Rebecca Ryrberg, 38, visste alltid att det var tatuerare hon skulle bli. Nu är hon känd för sina porträttatueringar och har en väntelista på tre år.
– Man ska ta yrket seriöst. Det är ett hygieniskt ingrepp och det kräver att man vet vad man håller på med, säger hon.
GPS:en visar längre och längre in på Marieberg i Kristinehamn. Förbi konstmuseet och sedan lite till, sen pekar en skylt in till höger, upp på en liten grusväg. Följer man den grusvägen kommer en stor trävilla med skylten ”Kingsroad Rebecca”. På ytterdörren står ”Endast öppet för bokade kunder”. Trappen ner till källaren är täckt med en grå matta och man hör ett svagt surr från källarplanet.
Där nere på en brits ligger Tonie Strandberg, 48, som bor i Karlskoga.
– Men jag är från Kristinehamn, eller Björneborg egentligen, säger han.
Idag fortsätter projektet ”Metallica-ben”. Hela hans högra ben ska täckas med tatueringar som rör Metallica. Han har redan trummisen Lars Ulrich på den högra vaden. Den har Rebecca också gjort.
Nästa bandmedlem som är i färd att förevigas är basisten Robert Trujillo. De har redan börjat. Platsen är baksida lår och i knävecket. Först har Rebecca lagt ut mallen, men hon har också motivet på en platta framför sig. Där ser hon var skuggningen ska vara, bland annat.
– Vissa linjer är stödlinjer för skuggning, säger hon.
Trots porträttets detaljrikedom har hon en dialog utan problem.
– Jag sitter och pratar, men ibland kanske jag tystnar om det är något som är lite pilligt. Men jag är ganska avslappnad. Jag tycker det är en stor del av yrket, att man pratar om den man tatuerar vill prata.
Den sociala biten av yrket gör att hon möter många olika människor.
– Det är kul att man lär känna olika folk. Man får många fördomar grusade och man blir allmänbildad också. Jag har fått en större förståelse för olika livssituationer. Eftersom man sitter så länge och det inte är någon annan här inne så får man inblick i folks liv, säger hon.
Fram till slutet av 2018 hade hon en studio nere i centrum där andra tatuerare också hyrde in sig. Men hon längtade efter att jobba själv så sedan dess har hon haft sin studio på Marieberg. Väggarna är målade vita och det är särskilt utvalda ljusrör för att belysningen ska bli så bra som möjligt.
Under tiden som vi pratar ligger Tonie på britsen. De började strax innan halv ett på dagen och kommer hålla på tills han ledsnar. Enligt Rebecca är han ganska smärttålig.
Har du somnat någon gång?
– Ja, det har han faktiskt gjort. När jag tatuerade honom på halsen somnade han och jag tänkte ”hur är det möjligt?”, säger Rebecca och skrattar.
– Det ska ju vara ett ganska känsligt område men uppenbarligen inte, säger Tonie och ler.
De flesta av Tonies tatueringar är gjorda av Rebecca. Hela ryggen pryds av ett motiv av bandet Motörhead.
När den tatueringen var klar la Rebecca ut den på sin Instagram och den blev viral. Det ledde till att Motörhead själva tog kontakt med Rebecca och Tonie och gjorde en intervju med dem. Den finns kvar på deras hemsida fortfarande.
– De sa att det var den bästa tatueringen av dem de sett, säger Tonie.
En dag ringde också Tonies telefon. På andra sidan luren var en man som talade engelska. Han sa att det var ett paket skickat till honom.
– Men eftersom jag inte beställt något paket så svarade jag det på svenska. Då sa han att det var från bandet. Så jag fick en hel låda med grejer från dem. Det var t-shirts, ölöppnare, vinylskivor och allt möjligt. Den bilden fick 55 000 gilla-markeringar över en natt, på deras Instagram, säger Tonie.
– Det var jättekul, säger Rebecca.
– Du fick också många ny följare efter det, säger Tonie och Rebecca instämmer.
Porträtt är det roligaste att tatuera, tycker Rebecca. Det är ofta sådana tatueringar som folk ställer sig i kö för att få göra.
– Det är roligast, det är min grej. Det är utmanande att få till blicken och känslan. Det är svårt och kul. Porträtt är också svårast. Speciellt om det är någons närstående, som någons barn. För om något blir lite off så ser föräldern det direkt. Om det är en kändis som man tatuerar och det blir något fel på den så ser man ändå att det är Elvis, till exempel, säger hon.
På de 22 år som hon varit verksam tatuerare har mycket hänt. Branschen har fått både gesällbrev och mästarbrev.
– Mästarbrevet är som en mästerexamen inom hantverket som finns på papper, säger hon.
Den viktigaste frågan inom branschen just nu, är enligt Rebecca, vägen in till yrket.
– Att starta hemma vid köksbordet är ett stort problem för man förstör för sina kompisar och riskerar deras hälsa. Man ska ta yrket seriöst. Det är ett hygieniskt ingrepp och det kräver att man vet vad man håller på med.
För att främja en bra väg in i yrket har hon och en kollega, Heidi Hay, precis lanserat en introduktionskurs för den som vill jobba som tatuerare professionellt. Heidi Hay kommer också från Kristinehamn men är verksam i Göteborg.
– Jag kände att det behövdes. Många missar chansen på grund av hur de framställer sig och missar därför lärlingsplatser, säger hon.
Rebeccas dagar är rejält uppbokade. Oftast är upplägget som med Tonie, ett längre projekt som håller på över tid. Men några tider här och där finns för mindre tatueringar som inte tar så lång tid. Och en dag i veckan brukar hon ägna åt piercings.
Hon är också ordförande i yrkesnämnden för tatuerare och vice ordförande i Sveriges registrerade tatuerare. Hon är även granskare av gesällbrev och har i år varit domare på en tatueringsmässa, samt talare på en världskongress i Wien om tatuerings- och pigmentforskning. I år har hon genom Miljösamverkan Värmland Örebro också hållit i en utbildningsdag för miljöinspektörer.
Att säga att Rebecca är upptagen är en underdrift.
– Jag har inte riktigt tid att sitta och rita för skojs skull, säger hon och ler.
Trots att hon trivs med att ha en egen studio är hon sällan själv.
– Det är inte bra att sitta helt själv hela tiden så jag gästjobbar åt andra emellanåt, säger hon.
Hon är själv gaddad. Den första tatueringen hon gjorde är en korp på skulderbladet. Det gjorde hon som lärling.
– Det gjorde inte ont. Jag hade bara en adrenalinkick.
Hon böjer sig över Tonies ben och tatuerar in ögonen på Robert Trujillo. Hon har en batteridriven tatueringsmaskin där de små nålarna rör sig snabbt, det syns inte med blotta ögat. Hon tatuerar några sekunder, sen stryker hon med papper över huden. Ibland fyller hon på med mer färg.
Tonie jobbar med att hälla i dynamit i berg som ska sprängas, oftast för bergtäkter.
– Jag spränger berg på jobbet och tatuerar mig och skruvar på motorcykeln på fritiden.
Hur mycket pengar har du lagt på tatueringar?
– Det vet jag inte. Jag har slutat räkna, säger han.