitter du säkert och kan du sluta läsa. Om inte kan du tvingas renovera ditt hus för att leva upp till EU:s miljöambitioner. Jag tänkte i dag ägna mitt spaltutrymme åt att illustrera hur svårt det kan vara att få gehör förde praktiska konsekvenserna av politiska beslut i Europaparlamentet.
För några år sedan beslutades att Europa ska vara väldens första koldioxidneutrala kontinent. Det kallas ”europeiska gröna given”. Vi som kritiserade målet, som ska nås till 2050, kallades allehanda öknamn. När målen nu ska omsättas i praktiken har det visat sig få oerhörda konsekvenser för vanliga medborgare och alldeles särskilt för småhusägare, bostadsrättsinnehavare och hyresgäster.
Om kontinenten ska bli koldioxidneutral måste utsläppen från våra bostäder minska. EU-kommissionen har föreslagit två delmål: att alla bostäder ska renoveras till energiklass D senast år 2033 och till energiklass A senast 2050. En majoritet av mina kollegor i Europaparlamentet har röstat för ännu hårdare krav och att tvångsrenoveringarna ska ske snabbare medan Europeiska rådet vill ha en något mer flexibel lösning.
För att ett typiskt småhus på 100 kvadratmeter i energiklass G ska uppnå energiklass D krävs, enligt Villaägarna, tilläggsisolering av vind och ytterväggar, byte av fönster och ventilation. I deras ganska försiktiga kostnadsberäkning skulle detta kosta cirka 550 000 kronor. Liknande kostnader kommer även drabba de som bor i bostadsrätt eller hyresrätt, men då kommer kostnaden i form av högre avgift eller hyra.
Många hus som byggts innan millennieskiftet kommer få svårt att nå energiklass A och om även äldre hus ska energirenoveras kommer stora kulturhistoriska och arkitektoniska värden gå förlorade. I många fall kommer kostnaden att genomföra sådana renoveringar överstiga värdet på huset.
Egentligen borde inte detta direktiv drabba Sverige särskilt hårt. EU:s mål är ju att minska klimatutsläppen och våra byggnader är redan i dag så gott som utsläppsfria. Utsläppen av växthusgaser för uppvärmning och nerkylning av våra bostadshus är endast 26,2 kilo per person och år medan de genomsnittliga utsläppen är i EU ligger på cirka 700 kilo. Detta beror på att energiproduktionen i många medlemsländer är gas och kol medan vi i högre utsträckning förlitar oss på kärnkraft och vattenkraft.
Tyvärr har det varit helt omöjligt att få gehör för att EU om målet är att minska klimatbelastningen ska mäta just detta och inte energiförbrukningen. Troligen beror detta på att våra utsläpp inte ens är fyra procent av EU:s genomsnittliga utsläpp och om man mäter utsläpp, så som man borde göra, skulle vi slippa renovera och många andra länder tvingas renovera mer.
Jag hoppas den svenska regeringen driver för att EU ska tar hänsyn till att Sverige redan är bäst i klassen i de förhandlingar som just nu pågår om direktivets utformning. Om direktivet inte anpassas kan klimatbesparingen av de mycket dyra renoveringar Sveriges husägare tvingas göra bli negativ eftersom även renoveringar har miljöpåverkan.
Allt detta kan tyckas självklart. Men jag vet av många diskussioner i Bryssel att förhandlare från andra länder ofta väljer att inte förstå om deras länder skulle missgynnas.
Charlie Weimers
Europaparlamentariker (SD)