Danmarks regering vill förbjuda otillbörlig handling mot religiösa skrifter. Även om förändringen presenteras som ett ”avgränsat och precist ingrepp i lagen” är konsekvenserna fortfarande höljda i dunkel.
Kritiker menar att förslaget innebär den största inskränkningen av dansk yttrandefrihet sedan andra världskriget. Men enligt justitieminister Peter Hummelgaard (S) innebär de föreslagna förändringarna inte alls att skyddet för yttrandefriheten ruckas på.
Det är svårt att hålla med Hummelgaard när regeringen inte bara vill införa ett generellt förbud mot hån av religion, utan också förbud mot hån av andra länder och kulturer. Förvisso bara vid ännu relativt odefinierade ”särskilda situationer”.
Vi skriver inte lagar och begränsningar för dagens politiker, utan för morgondagens. Det går givetvis inte att utesluta att nuvarande regering klarar av att definiera dessa särskilda situationer på ett någorlunda klokt sätt. Det finns dock lite som talar för det. Och vad händer med en mer repressiv eller feg regering? Vilka yttringar förbjuds då?
Hummelgaard fick av Jyllands-Posten frågan om det kommer bli olagligt att som protest mot islamistiska regimers behandling av sexuella minoriteter linda in koranen i en regnbågsflagga. Han svarade att det får bli en framtida fråga för domstolarna. Den sortens undflyende svar kring sina egna lagförslag är inte värdig en lagstiftare. I synnerhet inte när det rör så allvarliga saker som inskränkningar av yttrandefriheten.
Varför gör då danska regeringen så här? Först och främst går det inte att bortse från att man under statsminister Mette Frederiksens (S) fögderi forcerat igenom en del förhastade beslut. Mest omfattande exempel på detta är minkskandalen då regeringen under pandemin beordrade lagvidrig avlivning av landets alla minkar. Efter omfattande lidande för både minkar och minkfarmare samt stor miljöpåverkan utlyste Frederiksen nyval för att undgå riksrätt. Det blir fel när de styrande har nerverna utanpå kroppen.
Det är också tydligt för vem danska regeringen gör det. Utrikesminister Lars Løkke Rasmussen (M) sände i söndags ut ett pressmeddelande om att dansk regering griper in när det gäller koranbränningar. Alltså dagen innan den muslimska organisationen OIC möte om eventuella konsekvenser mot Danmark och Sverige för koranbränningarna.
Detta feltänkande bör begrundas. Viljan att visa att man inte står bakom koranbränningar får lätt motsatt effekt. Förra gången Danmark på grund av Muhammedkarikatyrerna stod i stormens öga kunde dess regering bara beklaga och förklara att den var maktlös, ty Danmark har en yttrandefrihet regeringen enligt lag inte får pilla på. Oavsett vad den tyckte i sak.
Nu är Danmarks regering på väg att sätta sig och i en otroligt besvärande sits där att avstå från att agera mot vad andra finner misshagligt obönhörligen kommer uppfattas som att regeringen står bakom vad som anses provocerande. Oavsett om det är regnbågsflaggor eller koranbränningar. Här finns lärdomar för svenska politiker att dra.