Inifrån skandalboendet: Nu vräks Ann-Mari och Tommy – ”Snacka om misär”

Ann-Mari, 62, duschar i en tom, vandaliserad lägenhet mittemot sin egen.

Tommy, 37, stirrar förtvivlat på vattenfläcken i taket.

De vräks nu från Centrumhuset i Deje.

Ett ökänt lägenhetshus där förråd är uppbrutna, utomstående gör intrång på nätterna och flera bostäder har förvandlats till soptippar.

– Snacka om att leva i misär, säger Ann-Mari.

Tisdagen den 25 juli.

Telefonen plingar till. Ett meddelande från hyresvärden Jörgen Tanan lyser upp skärmen. Tommy Nordin, 37, låser upp telefonen och läser:

”Månadsskiftet aug/sept kommer elen att stängas av om det går efter plan”.

Onsdagen den 30 augusti.

På parkeringen står ett fullastat släp som vält. Det har stått här under en lång tid.

Portlåset är trasigt och skärvor från den trasiga glasrutan i dörren knastrar under skorna när man går in. Den tillfälliga lösningen – ett vitt skynke och tejp – börjar lossna och ligger snart på marken.

– Varenda jävla jeppe kommer in. Det är bara att köra in handen här, säger Tommy Nordin.

Det är Centrumhuset i Deje.

Tommy Nordin har bott här i ett halvår. Efter att han gjort slut med tjejen och blivit utkastad stod han utan hem, behövde något akut och fick tag på en lägenhet i huset.

Men det var inte bara att flytta in.

– Jag fick sopa som fan. Vi hittade kanyler och grejer på backen här. När jag fick hyreskontraktet hoppade jag in genom ett fönster som var lite halvöppet och behövde byta lås för att få lägenheten.

Redan vid dörren in till hans bostad möts man av en stank. När han visar upp sitt hem går han mot köket och stannar i hallen. Han ställer sig och pekar upp i taket och där visar sig en förklaring till stanken: En vattenläcka.

Han går vidare in i köket.

– Det här är min spis, säger han och lyfter upp en kokplatta.

– Jag har köpt den på Biltema. Det fanns ingen spis eller ugn när jag flyttade in.

Duschar i en annan lägenhet

På andra våningen i Centrumhuset bor Ann-Mari Vilhelmsson, 62, i en tvåa tillsammans med sin son.

Hennes hund Cookie – en american bully exotic – kommer fram och hälsar glatt vid dörren.

– Hon är gullig... när hon sover, säger Ann-Mari Vilhelmsson.

Hon går raskt vidare in i lägenheten och visar sitt badrum. Nästan hela utrymmet täcks av en duschkabin, som inte går att använda. Det finns varken vatten eller en duschslang.

– Jag skulle få delar i december redan. Men jag kan visa var jag duschar.

Hon går vidare från badrummet, genom hallen igen, och ut i trapphuset. Hon plockar upp en nyckelknippa ur sina byxor och låser upp lägenheten mittemot.

Gamla julgranskulor rullar runt på golvet och glasskärvorna från spegeln i ena hörnet sprider ut sig över parketten. I det andra hörnet rasar en julgran i plast ihop.

Nyckeln fick hon tag i när den tidigare hyresgästen – en ung tjej – flydde lägenheten och lämnade den helt vandaliserad. Hon flyttade ut från ingenstans över en natt – nyårsnatten.

– Det är här inne jag duschar, säger Ann-Mari Vilhelmsson och pekar mot badrummet.

Köpa huset för 6,75 miljoner kronor

Varken Ann-Mari Vilhelmsson eller Tommy Nordin fick ett hyreskontrakt på papper när de flyttade in. De har heller inte fått en skriftlig uppsägelse på papper nu när de ska flytta ut.

Kommunstyrelsen i Forshaga har beslutat att köpa tomten där Centrumhuset står för 6,75 miljoner kronor. Innan köpet kan göras måste huset rivas av fastighetsägaren. När NWT pratade med kommunchefen innan sommaren var målet att fastigheten skulle vara riven och marken återställd vid årsskiftet.

Beskedet att de måste flytta ut fick både Ann-Mari Vilhelmsson och Tommy Nordin via appen Messenger i somras.

Nu råder det panik i huset. Det bor cirka tio personer här och rykten om vad som ska hända i övermorgon, alltså den 1 september, sprids.

Till Tommy Nordin har hyresvärden skrivit att elen ska stängas av i månadsskiftet, andra är rädda för att vattnet också ska stängas av.

De känner sig svikna och vill visa hur för jäkligt det ser ut i Centrumhuset. Hur dåligt skött det är.

Samtidigt som de inte vill lämna nu. De vill bo kvar.

– Det här har pågått i många år. Men han har aldrig tagit tag i det, säger Ann-Mari Vilhelmsson.

Hon står tillsammans med Tommy Nordin i ett rum som en gång har varit någons hem. Nu är det i stället en soptipp. Fullt av skräp och gamla barnkläder, för att nämna några exempel. Hit kommer vem som helst in. Inga dörrar är låsta.

– Jag bor ju precis här ovanför så jag hör allting. Snacka om att leva i misär när det blir så här, säger Ann-Mari Vilhelmsson.

Enligt dem springer det mycket folk här, i de andra tomma lägenheterna eller i källaren, där dörrarna till flera förråd är uppbrutna, under nätterna.

– Folk letar efter något värdefullt, knarkar eller vad fan som helst, säger Tommy Nordin.

De visar upp flera av de tomma lägenheterna och alla ser mer eller mindre likadana ut. I en går det inte ens att komma in från ytterdörren. En madrass blockar vägen in tillsammans med annat skräp.

