Kommunerna sitter på ensamrätt att planera nya bostäder, men allt färre tar det ansvaret. Istället har planarbetet lejts bort till de stora byggbolagen.
I ett relativt ovanligt utspel har Hyresgästföreningen och Villaägarnas Riksförbund tillsammans gått ut och kritiserat (GP Debatt 7/8) svenska kommuners detaljplanepolitik. Plan- och bygglagen ger kommunerna helhetsansvar för stadsutvecklingen genom det så kallade planeringsmonopolet.
För att få bygga krävs bygglov från de kommunala byggnadsnämnderna. Ett beslut som fattas utifrån gällande detaljplan. Rätten att initiera och besluta om detaljplaner ligger också hos kommunen.
Hyresgästföreningen och Villaägarna påpekar dock att de flesta kommuner inte längre lägger några detaljplaner på egen hand. Det anses för dyrt att ha en stor byggnadsnämndsförvaltning med anställda som arbetar med att ta fram planer. I stället väntar kommunerna på att någon exploatör skall visa intresse för ett visst område och låter sedan bolaget ta fram planen.
Detta skapar flera problem för bostadsbyggandet. Eftersom det är så dyrt att ta fram detaljplaner, är det i praktiken bara de stora byggbolagen som kan bygga. Små aktörer har inte resurserna att delta på lika villkor. Det innebär både att tempot i planeringen avgörs av intresset hos dessa få bolag för enskilda projekt, och att bristen på konkurrens riskerar att höja priserna och sänka kvaliteten.
I många fall drar sig bolaget ändå ur och då sitter kommunen fast med en specialanpassad detaljplan som ingen annan är intresserad av. På så vis kan även en fastslagen detaljplan hindra byggandet.
Uppenbarligen är detaljplanesystemet illa anpassat efter dagens verklighet. Det kom till i en tid som präglades av stor tilltro till statsmakten att lösa alla samhällets problem. Men tanken att det offentliga, vare sig det är staten eller kommunen, kan styra och detaljplanera samhällets utveckling har knappast åldrats väl. Att så få kommuner anser sig kunna ta det ansvaret är ett så gott bevis som något.
Med det i åtanke skulle det kunna verka som en förbättring att planläggningen huvudsakligen har överlåtits till privata aktörer. Problemet är att det inte var ett aktivt, överlagt beslut utan skedde som en bieffekt av att systemet inte fungerar. Därför har vi fått låg konkurrens och brist på nya byggprojekt.
Bättre vore att återgå till den ordning som gällde före plan- och bygglagen. Då satte kommunerna vida ramar för stadsutvecklingen genom generalplaner, vilket gav enskilda byggbolag och markägare större frihet att verka inom de ramarna. Kommunernas översiktsplaner borde bli kärnan i stadsplaneringen och juridiskt bindande. De skulle förmodligen behöva vara mer detaljerade än i dag, men betydligt mindre än detaljplanerna.
Utan krångliga detaljplaner skulle markägare få mer inflytande över sin mark och mindre byggbolag få större möjligheter att konkurrera. Det skulle möjliggöra fler projekt och höja byggtakten.