För Sverige i alla tider

I dag besöker kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia Karlstad som sista etapp i den eriksgata som ägt rum under jubileumsåret 2023. Nästa fredag, den 15 september, har hans majestät suttit femtio år på tronen, vilket kommer att firas storslaget i Stockholm.

Sverige har också varit ett arvkungadöme i 500 år. Så 2023 är i dubbel mening ett märkesår. Det var nämligen 1523 som Gustav Vasa valdes till svensk kung och det moderna Sverige sedan tog form. Och i Sverige skall vi vara glada och tacksamma för vår monarki som har tjänat oss väl. Övergången till parlamentarism, allmän rösträtt för män och kvinnor och demokrati har kunnat ske ordnat. Monarken har fortsatt utgöra en samlande kraft.

Stödet för ett införa republik är också mycket lågt, faktiskt det lägsta på 20 år. Enligt SOM-undersökningen från Göteborgs universitet vill bara 11 procent införa republik. Stödet för att bibehålla vårt nuvarande statsskick är 68 procent. Inte ens bland vänsterpartister är republikanerna i majoritet.

När det gäller kungens personliga förtroende har också balansmåttet (negativa och positiva sammantaget) ökat från +12 år 2011 till +18 förra året. I alla grupper, inklusive vänsterpartister, är det positivt. Inga ledande politiker eller partiledare når upp i sådana siffror, och lär heller aldrig göra det. Det visar också styrkan med monarkin.

Ett land kan mycket väl vara demokratiskt utan en vald statschef. Konstitutionella monarkier, som den svenska, har visat sig vara mer stabila och enade än andra. Det räcker med att titta på länder som Förenta Staterna eller Frankrike för att se hur polariserande det är med valda presidenter. Få torde se Joe Biden eller Emmanuel Macron som enande gestalter, som symboler och representanter för hela sina respektive länder.

Länder som istället har presidenter med mer symbolisk makt har det oftast inte mycket bättre. Även där blir det strid om posten, och handen på hjärtat, hur kul är det med att statschefen är någon avdankad politiker? Hur skulle det se ut med en president Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt? En monark står över det vardagliga politiska käbblet och kan respekteras av alla läger.

När väl kungen ryter till så lyssnar alla. Det var bara han som för några år sedan kunde reda ut härvan kring Svenska Akademien. Och bara häromdagen så räckte med att kungen uttryckte "stor förvåning" (på vardagsspråk: vad tusan håller ni på med?) över Nobelstiftelsens beslut att bjuda in ambassadörerna för Ryssland, Belarus och Iran till nobelprisutdelningen för att stiftelsen omedelbart skulle backa.

Kungen och kungahuset är inte heller bara en samlande symbol för svenskarna. Han – och i framtiden hon när Victoria blir drottning – är en stark symbol för Sverige utomlands på ett sätt en vald president aldrig skulle kunna bli.

En kung eller drottning förankrar Sverige i historien genom sin kontinuitet. De blir en del av och förkroppsligar den svenska identiteten. Den är heller inte exklusiv. Många är de invandrare, nya svenskar, som ser vikten av att vi har ett kungahus och hyllar det. Alla kan sympatisera med monarkin och göra den till sin.