När kattungen Elvis plötsligt försvann från sitt hem i Karlskoga trodde man det värsta.
Tills de två månader efter hans försvinnande fick ett samtal från Örebro – Elvis hade hittats. Men hur hamnade han där och hur har han överlevt?
Nu berättar ägaren Annika Stenquist om sorgen och lyckan när man tror att man har förlorat en familjemedlem.
I våras anlände kattungen Elvis hem till familjen Stenquist/Gustafsson och förgyllde deras närvaro. Men den sorgen som skulle drabba familjen bara några månader efter det, kunde ingen förbereda sig för.
Elvis var redan som kattunge nyfiken, social och älskad av alla. Men hans nyfikenhet skulle snart bli anledningen till att han spårlöst skulle försvinna kvällen under midsommarafton, något som NA var först med att rapportera om.
Ägaren Annika Stenquist berättar att Elvis brukar få gå ute, men när hon den sommarkvällen skulle ropa in honom för kvällen i vanlig ordning, fanns han inte att hitta.
– Vi blev ju helt förstörda och letade och letade. Vi satte sedan upp lappar och grannarna hjälpte också till att leta. Men Elvis fanns ingenstans.
Familjen la ut annonser på Facebook i hopp om att någon i området eller i Karlskoga hade sett Elvis, som då bara var åtta månader gammal.
– Även fast han var ute mycket så är han ju inte en utekatt på det sättet. Vi visste att han inte hade lärt sig att jaga och att han troligen var ensam i stora världen, berättar Annika med gråtmild röst.
Förhoppningar och krossade hjärtan
Dagarna gick och katten Elvis engagerade många, och familjen åkte och letade varje gång någon hade sagt sig ha sett en katt som skulle kunna vara deras efterlängtade Elvis.
– Jag tror vi var på 20 olika ställen och letade för att folk tipsade om katter. Vi åkte enda till Degerfors där det var någon som hade sett en katt de inte kände igen. Så vi åkte dit och ropade, men vi fick inte tag på den, berättar Annika.
Hoppet levde kvar och hon gjorde allt vad hon kunde för att försöka locka fram katten som skulle kunna vara Elvis. De åkte till Degerfors fem gånger, men förgäves. Katten gick inte att locka fram.
Till slut bestämde hon sig för att kontakta Hemlösa Tassar, som lät familjen låna en fälla för att fånga in katten — och de lyckades.
Men det var inte Elvis.
– Det visade sig vara en annan katt som också hade varit försvunnen. I tre månader tror jag. Men det kändes jätteskönt och roligt att kunna berätta att vi hade lyckats hitta och fånga in deras katt, berättar Annika.
Kort därefter fick hon uppgifter om att det låg en överkörd rödhårig katt, inte långt ifrån där Elvis försvann.
– Då kände jag nog att det stämde in mer på vår Elvis och vi blev ju helt förstörda, och dottern blev jätteledsen.
Ytterligare en familjemedlem
Familjen åkte dit för att se om det var deras älskade katt, men när de kom fram fanns den inte längre kvar.
Trots att de inte hittade den rödhåriga katten så levde de i tron om att det måste ha varit deras Elvis.
– Vi ville ju så gärna ha katt och då köpte vi Vilda, säger Annika.
Plötsligt rusar en brunfläckig smidig katt in genom köket där vi sitter och sladdar in under matbordet. Vilda och Elvis är ungefär lika gamla. Det skiljer bara några månader mellan dem.
– Vilda är en väldigt aktiv katt och vi kände att hon behövde sällskap medan vi var borta under dagarna, säger hon.
Familjen hann precis tinga ytterligare en kattunge när de plötsligt fick ett samtal från en veterinär i Örebro, som frågade om Annika saknade en katt.
– Min första tanke var att Vilda hade smitit ut och sprungit bort. Men när veterinären sa att hon hade en Elvis hos sig så bröt jag ihop, berättar Annika med gråten i halsen.
Det visade sig att Elvis hade hittat hem till en kvinna i Vivalla och hade känt sig som hemma hos henne. Då hade kvinnan förstått att det här är en katt som är van vid sällskap och en familj, och förde Elvis till veterinären i hopp om att han var chippad — och det var han.
– Jag åkte och hämtade dottern från skolan och sen åkte vi in till Örebro och hämtade hem honom, och han låg i mitt knä hela resan hem. Vi var överlyckliga och jag kunde nästan inte tro att det var sant. Det var en otrolig känsla att få ta med honom hem efter allt vi varit med om, berättar Annika.
Hemma igen
Efter nästan exakt två månader efter hans försvinnande var Elvis äntligen hemma igen, och den här gången fanns det ingen tvekan — det var deras Elvis de hade hittat.
Nu hade de plötsligt två katter som skulle samsas om samma hushåll.
– När han kom hem fick han sitta i en transportbur en stund så att de kunde känna av varandra lite. Till en början hade vi dem även på varsin våning av huset. Elvis fick vara på övervåningen och Vilda fick ha nedervåningen. Men bara någon vecka senare kunde de vistas tillsammans och nu är de i stort sätt bästa vänner.
Trots ett lyckligt slut kvarstår frågan, hur hamnade Elvis i Örebro?
Det kommer vi nog aldrig riktigt få veta och det kommer nog alltid att förbli Elvis egen hemlighet. Men Annika har sina misstankar på hur den där lilla nyfikna katten hamnade flera mil från sitt hem.
– Jag misstänker att han har hoppat in i budbil. Han är ju så otroligt nyfiken och social, så har säker hoppat in i bilen och sen är det inget som har sett det, och sedan åkte de till Örebro.
Elvis och Vilda får idag springa fritt ute stora delar av dagen, men på kvällen hämtas de in igen.
– Man är ju såklart orolig för att det ska hända igen, men nu är han ju mycket större och jag vet att han klarar sig bra, jag är mer orolig för den andra. Henne litar jag inte riktigt på, säger hon och pekar på Vilda som rusar genom köket och lekattackerar Elvis som vilar tryggt hemma hos sig igen.
Ny regler gällande registrerade katter
Är din katt chippmärkt?
Från och med 2023 ska din katt vara id-märkt och registrerad hos Jordbruksverket. Det gäller såväl innekatter som utekatter.
Kravet på registrering gäller även om din katt redan är registrerad i ett frivilligt register.
Att katter är märkta och registrerade gör det enklare att återförena en bortsprungen katt med sin ägare. Då ser man också vilka katter som saknar ett hem så att de kan få hjälp till eventuell vård och att hitta ett hem. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och de kan besluta om åtgärder om en katt inte är märkt eller registrerad.
Det underlättar återföreningen om den skulle försvinna.
Källa: Jordbruksverket