Hoppa till huvudinnehållet

Jag älskar min första egna hund som en nyfödd bebis

Publicerad:
37 053 hundar bor i Värmland. Av dessa tillhör Sam den vanligaste hundrasen, labrador retriever. Så här års gillar han att dra till fjälls, uppleva sprakande höstfärger och dricka klart bäckvatten.
37 053 hundar bor i Värmland. Av dessa tillhör Sam den vanligaste hundrasen, labrador retriever. Så här års gillar han att dra till fjälls, uppleva sprakande höstfärger och dricka klart bäckvatten. Foto: Åsa Eneljung

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Klockspelet i Karlstads domkyrka ljuder ut över staden, Klarälven dansar och virvlar lite extra borta vid Borgmästarbron, där Sven-Ingvars Torparrock dunkar förbi ur en låg raggarbil: …HÅ HÅ JA JA HÅ HÅ JA JA, HÖR VA DET BLÅSER I TRÄA IDA’… Musiken väcker hunden i det närliggande funkishuset som välvilligt kallas Villa E18 av ägaren, det vill säga undertecknad.

Jycken i huset gäspar stort och somnar om.

Efter det saftiga märgben han avnjutit på mattes födelsedag har han varken lust eller ork att delta i vidare festligheter. Därmed missar han spänningen kring paketöppningen.

– Åh, ett svart labradorhuvud i trä? Som håller en sladd i munnen...? Med en glödlampa i ena änden? Oj. Alltså, jag menar tack!

– Vi valde presenten tillsammans, säger min ena dotter stolt.

Hennes storasyster tillägger blixtsnabbt:

– Du kan byta den om du vill, mamma.

Men det kommer naturligtvis inte på fråga.

– Jag gillar den skarpt!

Säger jag bestämt. Den säregna vägglampan, hundhuvudet, får pryda läshörnan på altanen. Att 37 kilo labrador ligger och snarkar ljudligt på dagbädden skadar inte helhetsintrycket. Tvärtom. Ett Ernst Kirchsteiger-citat slår mig: ”När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där”. I mitt hem får jycken Sam fullända varje rum han somnar i. Numera utan katt. Med sorg i hjärtat kan jag bara konstatera att vår 15-åriga bondkatt fick avlivas förra året. Elvis has left the building.

Sam uppkallades efter Sammy Davis Jr. för att han var bundis med Elvis Presley. Det var min dotter Ellas idé. Vår katt Elvis och valpen Sam skulle också bli bästisar. Enkel logik. Inte oväntat surnade Elvis till rejält när Sam flyttade in. Han betedde sig som ett avundsjukt syskon. Ville jämt vara i centrum.

På våra hundpromenader gick Elvis före, med nos och svans i vädret. Han jamade irriterat om vi passerade hans revir i kvarteret. Och om natten snodde Elvis bästa platsen i sängen.

Men varje gång den lilla kaxiga katten hamnade i bråk blev de båda bundsförvanter. Ett kort hundskall kunde räcka för att skrämma bort inkräktare från trädgården. Elvis såg nog inte Sam som den skarpaste kniven i lådan, men han insåg värdet i att plocka fram honom när katter utifrån muckade gräl.

Stora, snälla Sam vågade aldrig säga ifrån mot Elvis. Men jag tror ändå att han saknade katten när de nio liven tagit slut.

Äkta vänskap som bygger på respekt fann Sam för sex år sedan, i Fabian. Av Karlstads 294 labradorer bor Fabian bara tre hus bort, på samma gata. Rena vinstlotten. Fabian är en brun, gosig nallebjörn som vill hälsa på alla. Sam och Fabian träffas nästan varje dag och blir båda lika överlyckliga när de ses. De njuter av sina hundliv med promenader, lek, bad och godisregn.

Och herrarna kan ta varandras märgben utan problem!

Snällheten hos en labrador borde tjäna som förebild för alla elaka människor här i världen. När Fabian ställer sig på bakbenen och plockar ner äpplen till Sam under trädet är det så rörande att jag får tårar i ögonen. Sam opererades som unghund i vänster framben. Han blir aldrig helt fri från ledproblem och allergier. Men tack vare proffsig veterinärvård, specialfoder, och idogt arbete hemma har han förhoppningsvis några fina år kvar.

Varje dag vännerna Fabian och Sam promenerar med viftande svansar över Borgmästarbron är en härlig dag. Oavsett väderlek.

Artikeltaggar

Djur och naturElvis PresleyHusdjurKarlstadKlarälvenSven-IngvarsVärmlands län