Jäders teater fångar äldres minnen och sinnen på jätteturné

– Kalle Knepig minns man ju. Han badade naken i Sundstatjärn!

Minnen av många slag lockas fram, när Jäders teater spelar sin nya pjäs Minnen och sinnen på 39 äldreboenden runtom i Värmland.

Vid premiären på Våxnäs trygghetsboende satt några av seniorerna som bidragit till föreställningen på första parkett.

Jäders teater spelar ofta för barn, men inte den här gången. Under måndagen var det premiär för nya föreställningen Minnen och sinnen – på Våxnäs trygghetsboende i Karlstad.

Skådespelarna Katarina Persdotter Jäder och Petter Josteus, som även är musiker, bjuder på minnesbilder från såväl musik som vardagsliv från flydda tider och skiftande teman tas upp.

Det dansas, en jättelång knypplad spets skickas runt och det vankas även ett besök i en lagård. Nya minnen dyker upp längs vägen. Skådespelarna ställer frågor och snappar upp berättelser från publiken om alltifrån Karlstadsoriginalet Kalle Knepig till danser på Sandgrund.

Mycket gemensamt

Och kanske är kontrasten inte så total mellan en riktig ung publik och en erfarenhetsrik. (”Gamla menar du?” hördes det från publiken när en av skådespelarna väljer just det ordet.)

– Det har varit andra saker att ta in, men egentligen är det mycket som är samma, som att man måste prata tydligt och vara lyhörd för vad som händer i publiken. Det är mer innehållsmässigt, att vi fått gräva i gammal kultur och musik, säger Åsa Karlin, som skrivit manus och även regisserar.

Fast så himla gammalt behöver det inte vara heller, tillägger hon.

– Alla vi som är med i det här är över 55. Vi såg Nygammalt och Café Norrköping, vi vet vem Sickan Carlsson var och Harry Brandelius, Snoddas och Ingo. Det kan vi, för det har vi hört våra föräldrar och mor- och farföräldrar berätta om.

Äkta minnen till grund

En viktig roll i spelet har också en grupp på sex damer. De har träffats vid tre tillfällen och har pratat för att vaska fram bra ämnen till föreställningen.

– Vi skrev ner allt de sa, typ! Sen har vi format föreställningen och lånat saker av det vi fick reda på, berättar Åsa Karlin.

– Det har varit väldigt roligt och det har varit lagom också med en liten grupp, säger Inez Svensson, 90, som är en av damerna i gruppen, där mängder av minnen dykt upp.

Det finns att ösa ur, påpekar Inez:

– Jag är född i nådens år 1933, ler hon - för så värst nådigt var det väl inte på 30-talet.

Fokus på det ljusa

”Alla minnen är inte så roliga”, påminner en annan dam om. Men i just den här föreställningen får de mörkare händelserna, som förstås också ryms i ett långt liv, maka på sig.

– Här är mycket fokus på ljusa minnen. Det kan man tycka låter lite odramatiskt, men tanken är att det ska väcka lust att minnas de ljusa minnena, säger Åsa Karlin.

Alltid dubbla besök

Bara en vecka efter första föreställningen kommer teatern tillbaka till trygghetsboendet.

– Efter första delen fikar vi med de boende här och frågar dem om föreställningen väckt några egna minnen. I andra föreställningen väver vi in det som det berättats om på fikat. Så det finns en fortsättning på det här! säger Åsa Karlin.

Ger 78 föreställningar

Efter Våxnäs väntar rena rama mastodontturnén.

– Allt som allt är planen att vi spelar på 39 boenden runt om i Värmland under två år. Alltså 78 föreställningar. Förhoppningsvis får vi besöka varenda kommun i Värmland! hälsar Katarina Persdotter Jäder.

Teatern har fått bidrag från Kulturrådet för att skapa föreställningen.

– Och nu har vi fått anslag från Postkodstiftelsen, en stor summa så vi kan hålla på med det här i två år. Vi kommer också att koppla forskning till det här, för att utröna om man kan se samband mellan kultur och hälsa för de äldre, men också faktiskt för personalen, säger Åsa Karlin.

Det blir även seminarier kring teaterprojektet.

– Något som bara var en idé har växt till något som vi inte vet hur det slutar. Vi vet inte ens hur den här föreställningen kommer att se ut om två år. Den kommer antagligen att se annorlunda ut. Olika från gång till gång kommer det alltid att vara, eftersom vi också plockar in publikens minnen, men det kan hända att vi byter ut hela nummer och tänker att det var mycket roligare det där som de kom på, säger Åsa Karlin.

Nya idéer spirar redan:

– Katarina fick en jättebra idé, om att vi skulle kunna spela barnföreställningen ”Resor jag aldrig gjort” på äldreboenden, för blandat förskolebarn och äldre. Det hoppas vi kunna förverkliga, säger Åsa Karlin.