Gina Johansen från Färgelanda är en äventyrare utöver det vanliga. Hon har vandrat 260 mil genom Norge, korsat Bajkalsjön ensam på rekordtid och skidat 100 mil från Nordkap till Sverige. Nu planerar hon nästa projekt – att bli snabbast i världen till Sydpolen.
– Det handlar om att komma utanför komfortzonen och utmana sig själv, säger 32-åringen.
Gina Johansen växte upp på en hästgård mellan Ödeborg och Färgelanda, men flyttade hemifrån redan efter gymnasiet.
Intresset för hästar var starkt till en början och flyttlasset gick till Skåne, där hon började jobba med hopphästar. Efter tre år förde hästsporten henne vidare till Australien, där hon som 19-åring jobbade under en av världens högst rankade galopptränare.
I det stora landet i öst utvecklade hon också fler intressen, som traillöpning och cykling. Bland annat cyklade hon från Sydney till Cairns längs östkusten, en sträcka på 260 mil, tillsammans med en kompis.
– Det var inga problem för min del. Det är en ganska lång sträcka med mycket trafik även om det är platt. Vi hade tält med oss men sov mycket hemma hos folk. Vi stannade och gjorde klassiska turistgrejer som Fraser Island och Alley Beach, säger Gina Johansen.
Men man stötte också på äventyr på vägen.
– Vi skulle ta en genväg genom en nationalpark och enligt Google maps såg det ut som att det skulle gå ganska snabbt och lätt, men vi var ute i 16 timmar och vägarna blev bara sämre och sämre, säger hon.
Hungrig och utmattad
Till slut tog maten och vattnet slut, och de tvingades leda cyklarna genom en älv.
– Vi var inte i krokodilterritorium just då, så det var lugnt. Men jag har aldrig varit så hungrig och utmattad, säger hon.
Men kanske var det just det äventyret som gav henne blodad tand att fortsätta. För sedan dess har hon genomfört de mest otroliga äventyren helt på egen hand.
Utan att någonsin ha stått på ett par skidor stakade hon sig fram ensam från Nordkap längst upp i Norge till Jäckvik i Lappland, en sträcka på 100 mil, på 60 dagar.
– Jag tänkte att åka skidor, det ser ju kul ut. Jag hade aldrig varit norr om Stockholm. Men man har ju sett folk som åker Vasaloppet utan att ha stått på skidor innan. Det hade varit tufft, säger Gina Johansen.
– Jag googlade lite och hittade Nordkap, Europas nordligaste punkt. Jag hade aldrig hört talas om det. Jag startar min resa där, säger hon.
Hon bodde dock fortfarande i Australien, där förutsättningarna för att träna skidor inte är de bästa. Så hon provade rullskidor, men det fungerade dåligt i Sydneytrafiken. Istället blev det träning på stranden med bildäck.
– En vecka innan jag startade hade jag stått på skidor två, tre gånger. Jag googlade kvällen innan hur en kompass fungerade. Det fanns mycket att lära sig, ”men det här är väl inte så svårt”, tänkte jag, säger Gina Johansen.
37 minusgrader
Hon startade i början av februari. Som kallast var det 37 minus längs vägen.
– Egentligen gick allt bra. Det var inga större problem. Första gången jag kom utanför markerad led så var det bara helt vitt, jag såg ingenting. Men jag hade kontroll utan att jag egentligen hade det, säger hon.
Efter det äventyret var tanken att åka hem till värmen igen, men dragningskraften till äventyren i norr och en nyfunnen kärlek fick henne att stanna. Nu har hon bott i Nordkap i fem år. Och det ena äventyret har avlöst det andra.
– Egentligen så gillar jag ju inte vinter. Men jag gillar ju att åka skidor, och kontrasterna mellan de olika årstiderna. Och jag är ganska spontan. Det jag har lust att göra, det kör jag på.
Vintern 2019 korsade hon Bajkalsjön i Sibirien helt ensam, och gjorde det på rekordtid. 69 mil till fots på lite över två veckor över isen. 42 minusgrader på nätterna och ”bara” 37 på dagen. Det var en iskall tur som inte var helt oproblematisk.
– Första kvällen jag skulle slå upp tältet fick jag inte ner tältpinnarna i isen. Jag hade tre olika, men isen var så hård. Efter många om och men gick det till slut, men det var inte varje gång jag fick fast alla barduner, säger hon.
Trots de låga temperaturerna fanns alltid risken att gå igenom en spricka i isen. Sjön är 1 600 meter djup och därför fryser den aldrig riktigt. En del sprickor kunde vara två meter breda och tre mål långa.
– Det var mycket aktivitet under isen när man låg och skulle sova, det hörde man, säger Gina Johansen.
Kylan blev med tiden ett problem och hon fick ganska kraftiga köldskador i ansiktet.
– Jag var dålig på att täcka över ansiktet, så man var ganska svullen och sårig när man kom fram. Men det var som att gå i ett konstverk.
På sommaren 2019 vandrade hon och pojkvännen från Norges sydligaste punkt upp till Nordkap – 260 mil, vilket tog 102 dagar.
Nu har det gått några år, men det största äventyret finns bortom horisonten – bokstavligt talat.
Hon planerar att bli snabbaste kvinna i världen att ta sig till Sydpolen från Hercules Inlet på Antarktis kust, en sträcka på 113 mil. Rekordet är 33 dagar.
– Sydpolen är väldigt speciell, för det finns ingenting att se. Det är vitt från snön och blått från himlen. Det är en vit öken som saknar övriga intryck på hjärnan, det är ingen plats i världen där det är så. Det är jag väldigt nyfiken på, hur det är att vara ensam under så lång tid på ett så isolerat ställe.
Kostar en miljon
Först var det tänkt att påbörja expeditionen i december, men det är en dyr resa som får skjutas på till nästa år.
– Jag hade hoppats att åka i år, men finansieringen måste vara i ordning i augusti, och det hamnar på cirka en miljon. Det är mycket pengar som måste in, säger hon.
Dels sponsrar olika företag med pengar och utrustning, dels jobbar hon och sparar pengar på egen hand, genom olika ströjobb som guide på kryssningsfartyg, städerska eller mäklare.
För några veckor sedan var hon hemma i Färgelanda, där hon fortfarande har familjen och vänner kvar. Dels för att gå en bildmarks- och första hjälpenkurs i Uddevalla, men också för att inspirationsföreläsa på Dalslands Folkhögskola. Om varför man utsätter sig för dessa extrema utmaningar.
– Varför inte? säger hon och skrattar.
– Det handlar om att komma utanför komfortzonen och utmana sig själv. När man dessutom är ensam sätter man utmaningen på sin spets. Det är en härlig känsla när man kommer i mål.
Trots alla farliga resor har hon aldrig varit i någon riktig fara.
– Det gäller att använda sunt förnuft och inte ta onödiga risker, säger hon.