Louise Juhlin flyttade till Värmland och fann något som varken Stockholm eller Barcelona kunde ge.
Hon följde sin längtan efter att få skapa fritt – hela vägen till Glava.
– Det är i lugnet jag hittar min inspiration, säger hon.
Nu längtar hon ännu djupare in i Värmlands skogar.
Regnet strilar ner från taket och grönskan är intensiv. Sedan ett drygt år tillbaka hyr Louise Juhlin ett hus i Glava utanför Arvika och bor med skogen inpå knuten. Här lever hon ett naturnära liv, en känsla som förstärks av att hon haft utställning i trädgården hela sommaren. När regnfronterna drog in fick dock tavlorna flytta in under tak, i vagnslidret till ett stort uthus.
– Det har mest regnat men det är ju som det är, konstaterar hon lugnt.
Och folk har hittat hit:
– Det har gått över förväntan. Jag har sålt av några verk och skapat järnet, berättar hon.
Faktum är att det gått så bra att hon beslutat sig för att förlänga utställningssommaren med två lördagar till. Den färgglada skylten nere vid landsvägen har fått nya datum: den 12 och den 19 augusti.
Maxade storstadslivet
Det lantliga livet står i skarp kontrast till hennes tidigare bostadsorter. Innan drömmen om Värmland dök upp levde Stockholmstjejen Louise ut en annan dröm: att maxa storstadslivet.
Därför kan man med rätta påstå att vägen från Stockholm till Värmland gick via Barcelona. Där bodde hon ett par år och pluggade spanska.
– Då ville jag uppleva storstan till max. Sen plötsligt fick jag känslan att jag ska flytta hem och jag vill ut på landet och jag vill göra det jag älskar – att måla. Jag var på semesterresa i Värmland en sommar och kände att här kan jag tänka mig att vara. Då bestämde jag mig för det.
Det låter både modigt och självklart när hon berättar.
– När jag fick känslan att ”jag ska hem och jag vill bort från det här, jag vill till naturen och jag vill göra min grej”, då flyttade jag först tillbaka till Stockholm men kände bara nej, jag vill ut. Jag måste få skapa och jag behöver lugn och ro. Då följde jag den känslan, även om det var lite läskigt.
”Är någonting med Glava”
Hon har en fot kvar i Stockholm fortfarande, men det har blivit fem år nu med långa perioder i Värmland. Hon är mycket i huset i Glava, för det är ju här hon hittar friheten att skapa sina konstverk.
– Det är någonting med Glava! Och med Värmland överlag – det är en sån stillhet här, ett sånt lugn, och sen tycker jag att värmlänningar är väldigt trevliga, väldigt tillmötesgående och hjälpsamma. Jag trivs här!
I Värmland mötte hon också en mycket viktig person: en coach, som hjälpte henne att bryta sig loss från invanda tanke- och beteendemönster.
– Det har fått mig att känna mig mycket mer levande i livet och mitt skapande har gått hand i hand med det. Så jag är gudomligt tacksam över hennes vägledning, säger hon.
Har målat på Västanå
Förutom det helt fria skapandet gör Louise Juhlin verk på beställning och hon är även utbildad dekormålare inom teater, tv och film. Hon har bland annat arbetat med teaterdekorer för Riksteatern och även arbetat på Västanå i Sunne, med uppsättningarna Bannlyst och Kalevala.
– Det var också jätteroligt.
Utöver det är hon dessutom utbildad yrkesmålare plus att hon gått i lära hos en av Frankrikes bästa dekorationsmålare (Michel Nadai) i trompe l’oeil, konsten att måla dekorer som ”lurar ögat”. Exempel på det sistnämnda har hon också med på sin utomhus-utställning.
Hennes kreativitet kan därmed löpa längs många vägar, men allra friast är hon när hon står med färgerna och släpper loss skaparkraften.
”Finns inga gränser”
– När jag är inne i skapandet finns inga gränser. Det är en kraft jag kommer i kontakt med. Det är som att allting är oändligt och att det bara fortsätter, säger hon och ritar en stor snurr i luften med händerna.
I den där snurren ryms färger, former och figurer, och hon fångar vad hon ser för sitt inre.
– Det är som att dras in i något där du bara ser färger. Du ser vad du ska måla och jag känner mig ett med allt som är. Det blir som en våg man åker på! Man har energi och det bara svämmar över i en, säger hon.
Bilderna dyker upp
Många av bilderna hon visar på sin utställning har orientaliska drag. Det kan vara en indisk Ganesha-figur eller ett ornament som påminner om något indonesiskt, men det är inte på resor i fjärran land hon samlar intrycken till sitt måleri. Snarare kommer bilderna inifrån.
– Det kan vara att jag blundar och ser saker framför mig – en svindlande rörelse och lite guld där, och turkos där och så blir det så.
Bilderna är abstrakta men med konkreta inslag och hon tycker om att höra betraktarna berätta vad de ser i dem.
”Trivs väldigt bra”
Genom att visa sin konst delar hon med sig av sin skaparglädje och inspiration. På kuppen visar hon ju också att det går att följa sin dröm och landa rätt, om man bara lyckas öppna sig för vad man egentligen vill.
Tror du att du kommer att kapa bandet till Stockholm och flytta hit på heltid?
– Det beror på hur allt utvecklas och hur livspusslet blir, men jag trivs väldigt bra här, säger hon.
Längtar djupare in i skogen
Hon har inga andra planer än att fortsätta leva sin värmländska dröm – men Glava är inte slutpunkten.
– Jag har sagt upp det här stället, avslöjar hon.
Nu vill hon nå ännu djupare in i sitt nya hemlandskap.
– Jag vill hitta ett hus mer i skogen. Jag vill vara i fred för att kunna skapa mer. Jag vill hitta mitt eget ställe, så att jag kan bo och slappna av. Det är min absoluta dröm: att ha mitt eget hus eller torp med en liten ateljé, någonstans på landet, i skogen, där jag kan känna lugnet, för det är i lugnet jag hittar min inspiration.