Dikade våtmarker större klimatbov än biltrafiken – men lösningen går trögt

Frågan får aktivister att blockera vägar och storma scenen på Melodifestivalen.

Att återställa dikade våtmarker kan vara en quick fix för klimatet.

Men i Värmland går det sakta. Ytan som återställts till och med i fjol sparar in utsläpp för 78 värmlänningar per år.

– Man måste ha högre ambitioner, säger forskaren Åsa Kasimir.

Skogen står tät, men träden är ganska små. Diket svänger i en nästan rät vinkel och flyter ut i en bäck. Träden står som på socklar och blåbärsriset dignar av bär.

Den här dikade torvmarken en bit öster om Sunne, och en som ligger precis intill, kan vara lämplig att återställa, eller återväta som Skogsstyrelsen kallar det. För enkelhets skull används ordet återställa i den här texten.

Karlstads stift äger marken där myren ligger.

Ulf Eriksson på Skogsstyrelsen klafsar över diket i sina gummistövlar med en gps i handen.

– Här skulle vi kunna sätta en plugg, säger han och markerar en plats vid diket.

Han är arkeolog i grunden, men också utbildad i att återställa våtmarker.

Större än biltrafiken

Utsläppen av växthusgaser från utdikade våtmarker har blivit en het fråga, som fått aktivister att blockera högtrafikerade vägar och storma scenen under Melodifestivalen och Idol.

I Sverige är utsläppen från dikade torvmarker större än de från biltrafiken: runt elva miljoner ton per år, enligt Naturvårdsverket.

Att återställa våtmarker kan alltså minska utsläppen ordentligt.

Men det går sakta. Hittills har sju promille av Sveriges dikade våtmarker återställts, enligt Åsa Kasimir, docent i naturgeografi på Göteborgs universitet. Uppskattningsvis sparar det in utsläpp på högst 70 000 ton per år i hela landet. Bara i Värmland släppte biltrafiken ut drygt 300 000 ton år 2021, enligt SMHI:s emissionsdatabas.

Till och med 2022 har runt 124 hektar har återställts i Värmland. Om man räknar med att varje återställt hektar sparar in utsläpp på fem ton koldioxidekvivalenter om året och att varje värmlänning släpper ut åtta ton per år, så innebär det att utsläpp motsvarande 78 värmlänningar sparas in varje år hittills.

Utöver den redan återställda arealen har Skogsstyrelsen tecknat avtal för ungefär 215 hektar till i Värmland.

Men kanske kan det gå lite, lite fortare i framtiden.

Process på två år

Ulf Eriksson visar bilder från en våtmark som återställdes i vintras. En palissad av spontade bräder trycks ner i ett dike för att höja vattennivån och stoppa nedbrytningen av torven.

Hur lång tid tog den här processen?

– Två år, säger han och skrattar och fortsätter:

– Det är som så här, att det här går inte fort.

Han säger att våtmarker dikades ut i Sverige och Värmland från 1800-talet och långt in på 1900-talet, i hopp om att myrarna skulle bli mer produktiva. Men det blev inte så bra som man hoppats.

– Det är ett stort arbete som är nerlagt, men till nästan ingen nytta.

För några decennier sedan insåg man att utdikningen hade sina baksidor. Sedan visade den sig dessutom spä på klimatkrisen. Nu har pendeln svängt och de utdikade våtmarkerna har börjat återställas.

Forskare: öka takten

När en våtmark dikas ut och torven kommer i kontakt med luften börjar torven brytas ner. Då släpper den ut koldioxid i atmosfären och bidrar till klimatkrisen.

Åsa Kasimir på Göteborgs universitet tycker att det är pedagogiskt att jämföra de här utsläppen med dem från biltrafiken.

– Men det är inte så att vi kan ersätta minskningen från biltrafiken med att återställa våtmarker. Alla verksamheter måste minska utsläppen med minst 50 procent till 2030, säger hon.

Läget för klimatet är så allvarligt att det är den enda rimliga hållningen, anser hon.

– Klimatkrisen är här och vi måste få ner utsläppen. Då räcker det inte att ha återställt sju promille. Vad som behövs är att vattennivån i marken höjs så att marken nästan blir helt vattenmättad, och det kan göras enkelt genom att blockera diken. Sedan finns det en massa svårigheter med pengar, lagar och personal, men man får lösa det.

”... många fallgropar”

Skogsstyrelsen har ett långsiktigt mål om att återställa 100 000 hektar dikad torvmark i landet.

– Jag är inte övertygad om att det går att få fram så mycket. Det är otroligt många fallgropar längs vägen. Jag har varit ute på stiftets marker och tittat på 30 myrar och av dem var det tio jag kunde gå vidare med. De faller bort av olika anledningar, säger Ulf Eriksson.

Hittills har Ulf Eriksson jobbat nästan ensam med återställning av våtmarker på Skogsstyrelsen i Värmland, men nu är de tre som jobbar med det på motsvarande en heltid.

– Hastigheten på processerna tror jag inte kommer att öka, men förhoppningsvis får vi en större mängd.

