Hoppa till huvudinnehållet

Efter 250 år – ge oss Mikaeli åter

Publicerad:

Jag har tidigare, i ett annat sammanhang, propagerat för att vi borde införa en nygammal fast helgdag i Sverige, nämligen Mikaelidagen den 29 september. Som ärkeänglar har av tradition räknats Mikael, Gabriel och Rafael, men Mikael är den som omnämns i Bibeln, Judas brev, som ärkeängel. Med den titeln framstår han som främst bland änglarna, och enbart en sådan sak kan vara värd att högtidlighålla. Även ur rent profan synvinkel kan denna extra helgdag vara av stort värde.

Firandet av Mikael har pågått åtminstone sedan 900-talet, och helgdagen räknades förr som en av de stora, jämbördig med jul, påsk och midsommar.

När myndigheterna bestal oss på en helgdag 2005 genom att göra annandag pingst till en vanlig vardag, förde jag fram idén att de kunde kompensera oss med att göra Mikaeli till helgdag. Som den var förr. Som ni förstår föll inte idén i god jord, så jag försöker här igen.

Firandet av Mikael har pågått åtminstone sedan 900-talet, och helgdagen räknades förr som en av de stora, jämbördig med jul, påsk och midsommar. Som självständig helgdag blev den avskaffad av Gustav III år 1773, alltså för 250 år sedan, och sedan har den varit förpassad till följande söndag. Men visst kan ärkeängeln vara värd en egen helgdag precis som förr.

För säterlivet i norra Värmland var Mikaeli en mycket betydelsefull dag, för då avslutades säsongen och kullorna flyttade hem från sätern.

Mikaeli eller den helige Mikaels dag har i Värmland gått under beteckningen Meckelsmäss, och dagen ansågs allmänt vara inledningen på vinterhalvåret, liksom vårfrudagen inledde sommarhalvåret. I norra Värmland sa en gammal regel, att före Mikaeli skulle all potatis vara i källare och all skörd under tak. För bondesamhället var Mikaeli ett viktigt riktmärke.

Då skulle nämligen alla som tillbringat sommaren i sätern gå i kyrkan. Och när flickorna gick dit kom förstås pojkarna också.

För säterlivet i norra Värmland var Mikaeli en mycket betydelsefull dag, för då avslutades säsongen och kullorna flyttade hem från sätern. I kyrkligt hänseende var det alltså söndagen närmast efter den 29 september som var den helige Mikaels dag, och den dagen gick i Klarälvdalen under beteckningen säterkullsöndagen. Då skulle nämligen alla som tillbringat sommaren i sätern gå i kyrkan. Och när flickorna gick dit kom förstås pojkarna också. Efter 1850-talet tycks traditionen med säterkullsöndagen ha upphört för att senare återupptas.

Det var festligt i byarna när säterkullorna återvände till dalen. Då hade de med sig lillostar som de lagat till av den sista mjölken. Lillostar skulle alla därhemma få, även de minsta. Inför hemfärden pryddes skällkon med en stor, grann tofs av brokiga lappar och skällbandet lindades med rottågor av björk. Kullorna kunde också ha tillverkat någon fästmanspresent som de hade med hem, till exempel strumpeband eller lieband, som de tillverkat i sätern.

Första tiden flickorna var hemma sov de ute på loft och härbren, och då kan man ju lätt föreställa sig hur pojkarna kom och uppvaktade – och lillostar skulle de ha, kanske annat också.

Det var vanligt att lysningar förkunnades i kyrkan på säterkullsöndagen. Stor nattvardsgång var det också med så många deltagare att man i Dalby ofta hade två tjänstgörande präster.

I kyrkan skulle lillostarna ”kristnas” på säterkullsöndagen enligt ett gammalt talesätt. Kullorna skulle skjutsas till kyrkan, medan de unga männen red, och på kyrkbacken samtalades förstås livligt, då all ungdom träffades från socknens alla byar. Många upplevelser borta i skogarna skulle ventileras, många blickar växlas i smyg.

Det var vanligt att lysningar förkunnades i kyrkan på säterkullsöndagen. Stor nattvardsgång var det också med så många deltagare att man i Dalby ofta hade två tjänstgörande präster.

