Bryter oskrivna regeln – hånas av motståndarna: ”Njuter av det”

Många stör sig – men det gör inget.

Robert Basth ser det bara som ytterligare en anledning till att fortsätta spela med galler istället för visir.

– Jag njuter av det, säger Munkforsforwarden.

Året man fyller 18 år byter hockeyspelare ut gallren mot visir lika snabbt som grillen åker fram i vårsolen.

Det är inget måste, men det bara är så.

Och följer du inte strömmen så sticker du ut. Fråga Robert Basth, Värmlands ende 24-åring med galler.

– Det är det många som har synpunkter på det men det gör mig inget. Jag njuter bara av det. Det ger mig energi, säger han.

Gallret åkte på för ungefär ett och ett halvt år sedan – och det gjorde det av en anledning. En smärtsam sådan.

– Jag retade upp en kanadick i Hällefors som drog klubban rakt i munnen på mig. Jag höll på hela matchen och det var tydligen inte så populärt. Till slut small det bara.

Vidare framgår att ett gäng tänder rök i samma veva.

– Det är väl mestadels därför jag har fortsatt köra med gallret. För tanken är att jag ska skaffa en stifttand och då kan det bli väldigt illa om jag slår ut den igen. Men att folk stör sig är ytterligare en anledning till att jag har det kvar.

Låter som att du är lite av en retsticka?

– Ja, det har väl blivit lite så... Jag tycker om att tugga och när någon biter på det så njuter jag. Särskilt när det är någon av de bättre spelarna i motståndarlaget, för då vet jag att de fokuserar på mig istället för matchen.

Varför tror du det är så ovanligt att köra med galler som senior?

– När man väl fått visir vill man absolut inte ha galler, för det blir en helt annan frihetskänsla. Men för att skydda sig själv borde egentligen alla köra med galler.

Med det sagt så nobbar du visiret även i fortsättningen?

– Ja, nu trivs jag bra i fågelburen.