Vi har skrivit om flera värmlänningar som sprungit långa, krävande lopp. Men frågan är om inte Daniel Skog från Karlstad tar priset? Han klarade nyligen drygt 17 mil, över 12 000 höjdmeter och spydde på vägen.
– Jag brände drygt 28 000 kalorier, berättar han.
Ultra Tour Monte Rosa avgjordes i Alperna, med start i byn Grächen i Schweiz och mål i Italien, och var extremt slitsamt. Totala distansen var 176 kilometer, med stigning på hisnande 12 136 höjdmeter och lika många utför. Högsta punkt 3300 meter över havet.
I dylika tävlingar släpar dessutom deltagarna på ryggsäckar med några kilos utrustning och förnödenheter.
Ovanpå detta hade en värmebölja slagit till. Första dygnet var det 25 grader och andra 30.
Av närmare 160 startande bröt nästan 50. Daniel Skog tog sig med tiden 46.07.18 in på övre halvan av de som fullföljde.
Även om tider och placeringar inte är det viktigaste.
– I början kunde det vara en viss tid eller så, men inte längre. Jag vill hellre komma runt och må bra och ha kul, förklarar 43-åringen, som hunnit med ett 20-tal lopp i Sverige och olika delar av världen.
Det är inte lika njutbart hela tiden, som en bit in i Ultra Tour Monte Rosa.
– Jag hade problem med illamående så jag fick stanna och sova i fyra timmar. Man äter eller dricker för mycket och till slut klarar kroppen inte av att hantera det. Det är en hårfin gräns.
Daniel Skog har brutit några gånger.
– I två lopp för att jag inte kunnat reglera temperaturen (hypotermi). Då kan det bli farligt. Man måste vara ärlig mot sig själv. Det går inte plåga sig tolv mil om man har en dålig dag.
Men tyngre perioder ingår i ultralöpning.
– Jag vet också att man har två stora svackor under ett långlopp, gäller bara att rida ut dem. Det är fascinerande att man kan vara näst intill färdig och två timmar senare springer man som att man inte gått en meter tidigare. Kroppen är fantastisk på det sättet.
I övrigt kom Daniel Skog undan med svullna fötter och blåa tånaglar, men det är han van.
– En nagel eller så kan ryka.
Han har dessutom ömsat skinn.
– Jag glömde solskyddsfaktorn så jag flagnade på halva kroppen. Solen blir väldigt stark på hög höjd. Man kan också bränna ut salter ur kroppen och måste si till att fylla på. Skulle gissa att jag drack uppåt 15 liter totalt. Jag brände drygt 28 000 kalorier.
Värsta blessyren var annars inflammation i ena armbågen, eftersom han nu valde att gå med stavar för att avlasta benen i den kuperade terrängen.
Färden gick bland annat över en glaciär, där arrangören krävde stegjärn för säkerheten, och mot slutet, efter 13 mil, kom den brutalaste stigningen, då 1800 höjdmeter skulle avverkas på 6,3 kilometer. Daniel Skog kämpade i två timmar och 45 minuter i hettan med uppgiften.
Var det farligt någon gång?
– Nej, jag är ganska trygg så. Men sista sträckan gick i mörker och det var brant, lösa stenar och varning för stenras, så det är klart att man ska ha respekt.
Ultra Tour Monte Rosa är inte Daniel Skogs längsta lopp i distans, han har klarat 120 miles, nästan 20 mil, i Kanada, men det jobbigaste och det som tagit längst tid.
– Det här var väldigt tekniskt och mest extremt i höjdmeter. Elitlöparna som vinner gör det på 30 timmar, en fingervisning om att det är väldigt svårt.
29.28.16 noterade ettan, Marián Priadka, Tjeckien.
Daniel Skog berättar att han hållit på med idrott hela livet, mest styrketräning, innan han hittade ultralöpning 2011.
– Jag började springa mer istället för att gå till gymmet. Så såg jag någon artikel om Karlstad sextimmars utomhus och började läsa lite om ultralöpning.
Första längre loppet var Stockholm marathon, som han fixade på tre och en halv timme. En mara är dock i kortaste laget.
– Det är roligare stämning på de längre loppen. Inte samma hets och fokus på tid.
Just sextimmars, på Borgmästarholmen i Karlstad, inledde ultrakarriären som sedan också bar utomlands.
– 2013 var första gången jag genomförde ett sånt här långlopp. Då var jag sjuk en vecka efter. Kroppen var helt förstörd. Det är en vanesak för kroppen. Nu är jag lite stel någon dag eller så.
Loppen och träningen har blivit en livsstil.
Han springer ofta till och från jobbet på Skoghallsverken och syns frekvent på vägar och stigar i Sannaskogen.
– Jag försöker få ihop tio mil i veckan. Jag kombinerar i bland med upp och ner för Bryngfjordsbacken.
I princip finns det hur långa lopp som helst. 200 miles, cirka 33 mil, börjar bli vanligt.
– 100 miles är ganska lagom tycker jag.
Många tycker nog att dylika aktiviteter är rena stolleproven.
Vad är tjusningen?
– Från början var det kul att testa vad man klarade av. Nu är det att man får vara ute och uppskatta livet i stort. Jag stannar ofta och tar kort och så. När det är tungt vet jag att belöningen man får från sig själv när man klarar av loppet är enorm. Man är stolt att man orkar. Finns inga materiella mål i en medalj eller så.
Den speciella gemenskapen är också viktig.
– Det blir som en familjestämning. Alla har en typ av respekt för varandra. Kommer man i kapp någon som går väldigt långsamt stannar man och frågar om man kan hjälpa till.
Kullamannen ultra 100 miles i Skåne den 3–4 november är nästa uppdrag.
Det är också seedningslopp till världens största och mest prestigefyllda ultralopp, UTMB vid Mont Blanc.
– Många strävar efter det. Jag är inte så jätteförtjust, men det finns med i planeringen någon gång i livet.
Däremot har han kämpat länge för att få en plats i Hardrock 100 i Colorado, USA. Nästa upplaga är i juli 2024. De som inte lyckas via resultat måste ha tur i ett lotteri.
– Det här jag sprang är kvalificering för att vara med i det lotteriet.
147 platser finns totalt i olika kategorier. De som inte varit med tidigare har 47 av dessa och över 2000 söker.
– Jag har försökt komma med sju gånger och hoppas på åttonde gillt. För varje år får man dubbelt antalet lotter, så jag börjar närma mig.
Daniel Skog löper på ett bra tag till.
– Jag kommer nog hålla på i tio år till i alla fall.