Lars Bäckvall berättar i en uppsats att det var mycket noga med klädseln den här dagen – det talades om kyrkkläder och noggrann tvättning innan de sattes på. Han berättar också, att redan i början av 1800-talet hade dryckenskapen blivit ett bekymmer denna högtidsdag:

”Redan tidigt på morgonen tog de unga männen sig för mycket till bästa, tog ut hästar med och utan lov och red över ängar, gärden och gärdsgårdar och kom till kyrkan i den allt annat än rätta sinnesstämningen, och sedan dryckjom under dagen. Det blev till stort bekymmer för de ordningsälskande och dem som hade att ansvara för ordningen, och ostyrigheten blev föremål för behandling på sockenstämmor, där det sattes vite på överdådigt framfarande med stockstraff som följd. Stockstraffet fanns kvar till in på 1840-talet.”

Det vilade en viss magik över Meckelsmäss, liknande den man annars förknippar med midsommar.

Förmodligen var detta fylleri en orsak till att traditionen med säterkullsöndagen försvann, åtminstone för en tid.

Det vilade en viss magik över Meckelsmäss, liknande den man annars förknippar med midsommar. På ”Meckelsmässmôran” skulle man gå och repa gräs kring andras lagårdar och ta med hem till de egna djuren. Så skulle man blanda detta gräs i ”sleke” och ge dem. Då fick man kraften från den andra gården till sina egna kreatur. Detta berättas från Norra Finnskoga.

En gammal anteckning visar att värmlänningarna ägnade sig åt magi denna kväll. Man skulle ta tre slags ved och gå med detta tre gånger motsols kring lagården och sopa med kvistarna på väggen, spotta och läsa en ramsa. Så skulle man ta myror ur tre myrstackar och blanda dessa med kyrkojord och läsa en ny ramsa. Detta skulle ge lycka åt djuren och lagården. I vilken del av Värmland detta förekom är inte känt.

Eftersom Meckelsmäss uppfattades som dagen för vinterns inträde, var denna dag lämplig för dem som spådde väder för kommande vinter. Själva dagens väder skulle bli bestämmande för den kommande väderleken, men framför allt var det en lämplig tid att spå i vintergatan. Så gjorde också de gamla i Dalby, och lättast att spå var det vid närmaste nymåne, då vintergatan syntes bäst.

Att man trodde sig kunna se kommande snömängder i Vintergatan var inte så konstigt eftersom man trodde att det var därifrån snön kom. Det var den som bildade de ljusa partierna.

Vintergatans ogrenade del gällde första delen av vintern. Där den grenade sig hade man årsskiftet och därefter kom eftervintern. Ljusa partier betecknade snöperioder och mörka partier uppehållsväder. Många mörka fläckar förutspådde perioder med blidväder. Den vänstra grenen var den säkraste men spådomarna kunde kompletteras från den högra. Att man trodde sig kunna se kommande snömängder i Vintergatan var inte så konstigt eftersom man trodde att det var därifrån snön kom. Det var den som bildade de ljusa partierna.

Denna helg har också haft en stor betydelse som den stora flyttdagen för dem som var anställda, på landsbygden i huvudsak drängar och pigor. Detta gällde från 1723 fram till 1833, då den laga flyttningsdagen blev ändrad till den 24 oktober.

Pilgrimerna som gick genom Klarälvdalen upp till Olov den heliges grav i Trondheim samlades enligt traditionen på Dalbo äng vid Munkheden vid Botvidsmässotid, då de var på väg norrut. På väg tillbaka på hösten samlades de på nytt där just vid Meckelsmäss. Vid bägge tillfällena ska de ha stannat fjorton dagars tid, och då ska det ha gått festligt tillväga. Just på Dalboängen dansade de så att det blev ”gropar uti ängen”.

Denna helg har också haft en stor betydelse som den stora flyttdagen för dem som var anställda, på landsbygden i huvudsak drängar och pigor. Detta gällde från 1723 fram till 1833, då den laga flyttningsdagen blev ändrad till den 24 oktober. Veckan efter Mikaeli hade tjänstefolket också en frivecka, kalla den gärna semester. De hade då bostad och fri kost hos husbondfolket.

Ett radikalt grepp vore att införa Meckelsmäss som stadig helgdag, som ett festligt avbrott i den långa hösten.

Många faktorer samverkade alltså till att göra Meckelsmäss till en stor högtid. Genom att många pigor och drängar var unga människor liksom många av säterkullorna blev detta något av en ungdomens högtid.

Inte behöver vi moderna människor följa ett 250 år gammalt påbud från Gustav III och fortsätta att förlägga högtiden till närmast följande söndag. Inte behöver vi heller vara särskilt unga för att fira högtiden. Ett radikalt grepp vore att införa Meckelsmäss som stadig helgdag, som ett festligt avbrott i den långa hösten.

Artikeltaggar

DalbyGustav IIIHögtiderJulMänskligtMidsommarTraditionerVärmlands län

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.