Kurre Larsson, 76 år i Hagfors har inte varit ute sedan den 25 juli.
Anledningen är att hissen i höghuset där Kurre bor är trasig. Den är delvis lagad, men går inte ner till markplan på baksidan så att Kurre kan ta sig ut.
Han är helt beroende av sin rullator att stödja sig på.
– Tänk att bara kunna få ta sig ut och få frisk luft, säger Kurre.
Den 25 juli skulle Kurre åka till sin bror i Gustavsfors och även träffa sin syster som bor i Stockholm som han inte sett på länge. Men när han kom fram till hissen så fungerade inte den. Det såg ut som om det efterlängtade besöket till Gustavsfors inte skulle bli av, men då ryckte hjälpsamma grannar in och stöttade Kurre och bar ner hans rullator, så han kom iväg.
När hans syster och bror sedan skjutsade hem honom till bostaden på Norrings väg 3 fungerade hissen fortfarande inte. Med stor möda lyckades de få upp honom till lägenheten på andra våningen. Sedan dess har Kurre inte varit ute.
– Hemtjänsten hjälper mig att handla, men man vill ju komma ut också, säger Kurre.
Förra veckan fick han avboka tiden han hade på vårdcentralen för att få sina insulinvärden kollade.
– Jag tar mig ju inte ut och vet inte när hissen kommer igång. Så istället ska en sjuksköterska från vårdcentralen komma hem till mig på onsdag för att ta prover.
Missat sommarupplevelser
Kurre berättar att han haft rullator i 7 år. Höfterna är utslitna och knäna. Han har också stora problem med yrsel och har lätt för att ramla.
– Två gånger har jag ramlat i badrummet och slagit sönder tänderna. Jag har också ramlat flera gånger i trappuppgången.
Sommaren går mot sitt slut och under de fyra veckor som Kurre tvingats vara hemma är det mycket han har gått miste om.
– Jag hade tänkt varit i väg och lyssnat på något musikuppträdande. Det skulle också ha varit trevligt att ha varit på någon bilutställning. Men nu har jag strukit ett streck över alltihop, säger Kurre.
Marie Källback vid HSB är förvaltare och vicevärd för bostadsrättsföreningen Rostugnen, där höghuset där Kurre bor ingår. Hon berättar att hissen stängdes av den 28 juli efter att den inte fungerat som den ska. Därefter skulle hissen ha lagats av hissföretaget Kone under vecka 31, men reservdelarna kom inte. Förra veckan kom reservdelen och i onsdags förra veckan lagades hissen delvis.
– Hissen kom igång, men inte ner till entrén där man kan komma ut på markplan, säger Marie Källback.
Vad tycker du om att det tagit så lång tid att få hissen att fungera?
– Jag tycker det är bedrövligt och det tycker hela styrelsen. Vi har varit på Kone flera gånger, det ska inte få vara så här. Det är en reservdel som fortfarande saknas som ska skickas från Tyskland, säger Marie Källback.
NWT är också i kontakt med Johanna Nygård som är regionchef på Kone. Hon har satt sig in i ärendet.
– Man har kunnat åtgärda så att hissen tar sig nästan hela vägen ner, tyvärr hjälper ju inte det dem som inte har möjlighet att ta sig ner den sista halvtrappan ner. Det är väldigt olyckligt när hissar står still, särskilt för dem som har funktionsnedsättning eller har problem att ta de sista trappstegen.
Hon fortsätter:
– Vi har fått en reservdel så att vi klarar att få igång hissen till den näst sista våningen. Men för den sista våningen saknas det en reservdel som vi fortfarande väntar på från vår leverantör i Tyskland. Vi ringer leverantören varje dag och frågar efter reservdelen, säger Johanna Nygård.
Har ni någon prognos för när det kan bli åtgärdat?
– Jag vågar inte komma med någon tid för när vi kan få reservdelen levererad. Så fort den blir levererad så kommer vi åka ut och åtgärda detta, för vi vet hur viktigt det är för de boende.
Brukar det ta så här lång tid att laga hissar?
– I normala fall brukar en reservdel komma tidigare och i just det här fallet var det en ovanlig reservdel som inte fanns på lager. Det är ovanligt att vi har hissar som står så här länge, säger Johanna Nygård.