För när vi fastnar för det uppseendeväckande glömmer – på gränsen till tystar – vi de som försöker uppnå förändring på ett fredligt och lagligt sätt, skriver Per-Ola Olsson.
Greta Thunberg åtalas för ohörsamhet mot ordningsmakt efter att ha stått i vägen för tankbilar och vägrat lyda polisen. Hon är även delaktig i Auroramålets missbruk av domstolsväsendet genom att stämma staten i förmodat enda syfte att väcka uppmärksamhet. Nyligen stormade några våtmarksaktivister en friidrottstävling. Andra aktivister stör Melodifestivalen och Let's dance eller limmar fast sig vid konstverk, flygplan och bilvägar. Såväl de som eldar koraner som de som högljutt motsätter sig detta eldande åtnjuter rubrik efter rubrik. Både i och utanför Sverige.
Det är förvisso inte konstigt. I en tid där sociala medier, snabb kommunikation och nyhetsuppdatering i realtid har blivit en del av vår vardag är det naturligt att de som skriker högst märks mest. De är ju svåra att ignorera. De som begår olagligheter eller skapar kaos blir ofta väl belönade i form av oproportionerligt mycket uppmärksamhet. Det händer till och med att deras agenda sätter den offentliga debatten. Något våtmarksaktivisterna är ett bra exempel på.
Det här är orättvist, och det är viktigt att vi som samhälle inte enbart fokuserar på det våldsamma, spektakulära och destruktiva. För när vi fastnar för det uppseendeväckande glömmer – på gränsen till tystar – vi de som försöker uppnå förändring på ett fredligt och lagligt sätt. För vad är vitsen med att läsa in sig och skriva insändare när det räcker med att skrika för att få människors öra?
Att skriva insändare, engagera sig politiskt och via de vanliga, fredliga, kanalerna göra sin röst hörd är en av hörnpelarna i vårt demokratiska samhälle. Det är genom dessa medel som vi ska uttrycka våra åsikter, utmana makten och driva på för förändring. Tyvärr hamnar dessa röster och idéer alltför ofta i skuggan av de mer högljudda och sensationella.
Detta är synd. För deras kamp för förändring är inte sällan trägen, komplex och bygger på ett starkt engagemang för de värden som vår demokrati bygger på. Ofta långt mycket starkare än lågan hos de som suktar efter tillfällig uppmärksamhet.
Genom att bortse från de mer lågmäldas arbete och istället lyfta fram de som skapar kaos och begår olagligheter riskerar vi dessutom att förvränga bilden av vad det innebär att vara en aktiv medborgare, och underminera den fredliga kampen för förändring. Denna typ av skrikhierarki är inte värdig en städad demokrati.
Vi som samhälle bör därför reflektera över vilka röster och handlingar vi belönar genom att ge vår uppmärksamhet. Vi måste erkänna och stötta de som med debatt och dialog arbetar för förändring inom ramen för lagen och de demokratiska principerna. De som saknar enkla svar och oneliners, och istället erbjuder nyanserade resonemang och avvägningar. Det är genom att belöna deras ansträngningar och kunskap vi bygger ett samhälle som värderar och bygger på demokrati, fredlig aktivism och rättvisa. För opinionsbildning mår bättre av att vara långsam och tråkig.
Per-Ola Olsson
Svenska Nyhetsbyrån