Deltagare låg mer eller mindre utslagna utefter banan och hon kände sig själv svimfärdig, men till slut nådde Sofia Holmgård målet efter nära 20 timmar, tio mil och 6000 höjdmeter.
– Det var jättehäftigt, även om det kanske låter galet. Jag gör det gärna igen, säger hon.
Den 52-åriga Kilsorienteraren ägnar sig numera mycket åt ultralånga lopp på både skidor och till fots. Senaste kraftprovet var CCC-UTMB vid Alpernas högsta berg, Mont Blanc, 4810 meter över havet. Lopp av olika distanser avgjordes under UTMB-veckan (Ultra-Trail du Mont-Blanc), som är världens största ultralöpningsevenemang.
Det är svårt att få en plats. Sofia Holmgård hade kvalat in genom att bli trea totalt i damklassen, i enda svenska kvalloppet, tio mil långa Kullamannen i Skåne, i höstas.
– Det var jag jätteglad för, säger hon.
Det finns också en mer chansartad väg, att samla poäng i kvallopp och delta i utlottning om startplatser.
I Kullamannen tog det cirka tolv timmar, sju mindre än samma distans nu. Loppet startade i Courmayeur i Italien, gick via Champec-Lac i Schweiz och avslutades i Chamonix i Frankrike.
– Jag var förberedd på att det skulle bli väldigt tufft, men trodde jag skulle klara höjd bättre. Mitt absoluta mål var att ta mig runt och själva upplevelsen, och att kanske komma topp tre i damer 50, men jag blev fyra och tredje svenska totalt. Jag försökte spurta på slutet.
Bara att genomföra var en smärre bragd. Över 500 av 2300 startande bröt.
Sofia Holmgård berättar att första brutala stigningen på 1400 höjdmeter under inledande 9,2 kilometer, upp till 2500 meter, gick bra. Men nästa lika tuffa klättring tog ut sin rätt.
– Det var som någon tryckte mig bakåt, det började snurra. Jag kände att det vore trist om jag måste bryta, med alla förberedelser. Jag fick sätta mig ner två gånger, låta det snurra färdigt och stoppa i mig energi. Det satt folk lite varstans. Jag kan inte påverka om jag plötsligt rasar ihop, mer än att försöka förhindra att det händer.
Därefter fokuserade hon på ta sig till station för station.
– Jag kände att man åker inte till Chamonix och bryter.
Säkerheten är rigorös. Arrangörerna besiktar att ryggsäckarna, som deltagarna måste bära själva, innehåller allt som behövs för att klara äventyret, som rätt kläder, energi och pannlampor.
Alla fick också ”stör-det-ej-lappar” för att visa att man inte är avsvimmad utan bara lagt sig för att vila eller sova.
– Det var faktiskt jättebra. Alla har ansvar att titta till dem som inte mår bra. Men det var många som glömt sin lapp.
Mot slutet gick loppet i mörker, delvis i steniga partier.
– Då vågade jag inte annat än att jag satte mig på en bänk i ett funktionärstält en stund, för jag ville inte... Ja, om jag skulle svimma.
Varför utsätter man sig för sånt?
– Det kan man ju undra. Men det var ett helt fantastiskt lopp ändå.
Maken Lars var med som support och mötte upp på de tre stationer där det var tillåtet.
– Första var efter 54 kilometer, och där var det jätteviktigt. Han hade med påfyllning av energi, och pepp. Lasse sa att jättemånga har brutit och du ligger trea i damer 50.
En extra mental prövning kom i slutet. Sofia Holmgård trodde att sista kontrollen var nära, men det visade sig att banan dragits om och förlängts för att få ihop lika många höjdmeter.
– Men då började man ändå närma sig. Nu måste jag klara det om jag inte bara faller ihop. Det låg ganska många som jag var framme och petade på. Jag är jättenöjd att jag klarade mig i mål. Först tänkte jag aldrig mer, men det var ju så fint och kunde vara roligt att göra det lite bättre.
19.58.13 blev sluttiden, vilket gav plats 630 plats av 1650 som fullföljde, 115 av 316 kvinnor och fyra i klassen 50–54.
Kanske blir det ett nytt försök nästa år. Sofia Holmgård ska i alla fall försöka kvala via Kullamannen igen i oktober.
Lite specialträning är aktuell till nästa år om hon lyckas.
– Nedför kan jag förbättra mig. Jag tänkte att jag som orienterare skulle vara ganska bra på det, men jag får ont i låren också när det är så mycket nedför. Bryngfjordsbacken är jättebra att träna i, men lite kort i bland.
Än är dock inte den här säsongen över.
– Måste få upp snabbhet så jag springer Lidingöloppet först.
Inte många andra skulle kalla tre mil i terräng för snabbhetsträning. Det loppet avgörs den 23 september.
Även terräng-SM i slutet av oktober och några orienteringstävlingar väntar innan det är dags för att i Kullamannen försöka knipa en plats i CCC-UTMB 2024.
– Det hade varit häftigt, men det blir jättesvårt. I och med att det är kvallopp har det blivit populärt, säger Sofia Holmgård.
Värmländska högt upp i världens längsta skidlopp: ”Jättenöjd”