Replik: Kalhyggena utarmar våra skogar

Direkt avverkning av påverkade träd, där skogsägaren fäller med egen kraft eller med en mindre markvänlig skogsmaskin och snabbt forslas bort med traktor eller fyrhjuling är ett bättre sätt, skriver Bo Thorsander.

Svar till Lars Ullén (NWT 24/7).

De demokratiska värdena, som saknas i stora delar av världen är en viktig förutsättning för att debatter skall uppstå. I vårt land ger det möjlighet för bl a mig och Lars att argumentera för vår sak men helst inte fördöma opponenten som person.

Låt oss glömma sommarstugeägares engagemang för bygdenära skog (din tidigare argumentation är elakt simpel), och glöm skogsägarna som kämpar med sin ekonomi gränsande till girighet och mot förnuft, för det är de fastboende skogsbygdernas folk över hela Sveriges land som främst påverkas av de förändrade skogsavverkningsmetoderna.

Sedan några år ser vi många tusentals kalhyggen runt om i hela vårt land. Uttagen ur skogen har aldrig varit så stora som nu. En del skogsägare skyller på granbarkborrens härjningar, men korrekt bekämpning av dessa sker genom skogsägarens veckovisa noggranna kontroll av skogen maj till september och det helt avgörande är att ta bort påverkade granar genast eller senast inom några veckor.

Men skogsägaren ”tvingas” vänta på de stora maskinskördarna som är upptagna på andra håll så när de väl kommer några månader senare och skapar sina kalhyggen har g-borren redan flytt sin kos till nya spännande skogar. Direkt avverkning av påverkade träd, där skogsägaren fäller med egen kraft eller med en mindre markvänlig skogsmaskin och snabbt forslas bort med traktor eller fyrhjuling är ett bättre sätt, och uttag av skog kan ändå ske (kontinuitetsavverkning i sin prydno) utan att det uppstår ännu ett kalhygge.

Många skogsägare, och förstås de stora skogsbolagen, tycker att kalhyggesavverkning är en rationell och ekonomisk drift och de förnekar att det finns många fler värden att ta hänsyn till. En stor avgörande fråga är hur de som bor vid skogskanten reagerar och som när de en dag tittar ut genom sitt köksfönster och ser den bygdenära skogen försvinna med hjälp av gigantiska skogsskördare som lämnar kvar en sönderkörd kalhyggesöken.

I många år framöver skall de nu varje dag se tomma stubbfält där nya besök av maskiner lämnar långsträckta koldioxidläckande sår bland mark och sten och efterföljande plantering av täta enformiga granplantager. Kanske reagerar de som Björn Gidstam i sin bok Småländska bilder ”Det moderna skogsbrukets planterade granåkrar hör till de otrevligaste företeelserna i det småländska landskapet. De är rätt och slätt monotona virkesåkrar.” (En känsla som många liksom du får inför energiskogsåkrar!)

Om detta fortsätter kommer endera den artiga, icke skogsägaren att lida i tysthet och bli hemmablind eller så kommer den viktiga bygdegrannsämjan alltefter hand att ta skada.

Vad som definitivt skadas är miljö och klimat. Du nämner ingenting i ditt genmäle om skogen och klimatpåverkan, och du har inte så stor tro på forskare, Lars Ullén, men i dag oroas troligen också du när världens hav aldrig varit så varma som nu, Medelhavsländernas landskapsbränder och hetta på sommaren är legio.

Antarktis och Arktis isar minskar i högt tempo. Havshöjningarna skapar så stora problem att ögruppen Maldiverna är på väg att försvinna. Kanadas skogar brinner i månader. Vi följer allvarliga översvämningar i Peking och ytan på Rysslands taiga tinar upp med därav följande stora metan och koldioxidförluster. I Sverige ser vi numera plötsliga, snabba väderomslag mellan uttalad torka och våldsamma skyfall och därmed ett jordbruk med stora svårigheter.

Skogsägarna skapar stora och många kalhyggen med alltmer försvinnande kolsänkor och stora koldioxidförluster som, om än på marginalen, bidrar till Sveriges och världens klimatuppvärmning och miljöförsämring. Den enda förbättringen just nu är att världens ”lunga” Amazonas och dess kalhyggen och avskogning åtminstone verkar ha stannat av genom ny politisk ledning. Och EU verkar få med sig de flesta medlemsländerna för en mer levande och blandad skog i olika åldrar – men inte Sverige!

Som avslutning vill jag gärna få en invitation från dig, Lars Ullén, att komma och hjälpa dig att plocka svamp, blåbär och lingon i dina virkesåkrar, det vill säga granplantager. Det skall bli spännande.

På bilden med vandrarna finns i år en stig men om två år får man gå med röjsåg för att hålla stigen fri från gräs och sly. Kalhygget övergår i täta granplantager så även frekvent använda stigar kommer utan tvekan att försvinna och det hade inte skett vid kontinuitetsavverkning. Förakta inte stigar, bygdenära skog och bygdens kulturhistoria.

Bo Thorsander