Under måndagen fattade kommunstyrelsen beslut om att Kristinehamns flytande stadsvapen, bojorten ska säljas. Majoriteten vill göra sig av med båten som har omfattande renoveringsbehov. Oppositionen reserverade sig mot beslutet.
I första hand ska kommunen försöka hitta en lokal köpare så att bojorten blir kvar i kommunen. Den styrande majoriteten hoppas att någon från den lokala näringslivet eller andra intressenter i Kristinehamn vill ta över den. Finns inget lokalt intresse ska bojorten säljas till högstbjudande.
Någon upprustning av fartyget vill majoriteten inte göra. Beslutet innebär att bojorten ska säljas i befintligt skick.
Från oppositionens sida har man hela tiden varit tydlig med att man vill rusta upp bojorten och försöka hitta en långsiktig lösning för att säkra såväl drift som underhåll.
– Det var något vi började jobba med under den förra mandatperioden. Tyvärr hann vi inte komma till beslut. Men vi ville ha en bred politisk förankring av beslutet, vilken den nuvarande majoriteten inte verkar vilja ha, sade Eric Hesselius (L).
Han påminde om att kommunstyrelsen i januari var överens om att partiernas gruppledare skulle träffas för att ha en dialog kring bojorten och en tänkbar lösning. Dialogen uteblev och först 31 augusti träffades gruppledarna.
– Men det blev ett icke-möte eftersom majoriteten inte hade något att komma med, sade Eric Hesselius.
Kommunstyrelsens ordförande Lars Nilsson (S) förklarade att man inte ansåg det nödvändigt att ha någon dialog eftersom oppositionen så tydligt deklarerat sin ståndpunkt:
– Vi ville inte ställas inför ett ultimatum.
Ett uttalande som fick Eric Hesselius att dra en parallell till MBL-förhandlingar:
– Lars Nilsson, du har jobbat fackligt aktivt i många, många år. Du borde ju veta att alla förhandlingar börjar med ett utgångsbud och sedan förhandlar man efter det.
Bojorten är inget vi ska sätta in en bur som Vasaskeppet.
Från oppositionens sida var man också tydligt i sin kritik mot att det inte finns något skriftligt beslutsförslag.
– Det enda skriftliga vi har sett är det vi har läst i Nya Kristinehamns-Posten. Inte ens när vi sitter här i dag finns det något skriftligt förslag. Det är oansvarigt och oproffsigt att hantera en så viktig fråga på det viset, argumenterade Eric Hesselius och fick medhåll av övriga oppositionspartier.
Paul Brännlund (SD) instämde i varje ord och passade även på att påminna om vad bojorten betyder för kristinehamnarna:
– Det är stolthet. Det ska vi ta till oss. Bojorten är inget vi ska sänka i Vänern för att sedan plocka upp och sätta in en bur som Vasaskeppet.
Per Nilsson (M) sitter i Närsams styrelse och ställde sig mycket frågande till om det är förenligt med Närsams uppdrag att agera skeppsmäklare. Förklaringen till att Närsam ens nämns är att de har närmast dialog med det lokala näringslivet. Huvuduppdraget att sälja ligger på kommunledningsförvaltningen.
– Men alldeles oavsett bör vi renovera båten innan den säljs, annars får vi ett vrakpris, sade Per Nilsson.
Anders Ölmhult (C) yttrade sig från majoritetens sida och försvarade även han resonemanget om dialog:
– Det går inte att diskutera förutsättningslöst när ni redan sagt vad ni vill. Jag har respekt för era åsikter, det är demokrati. Men vi måste se på det ekonomiskt. Vad kostar en renovering? Det pris vi fick var ganska osäkert. Vår bedömning är att vi inte har ekonomisk möjlighet att prioritera bojorten.
Både Anne-Marie Walloch (V) och Tommie Bodin (MP) var inne på samma spår. Det är för många osäkerhetsfaktorer kring ekonomin att det är bättre att låta någon annan ta över.
Från majoritetens sida undrade man hur oppositionen tänker sig en finansiering. Per Nilsson talade om att inteckna bojorten som egendom. Eric Hesslius menade att det finns pengar att hämta i det privata näringslivet. Bygget finansierades delvis av sponsring. Samma lösning är användbar även för en renovering.
– De kan sponsra renoveringen mot att få nyttja den för en företagsaktivitet, sade han.
Paul Brännlund höll med om det också och menade att bojorten har ett högt marknadsföringsvärde för Kristinehamn.
– Men om vi säljer den är det inte ens säkert att den bli kvar i Kristinehamn, betonade han.
Debatten avslutade i oenighet och beslutet gick samma väg. Efter votering vann majoriteten med röstsiffrorna 6-5 och samtliga oppositionspolitiker reserverade sig.
Ärendet ska inte tas upp i kommunfullmäktige för vidare behandling. Därmed står det klart att ambitionen är att sälja bojorten. Något pris nämndes inte under debatten och man diskuterade inte heller vad som sker om ingen är intresserad av att köpa bojorten.