Sedan några år har överbeläggningen på svenska kriminalvårdsanstalter ökat och så även i Karlskoga. Staffan, Carl och Husam sitter med i fångarnas förtroenderåd, Frio, på Karlskogaanstalten och de ser med rädsla på framtiden.
Tidningen har i flera texter belyst problemen inom Kriminalvården. Det har varit både personal och politiker som uttalat sig. Men inga interner.
Staffan, Carl och Husam slussas in på ett rum på Karlskogaanstalten. De tre utgör fångarnas förtroenderåd på anstalten. Ett förtroenderåd på en anstalt fungerar som ett språkrör för de andra intagna.
De tre är överens om att livet på anstalten är lite som en krutdurk.
– Varje avdelning är indelad i flera ”ben” där fem personer bor i varje ben. Så är anstalten byggd. Men i dag har två av fem celler per ben en överbeläggning. Utrymmena i varje ben är byggda för fem personer, men nu är det sju personer på samma utrymme. Det blir jävligt tajt, säger Carl.
Staffan berättar att det finns ytterligare ett problem.
– Förutom middagen, så är ransonerna på bröd och smör och pålägg den samma som när vi var fem personer. Vi har påtalat det här, men inget händer.
Går på nerverna
De flesta som kommer nya till anstalten hamnar i ett dubbelboende och man har väldigt liten kontroll på vem man bor med.
– Vi har i förtroenderådet haft många problem där folk går varandra på nerverna. Vi försöker att gå in och lugna dem.
En cell är byggt för en person. Där finns en säng, en toalett utan dörr, en garderob och en tv. Cellen är cirka tio kvadrat. Där ska nu två personer bo.
– Bara som en sådan sak som toaletterna. Tror du att de sätter in en dörr? Nädå, de hänger upp ett draperi. Hur trevligt är det att skita när det bara är ett draperi och när den andre ligger i samma rum? Vissa anstalter, inte Karlskoga, har infört toalettstopp efter klockan 19 på kvällarna i dubbelrum. Man får pissa, men inte det andra, säger Husam.
Hamnade i bråk
De hade en incident i början av veckan där två yngre hamnade i bråk.
– Ibland när de sätter två personer i en cell så är den ene psykiskt starkare och bestämmer över den andre. Här handlade om att en inte fick gå på toaletten. Vi försökte lugna ner dem, men det slutade i bråk, säger Carl.
Sedan finns många som skulle sitta på psyket. De har inget här att göra. Men det verkar som om att alla ska låsas in.
När bråk uppstår drabbas hela avdelningen.
– Då låser de in de intagna i deras ben i flera dagar och då blir det mer infekterat.
– De kan sätta ihop en person med psykiska problem som vill ha det lugnt med en tjackpundare som kommer direkt från gatan. Det kan vem som helst förstå att det inte kommer fungera, fortsätter Carl.
Säger upp sig
Att personal säger upp sig förstår de.
– Vi mår dåligt och det går ut över dem också. Jag har inget i mot personalen i Karlskoga, det är inte de som bestämmer. De får en order att ta emot fler intagna och de måste gör som de säger och det är alltid vi som drabbas.
De kallar att dela cell för hundår. Hundår får alla göra. Har man suttit ett tag så får man ensamcell. Men byter man anstalt så hamnar man längs bak i kön och får dela cell igen. Staffan kommer från västkusten och har en dotter där. Helst hade han velat sitta av resten av tiden där.
– Man jag är så innerligt trött på att dela cell och jag vill inte dit igen. Därför söker jag mig inte närmare min dotter. Jag klarar inte av att dela cell igen.
Sist i kön
Normalt hamnar man bara sist i kön igen om man byter anstalt, men inte i Karlskoga.
– Byter du avdelning här, så hamnar man i dubbelcell igen. Det är åt helvete. Det här skapar bara problem och ingen vill ha det så här. Det kommer sluta i en katastrof, säger Carl.
Ett annat problem när personal säger upp sig är att man förlänger tiden för de intagna i cellen. Förr låstes man in kvart i åtta på kvällen och släpptes ut sju på morgon. Nu stängs man in klockan kvart i sju och släpps ut klockan sju.
– Nu har man på prov på en anstalt att låsas in redan kvart i sex och släppas ut klockan åtta. Det är en förlängning på två timmar. Om kriminalvården ser att det fungerar så blir det väl så överallt. Då blir det problem, säger Carl.
Mer fotboja
Husam menar på att många på anstalten inte skulle behöva sitta där.
– En del som sitter är inne några månader eller några veckor. De skulle klara sig bra med fotboja. Har man inte drogproblem eller är med i något gäng, så kan man sitta hemma. De som har drogproblem ska sitta på behandlingshem. Här inne blir de inte bättre, utan mer troligt sämre. Sedan finns många som skulle sitta på psyket. De har inget här att göra. Men det verkar som om att alla ska låsas in.
Staffan berättar om ett tv-projekt som gick för något år sedan.
– USA har insett att deras fängelser inte fungerar och tittar på hur Sverige har det. Vi gör tvärt om och närmar oss USA:s system. Det här med att vårda oss är bara struntprat. Det finns ingen vård här inne.
Fler dubbelrum
Alla tre har hört att överbeläggningen på anstalterna ska öka.
– Det jag har hört är att vi ska gå från två till tre celler per ben som ska vara dubbelbelagda. Då blir det åtta personer i utrymmen som är byggda för fem. Då kan man räkna ut hur det blir.
De tre är eniga om att allt handlar om politik.
– De ska låsa in så många som möjligt och på så långa straff som möjligt. Men det finns inga platser för dem. Samma problem finns på häktena. Där är det dubbelbelagt också. Anstalter i dag är rena krutdurken. Ska de låsa in så mycket folk så måste du bygga anstalter också. Nu är det en katastrof, säger Staffan.