Poeten Jörgen Linds första möte med Gustaf Fröding kom via Svensktoppen och Sven-Ingvars.
Nu möter han nationalskalden på nytt, som mottagare av Frödingsällskapets lyrikpris för 2023.
– Det känns ju fantastiskt! Det är svårt att ta in nästan, säger han.
NWT möter pristagaren vid Herman Reijers Frödingstaty i centrala Karlstad, inför prisutdelningen under helgens Frödingdagar.
Hur är det att vara i Frödingland?
– Det känns väldigt spännande. Jag kommer ihåg när jag var liten och lyssnade på Sven-Ingvars, som gjorde något slags dansbandsversion av Dans bort i vägen. Den satt jag och lyssnade på i vardagsrummet. Jag var fem år kanske och det satte igång mycket. Det här var i skogarna utanför Umeå, så det var väldigt långt bort och allting tedde sig väldigt exotiskt, även Fröding och det här med dansbanan och dunklet och de kulörta lyktorna man kunde föreställa sig. Hela det här med Frödingpriset drog igång såna barndomsreminiscenser!
Känner du något släktskap med Fröding i ditt skrivande?
– Det är svårt att svara på, men någon musikalitet tror jag. Han är ju väldigt sångbar och jag kommer ju från musiken, som är det jag mest hållit på med. Det kanske finns något där? Sen började han ju redan innan modernisterna kom att skriva de här hårt hållna, formmedvetna texterna som Gråbergssång, som betydde jättemycket för mig när jag var 18 och som jag tyckte var fantastiska. Han befinner sig i ett fält mellan romantiken och naturalismen och han är en föregångare till modernismen.
Hur är det att få pris i hans namn?
– Det känns ju fantastiskt! Det är svårt att ta in nästan. Det känns som att man får kontakt med den man var när man var 16-17 och började skriva och inte hade en tanke på att man ens skulle få ge ut böcker. Det var ju bara en stor, stor dröm. Det blir som att stanna upp tiden lite grann. Man blir lite ödmjuk inför det. Sen har det varit väldigt roligt att närma mig Fröding, som kanske inte varit den poet jag läst mest, men att läsa honom de senaste månaderna och få en inblick i hans liv har varit jättespännande.
Vilken poet är det som du har läst mest då?
– Oj, svårt, det går så mycket i perioder vad jag läser. Det började väl med Tranströmer och Ekelöf, Göran Sonnevi, svenska poeter men också Rimbaud.
FAKTA
Motiveringen
Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris går 2023 till poeten Jörgen Lind, Göteborg. Han tilldelas priset för en betydelsefull och mångårig poetisk gärning där han genom sitt musikaliska och smärtsamt konkreta språk tydliggör hur människan drabbas av sorg och vrede inför förgänglighet och förluster.
Gustaf Fröding dog 1911 och hyllades då som nationalskald. Hur ser du på poesins roll idag?
– Jag är en sån pessimist, säger han och ler lite.
– Poesin har ju alltid befunnit sig ute i periferin, men kanske inte under Frödings tid, men kanske ännu mer nu. På många sätt börjar den närma sig något slags undantagstillstånd och den är också sekterisk och börjar bli någon akademisk angelägenhet på universiteten. Den blir mer och mer exklusiv, säger han och berättar om den befriande känslan i att skriva det han gett sig i kast med på senare tid.
– Jag håller på och skriver på saker som inte är poesi utan börjar närma sig essäer. Jag skriver om musik. Jag vet inte ens om det blir en bok, men jag hoppas det. Mahler skriver jag om. Han är faktiskt född 1860 precis som Fröding och dog också 1911. Det är märkligt!