Filip Finado möter rädslorna: ”Lätt att vi inte vågar ta risker”

Nu är Filip Finado aktuell med ny musik efter några års tystnad.

På singeln ”Never Leave the Lights” uppmanas lyssnaren att stoiskt möta rädslorna i stället för att skapa problem och orosmoln.

Lämna inte lampan tänd, låt inte mörkret skrämma. När Karlstadsartisten Filip Magnusson – som när han gör musik byter ut efternamnet mot Finado – nu åter släpper ny musik gör han det med singeln ”Never Leave the Lights” – en låt om att våga släppa oro och bejaka risktagande.

– Det är den första singeln från mitt kommande debutalbum, börjar han lite trevande.

När NWT når honom låser han just upp dörren till vintage-butiken Napoli Centrale på Söder i Stockholm. Han driver affären med en kompis och pratar entusiastiskt om Italienskt mode från 60- fram till 90-talet.

– Italien har modemässigt fler år på nacken än Europa i övrigt, de är mer vågade i svängarna – både vad gäller färger och passform. Textilen i sig är ofta av god kvalité.

Med en rapp mening bedyrar han att musiken trumfar hans intresse för kläder. Så vi skiftar ämne och tar åter upp tråden om den nya singeln.

– Låten handlar om att det är lätt att vi inte vågar ta risker och att vi förstorar problem. Problem som man målar upp, som kanske aldrig blir till problem i slutändan. Vi måste våga möta det som kommer i vår väg.

Han beskriver modet att våga som ett ständigt utvecklingsområde för honom.

– Det handlar om att stå redo i stället för att oroa sig.

”Ibland måste musik bara komma ut”

Filip Finados musik är tintad av country med en stomme i traditionell indiepop.

– Under uppväxt och tonår har jag färgats mest av 60-talets musik. Via Beach Boys till Lee Hazlewood och mer mörka toner. Det fanns ett berättande där som jag fastnade för.

Att göra musik ser han inte som ett aktivt val.

– Ibland måste musik bara komma ut. Men visst, sedan kommer det ett val om man ska ge ut det eller inte. Men det är så mycket roligare när låtarna får ben och ett eget liv i stället för att de ligger och dammar.

Texterna får gärna vara rent påhitt eller hämtade ur personliga upplevelser. Han skriver både självbiografiskt och skönlitterära låtar, menar han.

– Musiken ska vara visuell, fraserna ska skapa starka bilder. Musiken ska ta mig någonstans. På så sätt blir berättandet intressant. Idén om att en storyn i en låt skulle kunna utspela sig på en bioduk tilltalar mig.