Mathias Sjögren gick bort i hjärntumör, 47 år gammal. I fredags begravdes han i Hagfors kyrka.
Begravningen hade han själv planerat i detalj. Det var rocktema och begravningsgästerna var klädda i rocktröjor. Han bars ut i kistan till tonerna av Ozzy Osbournes version av A working class hero.
– Det var väldigt känslosamt när de bar ut honom i kistan. Det blev ju som en rockvideo på något sätt, precis som han ville ha det, säger Mathias änka Jennie Sjögren.
NWT berättade förra veckan om Mathias som gick bort i elakartad hjärntumör den 25 augusti, på hans och Jennies bröllopsdag.
Sjukdomen hade haft ett snabbt förlopp. Mathias hade diagnostiserats med hjärntumör i november. I december innan han skulle opereras på Akademiska sjukhuset i Uppsala besökte han en präst i Hagfors pastorat för att berätta hur han ville ha sin begravning. Han ville ha en begravning som speglade hans personlighet; en begravningsakt med rocktema.
När Mathias efter en tuff kamp mot sjukdomen gick bort för en månad sedan efterlämnade han förutom Jennie, även sina barn Elvira, 15 år och Sigge, 14 år.
Klädda i rocktröjor
I fredags när Mathias begravdes var kyrkan näst intill fullsatt. Många begravningsgäster hade rocktröjor på sig, precis som Mathias önskat.
– Att många hade rocktröjorna gjorde att man mötte folk i sorg ganska avslappnat och fick vara ärlig i sorgen. Även de på begravningsbyrån hade på sig rocktröjor, det tyckte jag också var jättefint. Det blev en väldigt känslosam begravning på det sättet att man mötte folk som de var. Man blev sig själv mycket mer än om man hade klätt på sig begravningskläder, säger Jennie.
Hon berättar att det blev en begravning som genomsyrades av Mathias tacksamhet över livet.
– Det var också något han sa när han ringde runt till människor och berättade om att han blivit sjuk. ”Jag har Jennie och barnen och har jobb”. Han var väldigt nöjd med vad han hade åstadkommit i livet. Det tror jag också att många såg. Även om allting är fruktansvärt sorgligt, det är en bottenlös tomhet efter honom, så vet vi ändå att han ångrade ingenting. Det uttryckte han hela tiden när han var sjuk att han var nöjd med det han har ”så jag känner att jag har levt mitt liv,” sa han ofta, berättar Jenny.
”Väldigt starkt”
Mycket musik fyllde kyrkan allt från Thåström till Mando Diao.
Mathias kista var inspirerad av musikvideon till Guns ’n Roses ”November Rain”. När begravningen var slut bars Mathias kista ut från kyrkan av släkt och vänner som Mathias själv valt ut som kistbärare. Tätt efter kistan gick Jennie och Sigge och Elvira och den närmaste släkten.
– Man gick ju där och kände att det här gör vi med Mathias och för Mathias, säger Jennie.
När de kom ut ösregnade det.
– Det var som tårar, som om himlen grät, säger hon.
Det var jordbegravning på Hagfors kyrkogård för de närmaste. Det var ett intensivt regnande precis som i rockvideon November Rain.
– Vi stod med paraplyer och det var väldigt andaktsfullt. Det var som en film alltihop, det var väldigt starkt, säger Jenny.
Just att det var jordbegravning kände Jennie hjälpte dem i sorgen.
– Mathias ville inte bli kremerad. En jordbegravning går att göra på olika sätt. Men jag kände att här behövde vi känna tydligt att här lämnar vi över Mathias och kistan sänks ner och vi står här ovan jord. Mathias är någon annanstans.
Efteråt var det minnesstund för Mathias och han hade också bestämt vad de skulle äta.
– Det var smörgåstårta och detta var väldigt viktigt för honom, eftersom det var bland det godaste han visste.
Ett fint minne
Begravningen och minnesstunden blev ett fint minne för Jennie och barnen.
– Man känner att Mathias hade varit väldigt nöjd. Det var en lyckad begravning, den var väldigt fin och många slöt upp. Barnen säger också att det var en väldigt fin begravning och pappa hade varit jättestolt.
Nu får Jennie och barnen lära sig att navigera i en tillvaro utan Mathias.
– Vi får läka på något sätt och vila och lära oss att leva med tanken att han är med oss och att våra liv fortsätter, det gör vi i Mathias anda. Det gör vi genom att fortsätta med livet genom att jobba och gå till skolan och genom att krama varandra mycket och gråta och även kunna skratta mycket framförallt. Jag känner att jag famlar inte i mörker för att Mathias finns där. Mathias ville verkligen säga att han var nöjd och tacksam över att livet blev så bra som det blev. Och jag är tacksam över att få ha delat åren med Mathias, säger Jennie.