Markägare som låter Skogsstyrelsen återställa våtmarker får en engångssumma från runt 5 000 och runt 15 000 kronor per hektar mot att låta våtmarken vara i 50 år. Myndigheten ser till att jobbet blir gjort utan att den enskilde behöver ligga ute med pengar.

Hur ser intresset ut bland markägarna?

– Bland de stora markägarna, bolagen, har vi ganska bra intresse. Jag är lite ledsen över att det inte riktigt har gått fram på privatsidan. Jag tror de tycker att det är för lite pengar, men de behöver å andra sidan inte göra något själva.

Känns det viktigt att göra det här eller har det för liten effekt på klimatet?

– Självklart har det liten effekt, men det kommer att bli bättre och bättre ju mer man jobbar med det. Det jag har gjort hittills är försumbart, men om vi blir några stycken och jobbar med det i åratal är det ändå en skvätt. Och det är ett enkelt sätt att minska koldioxidutsläppen.

Han uppskattar att Skogsstyrelsen i Värmland hittills lagt runt 700 000 kronor på arbetet med våtmarker.

Gynnar hotade arter

Även länsstyrelsen ger stöd för att återställa våtmarker. Då behöver det inte främst vara av klimatskäl, även om utsläppen också kan minska.

– Våtmarkerna har betydelse för mångfalden i naturen, säger biologen Torbjörn Nilsson, som kandiderar till språkrör för Miljöpartiet, men understryker att han uttalar sig om våtmarker i rollen som tjänsteperson.

Han har räknat ut att våtmarker är en viktig miljö för 176 hotade arter i Värmland. Våtmarkerna fungerar också som en svamp och bromsar vattnet när det rör sig genom marken. Det gör att de kan lindra effekten av kraftiga regn, som blir allt vanligare när människans utsläpp värmer upp jorden. Våtmarkerna kan även mildra torka. De fångar också upp näringsämnen och minskar risken för övergödning.

Länsstyrelsen ger bidrag till bland andra kommuner för våtmarksåtgärder (se faktaruta i slutet av artikeln) och la runt sju miljoner kronor på våtmarker i fjol. Men precis som för Skogsstyrelsen tar processerna ofta tid, eftersom många kan vara berörda.

Om det går att höja takten är svårt att säga. Torbjörn Nilsson och en kollega försöker väcka intresse hos kommunerna, vilket han hoppas leder till fler åtgärder om några år.

– Men jag vågar inte gissa några arealer.

Han fortsätter:

– Just nu är det viktigaste att vi når ut med information och får fler intresserade.

Snabb effekt

Åsa Kasimir på Göteborgs universitet säger att det saknas mål för hur stor andel av de dikade våtmarkerna som ska vara återställda och när. En utredning för några år sedan pekade på att återväta tio procent av den skogsmark som har dikad torv plus tio procent av den jordbruksmark som varit våtmark till 2045.

– Men det är alldeles för lågt, man måste ha högre ambitioner.

Näringsrik, dikad torvmark som används till jordbruk ger högst utsläpp, men här behövs tydliga riktade insatser, enligt Åsa Kasimir.

– Danmark har ett mål om att halvera den arealen till 2030, men i Sverige finns inget sådant.

Fast vore det effektivaste för att minska utsläppen?

– Ja, jordbruksmarken och igenläggning av torvtäkter är det som är effektivast. Det är förstås bra att man börjat återställa skogsmark, men mycket återstår.

Hur stor andel av de dikade våtmarkerna som går att återställa är oklart, eftersom det kan påverka vägar och byggnader.

Fördelen med åtgärden är att utsläppen stannar av ganska snabbt.

– Om det blir mycket vått kan mer metan släppas ut, men med rätt åtgärder kan det undvikas eller bli en övergående effekt de första åren. Det viktiga är att utsläppen av koldioxid och lustgas stoppas när det blir blött.

”Inte omöjligt projekt”

Tillbaka på kontoret i Karlstad lägger Ulf Eriksson in gps-markeringarna från besöket på de två utdikade våtmarkerna i ett kartsystem. Små fyrkanter, där han tänker sig att pluggar ska bromsa vattnet, uppenbarar sig mot kartans gråskala.

Kan de här två dikade våtmarkerna återställas?

– Det skulle jag kunna tro. Det är ändå tre–tre och ett halvt hektar som är av medelbördighet, så det är inte ett omöjligt projekt.

Hur lång tid kan det ta innan det är klart?

– Med tur skulle man kunna komma ner till ett halvårs process. Här finns bara en markägare, det finns inga forn- eller kulturlämningar, det finns inga vägar som riskerar att påverkas negativt och ingen bebyggelse.

Om det blir så kan Värmlands utsläpp av koldioxid minska, i alla fall litegrann.

Fotnot: NWT har sökt miljöminister Romina Pourmokhtari (L) med frågor om vad regeringen avser att göra för att öka takten i arbetet med att återställa våtmarker. Hennes pressekreterare avböjde intervju.