I källaren är det många lampor som inte fungerar. Med mobilernas ficklampor letar sig Ann-Mari Vilhelmsson och Tommy Nordin fram och visar husets tvättstuga.

En tvättmaskin. En torktumlare.

Ingen av dem fungerar.

– De är strömförande. Jag har bott här ett år och de har inte fungerat sedan jag flyttade in, säger Ann-Mari Vilhelmsson.

Dörren till tvättstugan står bredvid ingången och sitter inte fast i gängorna.

Bott här i nästan ett år

För en månad sedan fick Ann-Mari Vilhelmsson ett glädjebesked. Hon var cancerfri.

Efter att ha drabbats av ett ryggskott i december och gått ner i vikt gjorde läkaren en extra undersökning och hittade lungcancern. Hon opererades den 5 juni och friskförklarades några veckor efteråt.

– Men sen så fick jag det här. Någon frågade mig om jag har hunnit glädjas. Nej, det hinner man ju inte när man plötsligt måste rota i det här. Jag söker för fullt.

Hon har bott i Centrumhuset i nästan ett år. Hon flyttade hit efter att hennes tidigare etta i Forshaga blivit invaderad av möss.

– Jag är livrädd för möss och packade ihop och då fick jag chans att komma hit och tänkte att jag får ta det här så länge. Så blev det så här.

– Jag har skulder och är långtidsarbetslös. Då får man inga förstahandskontrakt. Det är därför man bor så här.

Vill inte flytta

Både Ann-Mari Vilhelmsson och Tommy Nordin har blivit erbjudna lägenheter i antingen Mölnbacka eller Edsvalla av Jörgen Tanan, hyresvärden. Men det vill de inte ha.

– I Edsvalla handlar det om gamla flyktingboendet där balkongerna håller på att rasa, säger han.

– De lägenheterna är också i fruktansvärt dåligt skick. Jag måste tänka mig för hälsomässigt. Jag kan inte bo hur som helst, säger hon.

Ann-Mari Vilhelmsson kommer ta fajten och tänker inte flytta på sig.

– Jag kan inte acceptera att bli behandlad så här. Jag har varit ensam med sex barn. Jag vet hur man klarar sig. Vi har inte gjort något fel, men det är vi som blivit straffade

– Jag vägrar. Jag rör mig inte ur fläcken.

Även om strömmen eller vattnet skulle stängas av.

– Vi har ju egna elavtal allihopa. Det är vattnet som det i första hand är det vi ska tänka på. Då är det bara att hamstra. Man får lösa det längs vägens gång och så får man koppla in kommunen.

Ann-Mari Vilhelmsson visar upp sin telefon. Där finns hennes konversation med hyresvärden.

”Det är så det fungerar. Sen ni som bor utan kontrakt hade ju endast blivit erbjudna att bo augusti ut”, skriver han.

– Det är aldrig kul att bli hemlös, säger Ann-Mari Vilhelmsson.

Bryr sig inte om ökända gymmet

Som NWT rapporterat i flera artiklar tidigare finns även ett känt högerextremt gym, Gym XIV, i Centrumhuset. Tidskriften Expo har varnat för att det reser personer dit från hela Sverige för bygga upp sin våldskapacitet.

Tommy Nordin bor mittemot en av dem som tränar på gymmet och tycker inte att deras närvaro är något problem.

– De är typ tre som gymmar där. Vill de umgås har de Hammerskins (en annan högerextrem organisation, reds anm) lite längre ner.

Tommy Nordin känner sig främst sviken av kommunen. Han väntar på att få ett bostadssocialt kontrakt. Det är därför han har bott kvar i Centrumhuset, trots problemen.

– Jag är under utredning, men det kan ta månader.

Han är fyrabarnspappa, men barnen bor främst hos sin mamma. Med tanke på barnen och att han inväntar besked från kommunen vill han inte lämna Deje.

Men någon lägenhet i Deje verkar han inte få. En av faktorerna som ställer till det är att han har skulder.

– Jag har panikångest, ångest och diagnoser, ADHD och autism. Jag behöver hjälp för jag orkar inte leta. Jag har kört slut på mig själv senaste veckorna för att leta. Jag har fått nej och nej. Det tar på ens psyke vartenda nej.

Vad gör du på fredag då?

– Jag vet inte. Jag har inga vänner eller släktingar som har något ledigt. Jag har ingen att vända mig till.

Han tystnar innan han fortsätter:

– Min största fundering, det blir ju till att lägga mig i receptionen hos socialtjänsten och sätta mig där tills de ger mig någonting. Då har jag i alla fall tak över huvudet.

Fredagen 1 september.

– Jag har fortsatt el, säger Tommy Nordin över telefon på morgonen.

– Som jag förstått det från en granne skulle det vara så fram till den elfte.

Men på måndag måste han flytta.

– Jag pratade med hyresgästen och jag får flytta till Edsvalla. Kommunen la ner sin utredning för att jag blivit erbjuden lägenhet så jag har ingen annat val. Det känns hemskt, jag förlorar kontakten med barnen. Jag är osäker på skicket, men det känns bättre än Mölnbacka.

– Men han erbjuder mig i alla fall tak över huvudet, det är mer än vad kommunen gör.

Ann-Mari Vilhelmsson har däremot inga planer på att flytta ut.

– Jag har ingenstans att ta vägen. Jag kommer bo kvar. Tror han att han är kung i Sverige eller? Han har inte ringt mig, jag har inte hört ett ljud.

NWT har sökt hyresvärden Jörgen Tanan och fått sms-kontakt med honom, där han skriver att ”byggnaden ska ju plockas ner. Så självklart har inga stora underhåll skett sista åren”.

Läs mer: